Murarsonen blev kvar på Öland

För 24 år sedan blev stuga 110 i Lundegård camping Ilko Corkovic och hans familjs första hem i Sverige. De beslöt att stanna på Öland – och har än i dag bara flyttat sju kilometer från campingen. I dag är han kommunalråd, och har bland annat lett Borgholm vid det stora flyktingmottagandet.

– Min egen resa har påverkat hanteringen av den här frågan.

Sedan senaste valet styr Socialdemokraterna Borgholm i koalition med det lokala Framtid Öland, och med stöd av V och MP. Det är bara andra gången på dryga 40 år som S är med och styr, 1994–1998 styrde man i koalition med Moderaterna.

– På två val har vi gått fram nästan tio procentenheter, från 21 till 31 procent i kommunalvalet, och vi har sex procent fler röster i fullmäktigevalet än i riksdagsvalet. Förut hade vi röstsplittring åt andra hållet, säger en nöjd Ilko Corkovic.

– Man måste våga vinna och tro på det man gör. Vi gjorde det och det kände väljarna. Och vi har många som jobbar i bakgrunden som har gjort ett fantastiskt jobb som kanske inte syns i rampljuset i laget, säger han om S-framgången.

Det politiska klimatet i det tidigare styret var inte heller det bästa, tillägger han. Det underlättade.

– Vi stack ut hakan och sa att vi är ett värdigt alternativ.

Borgholm hör till Kalmar partidistrikt och Ilko Corkovic vill ge en del av äran åt försteombudsmannen Gunilla Johansson, som har hjälpt till med det organisatoriska arbetet.

– Hon har gjort ett fantastiskt jobb. Jag skulle inte ha varit så politiskt aktiv om det inte hade varit för Gunilla. Vi är tävlingsmänniskor båda två, det behövs fler i politiken som vill vinna.

– Jag får ibland kritik av oppositionen för att politik är tävling för mig, men för mig är politik både tävling och att leverera, lösa problem och utveckla kommunen.
När han blev politiskt aktiv var det aldrig något snack om att det var i Socialdemokraterna han hörde hemma.

– Jag är murarens son, jag miste pappa när jag var 17 år gammal. Jag hade talang i skolan men vi hade inte pengar för att jag skulle kunna studera vidare.
Den chansen fick han i Sverige. Efter sfi och inläst gymnasium blev det magisterexamen i företagsekonomi. 2000 började han jobba på Skatteverket, efter några år blev han sektionschef.

– Även där fick jag chansen. Vi har alltid känt oss välkomna i Sverige men idrotten var den verkliga dörröppnaren till det svenska samhället. Jag har spelat mycket fotboll och där var man verkligen en del av laget.

2002 gick han med i Socialdemokraterna och satt två perioder i olika nämnder. 2010 blev han S-gruppledare, och var nära att bli vald till kommunstyrelsens ordförande i en sluten omröstning.

– Jag förlorade med 21–20 trots att vi rödgröna bara hade 13 mandat.
Det solidariska samhället är en ledstjärna för honom.

– Man måste stötta de svaga, jag var svag en gång själv. Samhället måste putta på dem som behöver stärkas, nästa gång är det deras tur att putta.

Hela tiden, från ankomsten till Sverige till valet som kommunalråd, har det funnits människor som trott på honom. Som har lotsat och gett tips och röstat på honom och kryssat på valsedeln.

– Jag är så himla tacksam för att jag har fått det här uppdraget.
Stoltheten lyser igenom när han visar runt i Borgholm och pekar ut det uppsnyggade hamnområdet och var nya bostäder är på gång att byggas.

– Byggkranar, det gillar vi socialdemokrater, skrattar han.

Och inför nästa års kommunalval är han optimistisk.

– Vi har ett bra lag och vi kommer att ge järnet igen. Om vi fortsätter att leverera kommer vi att vinna.

Som för många andra kommuner är de stora frågorna bostadsbyggande, att attrahera nya invånare och säkra kompetensförsörjningen både i kommunal sektor och näringslivet. På sommaren är det för all del inga problem att attrahera invånare; sommartid är Borgholm stort som Malmö, tack vare alla fritidsboende. Strax före sommaren var däremot invånarantalet 10 865.

