Går partiprogrammet i ny riktning?
Bakgrundsbild: Socialdemokraterna presenterade i november utkast till ett nytt partiprogram.
I november presenterade socialdemokraterna ett utkast till sitt tionde partiprogram. Programkommissionen deklarerade att programmet stakar ut en ny riktning för Sverige inför 2030-talet – och går tillbaka till de socialdemokratiska rötterna.
Eira Arb-Zackrisson, vice ordförande Reformisterna:
1. Andas S nya partiprogram förnyelse eller nostalgi?
Egentligen varken eller. Det framstår i första hand som en spegelbild av var partiet befinner sig just nu i den politiska debatten.
För mig är förnyelse av den ekonomiska politiken avgörande. Det är inte första partiprogrammet där full sysselsättning beskrivs som målet för vår ekonomiska politik. Det som vore verkligt nytt (och som samtidigt skulle hedra vårt socialdemokratiska arv) vore att också ta ställning för politik som kan göra det till verklighet. Full sysselsättning, liksom målet om en grön, rättvis omställning, är mycket svårförenligt med ett finanspolitiskt ramverk vars enda mål är “sunda och välskötta statsfinanser”. Bättre vore att utforma den ekonomiska politiken med sikte på ett “sunt och välskött samhälle”. Gällande skatt finns bra skrivningar i såväl nuvarande som föreslaget partiprogram. På det området handlar det kanske främst om att gå från fina ord till faktisk handling.
2. Funkar programmet förslag ”blandekonomi som bygger på en kombination av demokratiska beslut och marknadsmekanismer”?
Jag tror de flesta i partiet håller med om att traditionell blandekonomi ska vara ett av våra övergripande mål. Då är det avgörande att vi vågar ta avstånd från de marknadskrafter som kommit att dominera allt större delar av vår ekonomi, välfärd och politiska samtal. Här behöver partiprogrammet vässas ytterligare, bland annat genom att göra det klart att målet är att vår välfärd endast ska bedrivas i offentlig eller idéburen regi. Jag tror att vi gör oss själva en otjänst när vi har starka skrivningar mot marknadiseringen av skolan å ena sidan, men inte på allvar vågar angripa marknadiseringen av sjukvård och övrig välfärd å den andra.
3. Hur ser du på programmets förslag ”integration byggd på både plikt och rätt, med tydligt ansvar också för individen”?
Självklart är vårt socialdemokratiska samhällsbygge byggt på såväl plikt och rätt, det gäller alla. Vi är dock i grunden ett parti som tror på politikens kraft att förändra. Den stora frågan är därför hur vi politiskt tar ansvar för en samhällsutveckling där individen faktiskt ges de förutsättningar som krävs för att lyckas. Det handlar för mig om att bekämpa den ökande ojämlikheten, strukturellt höga arbetslösheten och utbredda segregationen.
Elof Hansjons, ersättare i programkommissionen, S-kommunalråd Södertälje:
1. Andas S nya partiprogram förnyelse eller nostalgi?
Förnyelse, men de vackraste melodierna påminner om något du har hört förr och som du tyckte om att lyssna till.
Reformer går alltid framåt. Förnyar alltid. Men människor måste få känna igen sig från en dag till en annan.
2. Funkar programmet förslag ”blandekonomi som bygger på en kombination av demokratiska beslut och marknadsmekanismer”?
Inget ekonomiskt system funkar av sig självt. I alla ekonomiska system kan den starka roffa åt sig på den svagas bekostnad. Girighet behöver regleras och beskattas.
Men blandekonomin lad trots allt grunden för ett Sverige med både framgångsrika exportföretag och en stark välfärdsstat.
3. Hur ser du på programmets förslag ”integration byggd på både plikt och rätt, med tydligt ansvar också för individen”?
Det är en början på en svår diskussion där bra människor kan komma med olika svar.
De flesta som bor i Sverige kommer att fortsätta bo här, oavsett när de kom och oavsett var de kommer ifrån. Vi har en gemensam framtid och en gemensam plats på jorden. Det medför plikt, rätt och ansvar för individen och det är väldigt komplext, även om människor i slutändan är mer lika än olika. Under flera decennier har vi backat för komplexiteten och i stället bara låtit saker hända, till exempel att EBO-systemet i praktiken medfört en enorm segregation. Men eftersom det händer långt borta från makthavarna som bor i Sveriges rikaste bostadsområden har det bara tillåtits pågå. Ibland har vi också varit rädda för att få skit om vi tycker fel och i stället låtit bli att tycka något.
Nu behöver vi ta tag i de svåra frågorna om hur vi tillsammans lever i ett land och bygger en gemensam framtid. Det är därmed nästa diskussion som blir den verkligt svåra; Vad menar vi med integration? Vilka krav kan vi ställa på en individ som vi ännu inte gett permanent uppehållstid? Vad innebär ”ett tydligt ansvar för individen” när individer är i helt olika livssituationer? När är man inkluderad och när är man inte det?
