Anne-Marie Lindgren: Vi måste ge folk hygglig möjlighet att starta om

Ben-och-en-resvaska
För att ge människor hyggliga möjligheter att starta om livet kan man inte börja med att medvetet sätta dem i underläge, menar Anne-Marie Lindgren.

Pensionsmyndigheten fick tidigare i år regeringens uppdrag att beräkna de framtida effekterna av migrationen för grundskyddet, alltså garantipension, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg. Detta grundskydd avser dem som har inte har tillräckligt stor inkomstbaserad pension.

Myndigheten beräknar att kostnaderna för det kommer att fördubblas fram till 2060, beroende på att många migranter kommer att ha låga pensionsgrundande inkomster – eftersom en högre andel än tidigare nu är lågt utbildade.

Myndigheten påpekar själv att den här sortens beräkningar alltid är osäkra, eftersom de måste baseras på antaganden om en framtid vi inte vet något om. Exakticiteten i siffrorna ska man alltså inte svära på. De kan bli både större och mindre.

Men att det blir kostnadsökningar, det måste man realistiskt räkna med.

Pensionsmyndigheten skriver att den räknar med att dagens inkomstmönster – det vill säga med många invandrade i lågt avlönade jobb, och en inte obetydlig del – främst kvinnor – utanför arbetsmarknaden.

Så det, skulle jag vilja hävda, är det den viktigaste slutsatsen av Pensionsmyndighetens rapport: De mönstren måste brytas.

”Att satsa på låglönejobb, och alldeles särskilt låglönejobb med ännu lägre löner än dagens, är bara att dra på sig stora kostnader för framtiden.”

Vilket är detsamma som att vi ska akta oss mycket noga för att låta borgerlighetens idé om fler låglönejobb bli huvudlösningen på problemet med att få in de lågutbildade nyanlända i arbetslivet.

För hur stort trycket på grundskyddet i pensionssystemet blir, det beror på hur många av de nyanlända som kommer upp i någorlunda vanliga, genomsnittliga, inkomster.

Att satsa på låglönejobb, och alldeles särskilt låglönejobb med ännu lägre löner än dagens, är bara att dra på sig stora kostnader för framtiden. Det handlar inte bara om pensionskostnaderna utan lika mycket om att den sortens jobb inte genererar skatteintäkter som betalar de kostnader för sjukvård, skola och andra offentliga tjänster som den enskilde använder. Och om de bostadstillägg som kommer att krävas för att personerna ska kunna bo någonstans. Och om det försörjningsstöd, som i många fall säkert kommer att krävas för att lönen är för låg att försörja en familj på.

Plus, förstås, de sociala kostnader som kan misstänkas bli följden av att vi på det här sättet spär på segregationen, både i arbetslivet och i bostadsområdena.

Samt de förluster i potentiell tillväxt som en växande låglönesektor ger, enligt flera studier från bland annat OECD.

Givetvis kommer det att kosta en del att bygga upp nya utbildningsstrukturer som ger lågutbildade nykomlingar möjlighet att skaffa de kvalifikationer som dagens arbetsliv efterfrågar. Men på sikt är det mer lönande än att tvinga ut alla i låglönejobb.

Visst, alla passar inte för utbildning, som invändningen brukar vara – men ju fler som kan klara det, desto bättre för både ekonomi och social stabilitet.

Och ju bättre möjligheter vi ger folk att klara det, desto fler kommer att göra det.

”Men precis som när det gäller låglönejobben ska man akta sig för att låta kortsiktigt snålhet bedra långsiktig klokhet.”

Vi ska inte förneka eller förminska de faktiska problemen för välfärdssystemen när fler personer får rätt till dem, utan att antalet som bidrar till finansieringen inte ökar i motsvarande grad. Systemen bygger på en balans mellan intäkter och utgifter, som i sin tur beror av sysselsättningsgrad och inkomstnivåer.

Så det kanske kan finnas skäl att se över vissa villkor i försäkringssystemen. Men precis som när det gäller låglönejobben ska man akta sig för att låta kortsiktigt snålhet bedra långsiktig klokhet.

Det långsiktigt kloka är det som bäst gagnar integrationen.

Och det är ytterst tvivelaktigt om integrationen skulle gynnas av att, exempelvis, ta bort möjligheten till bostadstillägg för nyanlända. Att stänga in ännu fler i ett ebo-system som redan är på gränsen till samhällsskadligt, det är inte rekommendabelt.

Och sänka försörjningsstödet – vilka uppväxtvillkor ger vi då barnen i de familjerna?

De handlar inte om att vänja folk att ”leva på bidrag”, som Moderaterna påstår. De handlar om att ge människor hyggliga möjligheter att starta om livet.

Då kan man inte börja med att medvetet sätta dem i underläge.

Spara

Spara

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Socialdemokraternas nyhetstidning