Mandatperioden har innehållit två stora utmaningar: vatten och flyktingar. Det är Ilka Corkovic både stolt och nöjd över hur kommunen har hanterat.

– Våren 2016 var det tufft, när vi insåg att vattennivån var den lägsta sedan man började mätningarna.

Samtidigt är de två stora näringarna i kommunen, lantbruk och turister, vattenkrävande.
En snabb kortsiktig åtgärd var att dra en överföringsledning från Kalmar till Öland. Den långsiktiga investeringen är ett avsaltningsverk, invigt strax före midsommar.
Han fyrar av siffror runt investeringen. Tre månader från beslut till upphandling. 3 000 kubikmeter vatten per dygn. En 35-procentig ökning av produktionskapaciteten. 84 miljoner för avsaltningsverket, 30 miljoner för att bygga ut ledningarna.

– Det är en stor investering men vi visande handlingskraft och beslutsamhet i en viktig fråga. Jag tror att näringen och alla medborgare uppskattar det.

Det var politik när det är som bäst, säger han; ingen politisk strid utan pragmatism.
– Sedan ska vi titta på hur vi kan ta bättre hand om ytvattnet.

Om vatten är en bristvara så handlade flyktingsituationen 2015–2016 om oväntat många människor.

– Vi fick 30–35 procent fler skolelever på några veckor, vi har tagit emot som mest 220 ensamkommande flyktingbarn. Vi har inte gnällt utan rullat upp ärmarna och levererat. Vi byggde fler undervisningssalar, vi har byggt boenden, vi har rekryterat lärare. Många pensionerade lärare kom in och hjälpte till. Vi har jobbat stenhårt för att ge de här medmänniskorna hjälp.

Det var stora investeringar och ansträngningar, både från kommunen och med ideella insatser, men också en vitamininjektion.

– Framför allt nordligaste Öland fick en jätteskjuts, som mest var det 500–600 personer som bodde där och handlade.

Och inte minst känns det bra i hjärtat, säger han, att se vad kommunen åstadkommit för att ge de nyanlända en bra start i Sverige. Men nu har de flesta asylsökande flyttats från kommunen.

– Jag tycker att det är förödande att man flyttar barn mitt i terminer. Jag är väldigt kritisk till hur man hanterat flytten, elever får börja från noll igen. Vi vet att vi hade kunnat fullfölja uppgiften bättre om vi hade fått behålla de här människorna, säger han.
Han är övertygad om att det är bättre att placera nyanlända i glesbygd där de får en möjlighet att visa vad de går för och där de får bästa förutsättningar för en bra start.

– När vi har rustat dem för framtiden kan de flytta om de inte får det jobb de vill ha här, men då har de fått en bra start i livet.

Ilko Corkovic och hans fru är några av dem som beslutat sig för att stanna i glesbygden. Han är kroat, de bodde i Banja Luka och flydde när de blev övertygade om att det inte skulle bli fred. Med sig hade de sin dotter, ett och ett halvt år, och Ilkos lillebror.
Det tog dem tre dagar att köra till Sverige. Dagar när de behövde hitta mat till dottern, inte var säkra på att bli insläppta och att resan skulle sluta lyckligt.

December 1992 kom de till Sverige, först till Ystad och sedan till Lundegårds camping som då var flyktingförläggning. Där bodde de i 14 månader. Under den tiden fick de uppehållstillstånd – och sin andra dotter. Mycket senare fick de två tvillingdöttrar som i dag är tio år.

– En av dem kommer att bli politiker, hon vet redan namnet på alla ministrar och frågar när hon får gå med i SSU, skrattar han.

Mitt i allt elände av att tvingas fly sitt land, och ha barndomsvänner som strider i krig, lyfter han ändå fram det positiva i att blivit välkomnad och få en andra chans.

– I Sverige har alla som vill och är kapabla en möjlighet, det är inte alla länder i världen där det är så.

FAKTA ILKO CORKOVIC

Ålder: Fyller 50 år 25 juli.
Familj: Fru och fyra döttrar, två i 20-årsåldern och ett tvillingpar på 10 år.
Bor: Villa i Borgholm.
Kopplar av: Idrott, följer med en av döttrarna när hon spelar fotboll och innebandy.
Idol: Zlatan.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Socialdemokraternas nyhetstidning