De superrikas maktambitioner hotar demokratin
2025 blev året då vi mer än någonsin fick anledning att varna för de superrikas maktambitioner och fokusera på det som är viktigt på riktigt, skriver Daniel Färm i sin jul- och nyårskrönika.
2025 blev året då många fick anledning att fråga sig vad som är viktigt på riktigt. Svensk höger har återigen visat att de framför allt älskar att hata socialdemokratin och hoppa på oberoende medier. Samtidigt borde vi verkligen oroa oss över ett fåtal kapitalstarka aktörers försök att styra det demokratiska samtalet.
Trumps återkomst har gett den oförblommerade maktarrogansen ett ansikte. Sveket mot Ukraina tycks bekräfta den fascistiske mångmiljardären Putins linje om den starkes rätt. På klimattoppmötet i Brasilien tilläts ett fåtal superrika oljeländer och fossilindustrin att påverka utfallet. I Gaza har Israels sannolika folkmord på den lika utsatta som urfattiga civilbefolkningen fortsatt (följt av en bräcklig vapenvila på Netanyahus villkor). I Sverige har högerregeringen sänkt skatten för de rikaste, och samtidigt föreslagit ett ”bidragstak” för 150 000 hårt kämpande låginkomsttagarhushåll.
Men av vår samtids alla orättvisor och samhällsproblem finns det inget som engagerar och mobiliserar högerdebattörer, -ministrar och -partiledare lika mycket som att sprida hat och lögner om socialdemokratin och ”misshagliga” medier. Det såg vi inte minst under debatten om AiP Medias kanaler nyligen.
Missförstå mig rätt. AiP Medias olika nyhetskanaler, politiska satirkonto, faktasajt eller opinionsbildning på nätet måste också tåla att granskas. Under granskningarna av våra kanaler för några veckor sedan försökte vi svara sakligt och seriöst på frågor. Samtidigt kan man ha synpunkter på en del av medierapporteringen. Som lögnen att vi skulle ha riktat ”politiskt material” till barn. Eller det rent felaktiga påståendet att Aktuellt i Politikens chefredaktör ”får lämna” som en följd av granskningen av helt andra mediekanaler (som hon inte har haft något med att göra; och hon hade själv begärt tjänstledigt flera månader tidigare). Eller den okunniga ”uppfattningen” att våra nya mediekanaler, som har en räckvidd på flera miljoner visningar varje månad, skulle ha varit misslyckade.
olyckliga vinklar och rena felaktigheter bäddade för att en allt mer radikaliserad höger skulle tappa all sans och balans i debatten
Ett fåtal olyckliga vinklar och rena felaktigheter bäddade för att en allt mer radikaliserad höger skulle tappa all sans och balans i debatten som följde. Kommentarerna från ministrar, partiledare och högerdebattörer var lika intensivt hätska, hånfulla och hatfyllda som osanna. Vissa av frågorna var förvisso inte oviktiga. Men proportionerna på reaktionerna var helt sanslösa. När dammet har lagt sig finns det i eftertänksamhetens kranka blekhet nog skäl för viss självrannsakan hos en och annan högerpolitiker och -debattör.
Framför allt är det dock talande att högern inte alls har blivit lika upprörd över att 70 000 palestinier – inklusive minst 20 000 barn – har dödats under ett sannolikt folkmord i Gaza. Eller över Trumps fruktansvärda svek mot både Ukraina och övriga europeiska demokratier, nu livsfarligt fastslagen i USAs nya säkerhetsdoktrin. Eller över bristerna inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen samt den skenande arbetslösheten. Eller över orättvisorna i att sänka skatten för de redan superrika – och samtidigt försämra det sociala trygghetsnätet för breda löntagargrupper. Eller över det orättvisa karensavdraget, som så utstuderat drabbar undersköterskor, poliser, lärare, byggnadsarbetare och andra som bär upp det svenska samhället.
framväxten av en inflytelserik maktsfär bestående av ett fåtal superrika med maktpolitiska ambitioner finns även här
2025 har visat att det finns riktigt, riktigt allvarliga problem både internationellt och i det svenska samhället. Bakom många av dessa finns det extremt kapitalstarka maktintressen – och deras politiska ombud. Oavsett om det handlar om Putin och hans oligarker, Trump och hans techmiljardärer eller de saudiska oljemiljardärerna och deras bolag.
Det vore orimligt och att göra en direkt jämförelse mellan dessa och svenska välfärdsmiljardärer eller delar av det svenska näringslivet. Men även i Sverige finns det en inflytelserik maktsfär utan folklig förankring. Det handlar om ett fåtal superrika och aktörer inom det svenska näringslivet med politiska ambitioner som via medier och opinionsbildningssatsningar försöker styra samhällsutvecklingen i vårt land. Vi har de senaste åren sett satsningar som Epoch Times, Kvartal, Bulletin och nu Henrik Jönssons 100% läggas till en redan extremt stark höger- och borgerlig mediedominans. Utöver dessa har vi ”Timbrosfärens” stora inflytande över samhällsdebatten, finansierad av vanliga svenska företag som är medlemmar i Svenskt Näringsliv. Det är högst tveksamt om dessa verkligen står bakom den ofta radikala högeragenda som de här opinionsaktörerna driver.
detta är det enskilt allvarligaste hindret för ett jämlikt samhälle
Att ett fåtal kapitalstarka aktörer med politiska agendor bokstavligen försöker köpa sig mycket stort inflytande över det offentliga samtalet är livsfarligt för demokratin. Jag vågar hävda att detta är det enskilt allvarligaste hindret för ett jämlikt samhälle. Låt debatten under valåret 2026 handla mer om makten över det demokratiska samtalet. För det påverkar allt annat.
AiP försöker – tillsammans med ett antal andra progressiva medier, tankesmedjor och opinionsbildare – att skapa utrymme för andra röster och perspektiv i det offentliga samtalet. Vi gör det utifrån en övertygelse om att demokratin inte är till salu.
Med dessa allvarsamma ord vill jag passa på att önska alla våra läsare en riktigt God Jul!
Daniel Färm är politisk redaktör
