Susanna Gideonsson: LO-medlemmar drabbas hårt av krisen

Vidden av den ekonomiska krisen Sverige befinner sig i är nu tydlig.

Det är inte längre tecken i skyn, det är fakta på marken.

Cirka hälften av LO-förbundens medlemmar bor i villa. Nära sju av tio äger sitt boende. Dessa är exponerade för två kraftiga prisökningar vi ser just nu. Elkatastrofen och räntechocken.

En familj i en villa med direktverkande el gör av med cirka 20 000 kWh per år. Innan elkrisen gav det en elräkning på cirka 10 000 kronor. Mycket, men inte ohanterligt. I skrivande stund gör elpriset att samma el kostar 70 000 kronor per år. En ökning på 5 000 kronor per månad. Ebba Busch försöker desperat skyla sitt misslyckande. Hennes elprisstöd räcker inte, det är orättvist och det kommer för sent. Priset för hennes misslyckande blir väldigt högt för arbetande familjer.

Vintern drar upp kostnaden. Elen är som dyrast då och den behövs som mest då. Årskostnaden blir väl knappast 70 000 kronor. Men en familj bestående av en industriarbetare och en välfärdsarbetare har ändå inte marginalerna som krävs när elpriset sticker i väg med 5 000 kronor och räntan med nästan lika mycket. Det blir till att skuldsätta sig ytterligare, eller flytta.

Svenskt Näringsliv har uppmanat regeringen att släppa sitt ensidiga fokus på kärnkraften. Det är svårt att inte hålla med när elpriset tar snäva kast uppåt på grund av ett tekniskt fel i en reaktor. Vår elförsörjning behöver vara blandad, kärnkraften är en del men satsningarna måste vara bredare än så. Ny kärnkraft tar för lång tid.

Elpriserna kommer att förbli höga en tid. Garanterat över vintern, och minst så länge kriget i Ukraina pågår. Efterfrågan på el ökar också inom industrin på grund av den gröna omställningen.

Staten behöver påverka själva prissättningen på el. Exempelvis genom att staten upphandlar den dyraste elen och sedan säljer billigt, eller att billigare priser inom Sverige skiljs från dyrare vid export. Ebba Busch misslyckade elprisstöd ger en viss lättnad i slutet av vintern men möter inte på långa vägar de ökade kostnaderna över tid, och bara för halva landet.

De sju av tio LO-förbundsmedlemmar som äger sitt boende har oftast ett bolån i botten. De kraftiga, urskillningslösa och yrvakna räntehöjningarna Riksbanken levererat under hösten tynger ekonomin. Bara bolånekostnaderna kan öka med flera tusen kronor per månad för en familj med ett högt lån. Då har jag inte ens nämnt taxehöjningar på vatten, sophämtning, fjärrvärme. Sten läggs på börda för LO-familjerna.

LO har räknat på hur fyra typfamiljer med LO-arbetare drabbas av den ekonomiska krisen.

Innan prisökningarna fanns en viss marginal i hushållsbudgeten. Det handlade om några tusenlappar efter att alla kostnader var betalda. Marginal för en karensdag eller en oväntad utgift. Efter beräknade kostnadsökningar försvinner marginalerna snabbt och typhushållet med eluppvärmd villa, ett vanligt hushåll bland LO-förbundens medlemmar, går flera tusen kronor back.

I en perfekt storm kan inte ledande politiker skjuta sitt ansvar på individen.

Med sedvanlig maktens arrogans förklarar ett moderat statsråd att de som tagit bolån får räkna med att räntan kan gå upp. Javisst, räntor förändras över tid, men ingen har tänkt på att det ska kombineras med sjuka elpriser, en inflation vi inte sett på 30 år, krig, pandemi. I en perfekt storm kan inte ledande politiker skjuta sitt ansvar på individen.

Nu har jag inte nämnt de tre av tio LO-förbundsmedlemmar som bor i hyresrätt, där hyresvärdar hotar med hyreshöjningar på tio procent. En hyreshöjning som kommer hänga kvar. För medan räntan på sikt förmodligen går ner är det mycket få hyresvärdar som kommer att räkna bort årets kraftiga hyreshöjning. Kommande hyresökningar kommer att läggas på årets höjning, oavsett inflation kommande år.

I denna situation ska vi in i avtalsrörelse. LOs lönekrav är 4,4 procent med extra påslag till de lägst avlönade. Ett krav som mötts av intern kritik för att vara för lågt och av arbetsgivarna reflexmässigt som för högt. Det är ett historiskt högt krav som samtidigt visar att LO-förbunden tar ansvar för att inflationen inte ska dra i väg. Politik och näringsliv måste visa att de är mogna att ta samma ansvar.

Politiken måste använda de verktyg den har. Räntorna har höjts rejält under senare tid och ytterligare höljningar väntas. Kombinerat med elpriser och andra kostnadsökningar pressar det hushållen hårt. Som under pandemin bör amorteringskraven pausas.

Att byggtakten kraftigt bromsas och att stora byggbolag varslar är också mycket bekymmersamt. Ett byggjobb ger fler nya. För att bryta utvecklingen och för att komma tillrätta med stora brister i vår infrastruktur måste staten öppna investeringsbörsen och återupprätta en aktiv bostadspolitik och en aktiv investeringspolitik.

Bygg energieffektiva småhus åt unga familjer. Stärk vårt känsliga elsystem, komplettera kärnkraften med mer flexibel och snabbetablerad vind-, sol- och vattenkraft. Ta Sverige ur krisen med bättre vägar och järnvägar och ett upprustat elnät.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO.