Prova på,
första månaden gratis.

Eftervalsanalys (del 2): Historiskt om S lyckas vinna regeringsmakten trots högerns skrämselpropaganda

Eftervalsanalys (del 2): Historiskt om S lyckas vinna regeringsmakten trots högerns skrämselpropaganda

Historiskt om S lyckas vinna regeringsmakten trots högerns skrämselpropaganda, skriver Daniel Färm

Svenska folket ser nu ut att ha röstat ut Tidöpartierna. Men om resultatet från den preliminära huvudräkningen står sig så står Socialdemokraterna ändå inför två utmaningar: Först en inte helt okomplicerad regeringsbildning. Med två partier som har haft svårt att se varandra som lagkamrater: Vänsterpartiet och Centerpartiet. Sedan en viktig och prövande diskussion inom rörelsen om vad Socialdemokraternas tydliga väljartapp beror på.

Om valnattens resultat skulle stå sig har jag svårt att se att de hittillsvarande oppositionspartierna inte till slut skulle få ihop både regeringsbildning och budget. Efter fyra år med Tidöregeringen skulle de knappast våga driva det till vare sig ett nyval eller att istället släppa fram en SD-dominerad högerregering. 

Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering – med stöd av både Centerpartiet och Vänsterpartiet

En av flera möjligheter är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering – med stöd av både Centerpartiet och Vänsterpartiet. Som bekant har de båda senare förvisso krävt att de ska sitta med i en regering som de stödjer. Det är en rimlig utgångspunkt för alla partier. Men deras svårförenliga röda linjer och utgångspunkter skulle kunna göra att de så att säga ”tar ut varandra” när det gäller faktisk regeringsmedverkan. Vänsterpartiet skulle kunna säga att de har lyckats förhindra en regering som Centerpartiet sitter i. Och vice versa. Exakt hur det går är dock extremt osäkert. Om valresultatet ens landar där.  

behövs en öppen och ärligt prövande diskussion om vad valresultatet beror på

Oavsett hur det går i den slutgiltiga räkningen så behövs en öppen och ärligt prövande diskussion om vad väljartappet beror på. Det är viktigt att inte dra allt för långtgående slutsatser innan alla delar av valrörelsen har belysts. Samtidigt behöver vi som analyserar och kommenterar politik redan nu peka på några möjliga förklaringar till väljartappet. 

  • Många S-väljare kan ha taktikröstat. Vissa kan ha trott att Socialdemokraterna ändå skulle få ett så starkt stöd, och att det därför “inte gjorde så mycket” att de la sin röst på andra partier. Enligt SVT:s VALU tycks Socialdemokraterna ha tappat väljare till i första hand de övriga rödgröna partierna – men även i viss mån till Tidöpartierna. I ett läge då partiet såg ut att öka i opinionsmätningarna så kan väljarna antingen ha velat ”putta” Socialdemokraterna vänsterut eller mot mitten genom att rösta på exempelvis Vänsterpartiet respektive Centerpartiet. 
  • Eller så kan de ha velat tillfälligt ”straffa” partiet för enstaka uttalanden, förslag eller ageranden som man har ogillat. För vänsterlutande socialdemokrater kan det exempelvis ha handlat om att man har ogillat hur Socialdemokraterna har förhållit sig till Vänsterpartiet – eller ”flörtat” med Kristdemokraterna. För mer mittenlutande socialdemokrater kan det snarare exempelvis ha handlat om att man har påverkats av högerpartiernas skamlösa skrämselpropaganda och lögner om exempelvis “tvångsblandning”, “bolåneskatt”, “att S står på våldtäktsmännens sida”, “att S skulle vija lägga ned skolor som 400 000 barn går i”, eller att Nooshi Dadostar (V) skulle bli finansminister. 60% av Socialdemokraternas väljartapp gick enligt SVT:s VALU till höger- eller borgerliga partier.

Att detta har varit den smutsigaste valrörelsen i mannaminne får inte glömmas bort. Och tyvärr kan skrämselpropaganda fungera – om de (vi) som har i uppdrag att granska och ansvarsutkräva inte gör ordentliga faktakollar.

det starkaste politiska programmet i modern tid

Socialdemokraterna har haft det starkaste politiska programmet i modern tid. Och slagit rekord i dörrknackningar. Så partiets väljartapp beror knappast på vare sig sakpolitiken eller folkrörelsearbetet.

Snarare tampas man med ett medielandskap som lutar starkt åt höger. En av arbetarrörelsens viktigaste uppgifter framöver är att stärka ekosystemet av socialdemokratiska opinionsbildare, redaktioner, tankesmedjor och nya plattformar. Inte alltid för att vara megafoner för partiet. Men för att ha fler som lyfter frågor och perspektiv som är relevanta utifrån en socialdemokratisk samhällsanalys. 

Högern har ett enormt övertag i opinionsbildningsinfrastruktur. 80 procent av alla ledarsidor, betydligt mer resurser i tankesmedjor och liknande opinionsbildare, en mängd nya medieplattformar, och en dominans på sociala medier. Det har garanterat bidragit till Socialdemokraternas väljartapp. AiP Media har under valrörelsen ökat den organiska spridningen av redaktionellt material drastiskt: cirka 100 miljoner visningar (!) på de olika sociala medieplattformarna. Även andra socialdemokratiska opinionsbildare har arbetat intensivt under valrörelsen, inte minst Aftonbladets ledarredaktion och Katalys nya videopoddformat. Men det räcker inte när högerns övertag är så stort.

se över hur lagkamraterna på den rödgröna vänster-mittensidan kan bli mer samspelta

Därutöver behöver socialdemokratin se över hur lagkamraterna på den rödgröna vänster-mittensidan kan bli mer samspelta. Ett helt centralt budskap – kanske det enskilt viktigaste – från inte minst Ulf Kristersson har varit ”splittringen” på den rödgröna sidan. Det är sant att Socialdemokraterna i 100 år alltid har löst regeringsbildningen när huvudalternativet inte har fått tillräckligt stöd. Men det har ofta föregåtts av att framgångsrikt peka på hur splittrade högerpartierna har varit. Det har de dock lärt sig av, och haft enighet som ett huvudtema. Att Socialdemokraterna inte har lyckats få Centerpartiet och Vänsterpartiet att rikta sina vapen mot Tidöpartierna istället för mot varandra kan ha bidragit till att 4 av 10 tidigare S-väljare som röstade på ett annat parti detta val gick till Tidöpartierna.

Slutsatsen är ändå viktig: Om Magdalena Andersson får bilda regering så har både Socialdemokraterna och övriga oppositionspartier lyckats med det nästan omöjliga: att vinna mot en nästan övermäktig motståndare – som spelar extremt fult. Det skulle göra hela den rödgröna sidan till högst värdiga vinnare. Om det blir det slutliga valresultatet så behöver det gemensamma förtroendet förvaltas väl av alla inblandade. 

Daniel Färm är politisk redaktör