Tomas Eneroth: Att blunda räcker inte!

Sverigedemokraternas återkommande kulturkrigskommentarer eller Ebba Buschs kärnkraftsutspel är bra exempel på det – i stället för en saklig debatt i en sakfråga kommer ett utspel som medialogiken gör till huvudnummer i stället.

Jag vet inte om det medvetet finns en sådan teknik från regeringen när det gäller klimatfrågan, men det är ändå rätt symptomatiskt att samhällsdebatten så ofta styrs över till att handla om allt annat än det faktum att världens ekosystem håller på att gå under.

När världens ledande klimatforskare kom med sin slutrapport – den så kallade IPCCs rapporten, konstaterade FNs generalsekreterare Guterres att det närmast var ”en överlevnadsguide för mänskligheten”. Att fossila utsläpp behöver minska drastiskt omedelbart – och det är bråttom nu. 

Nu ser det mörkt ut – Sverige har inte längre ledartröjan i klimatarbetet och utsläppen riskerar att öka när regeringen nu inte förstår allvaret.

Nyheten dominerade någon dag, men satte verkligen inte några större avtryck i vare sig debatten eller agendan för Sveriges regering. I stället kom andra frågor snabbt att återigen ta över samhällsdebatten.

I sak går ju faktiskt regeringen och Sverigedemokraterna tvärtemot IPCCs rekommendationer och ökar utsläppen i Sverige. Klimatpolitiska rådet – Sveriges främsta klimatpanel – riktade också brutal kritik mot detta, men ändå fullföljer regeringen planerna på slopad reduktionsplikt och målet att göra det billigare att köra dieselbil och dyrare att köra elbil.

Dessutom drar de i handbromsen för infrastrukturinvesteringar som hade kunnat ge mer gods- och persontrafik på järnväg i stället för väg. Kortsiktiga beslut som nu får långsiktigt allvarliga konsekvenser.

När jag var infrastrukturminister kunde både Naturvårdsverket och Trafikverket visa att vi var på väg att klara Parisavtalets utsläppsmål för transportsektorn och minska utsläppen med 70 procent till 2030 som första land i världen – och dessutom på ett sätt som skapade nya jobb och exportmöjligheter i fordons- och batteriindustrin. Och jag minns själv när jag stod tillsammans med Volvo, Scania och Northvolt med flera på COP26 i Glasgow och konstaterade att Sverige hade ledartröjan och visade att omställningen både gav hopp och jobb.  

Nu ser det mörkt ut – Sverige har inte längre ledartröjan i klimatarbetet och utsläppen riskerar att öka när regeringen nu inte förstår allvaret. På efterföljande klimatmötet COP27 var för övrigt inte ens Sveriges infrastrukturminister med, och miljö- och klimatministern fick hård internationell kritik för sin låga ambitionsnivå och sitt motstånd mot gemensamma internationella finansieringslösningar för att klara klimatmålen i världens fattiga länder.

Politiken är ett svek, både mot både kommande generationer men också mot alla företag och individer som satsat hårt för att påskynda omställningen.

Och det är faktiskt allvar nu – det går inte att bemöta världens samlade forskarkår med populistiska slagord typ ”sänk priset med tio kronor vid pumpen!”.

Det duger inte att sitta på läktaren och hoppas att politiken ändras av sig självt. Fler måste in matchen i stället för att ängsligt betrakta det som sker och beklaga sig i slutna rum.

Det går inte heller att bara blunda och tro att klimatfrågan löser sig – det krävs handling – i Sverige, och självklart också i världen. För det är inte för sent. Överallt i världen pågår också en mängd initiativ – från enskilda länder, internationella organisationer och inte minst många företag.

Sverige skulle kunna återta ledartröjan och bli världens första fossilfria välfärdsland. Men då får det bli slut på distraktionerna, på populismen – och framför allt – då krävs att alla de forskare och företagsledare som ser vad som krävs också agerar. Det duger inte att sitta på läktaren och hoppas att politiken ändras av sig självt. Fler måste in matchen i stället för att ängsligt betrakta det som sker och beklaga sig i slutna rum. Sverige kan bättre.   

Tomas Eneroth är riksdagsledamot (S)