Få veckans bästa artiklar i mejlen

Chefredaktör Jan Söderström tipsar varje vecka om våra mest intressanta artiklar.

Äntligen maxtak i småskolan

Äntligen maxtak i småskolan

Välfärden hamnar allt mer i fokus för Socialdemokraternas valkampanj. Det är tydligt efter Magdalena Anderssons besked på självaste Första maj: ett tak på max 12 elever per lärare i årskurs 1-3. Det är ett viktigt exempel på en reform som faktiskt betyder något för elever, lärare och föräldrar. Det är just denna typ av förslag som valrörelsen behöver handla om. 

Socialdemokraterna går till val på att ändra riktning på utvecklingen för det svenska samhället. Det är oerhört viktigt. I ett läge då samtliga högerpartier har låtit sig styras av eller efterapar Sverigedemokraterna både i sakpolitik och retorik behövs seriösa och genomtänkta förslag som förbättrar villkoren för vanligt folk.

Denna gång handlar det om en särskilt viktig del av befolkningen: skolbarnen i de lägre årskurserna i grundskolan, det vill säga 6- till 8-åringar enligt den nya klassindelningen från 2028. Detta är en grupp som är särskilt beroende av en väl fungerande undervisning och trygg skolmiljö. 

Problemet idag är att skolklasserna är allt för stora per lärare. Det gör att allt för många elever får allt för lite tid med sin lärare. Det gäller inte minst elever i behov av särskilt stöd, i klasser där det saknas speciallärare. All forskning pekar dessutom på att tidiga insatser i skolan får mycket positiva effekter längre fram i en elevs skolgång.

Om man – på grund av begränsade resurser – måste välja, så är det alltså viktigare att satsa mer resurser i de lägre årskurserna. Som exempelvis denna satsning på minskade klasser och ökad lärartäthet i årskurs 1-3. 

Att man sätter ett maxtak på 12 elever per lärare visar på en relativt hög ambitionsnivå – med förhoppningar om att även resultaten ska öka i motsvarande grad. 

Visst finns det utmaningar med detta förslag. 

Det kommer att kosta. Magdalena Andersson menar dock att reformen åtminstone till stor del kommer att vara finansierad genom att man istället sänker det statliga stödet till friskolor, som ju har en enklare uppgift än kommunala. Samtidigt finns det risk att den skattebasen eroderar i takt med att fler friskolor blir kommunala när exempelvis vinstförbud införs. 

Det kommer att vara svårt att bemanna. Detta förslag skulle i praktiken innebära ett tvålärarsystem i många skolor: det vill säga två utbildade lärare i varje klass (med då 12×2=24 elever). Det är ett utmärkt förslag, som denna ledarsida har efterlyst tidigare. Dels innebär det en trygghet för lärarna, som får en professionell kollega att bolla upplägget för undervisningen med – och dela på ansvaret för den. Problemet är bara att det råder lärarbrist i Sverige.

Det är svårt att bemanna alla klasser redan idag med behöriga lärare. Magdalena Andersson pekade bland annat på att man behöver locka tillbaka alla de som är utbildade lärare, men som idag har lämnat det yrket och jobbar som något annat. Eller nyligen pensionerade lärare med ork och vilja kvar – som vill hoppa in igen. Det kan nog räcka en del – men knappast hela vägen för att svara upp mot behoven i en sådan här reform. Det innebär dock inte att man ska avstå från att gå vidare med denna reform. Men kompetensförsörjningen behöver lösas först. 

Obligatoriska krav på skolor med kommunalt huvudmannaskap innebär ju en inskränkning av det kommunala självstyret. Det kan man dock leva med – för att stärka likvärdigheten. Detta borde dessutom inte vara något problem för socialdemokratiska kommunpolitiker, eftersom Socialdemokraternas partikongress har fattat beslut om detta. Sveriges ”största” kommunpolitiker, Emilia Bjuggren (S), kommunalråd i Stockholm, stod dessutom sida vid sida med Magdalena Andersson på pressträffen på Första maj. Utan invändningar.

Däremot kan borgerliga och SD-kommunpolitiker säkert gnälla över att staten tar över ansvar som är kommunens. Det är svårt att se att väljarna skulle ta kommunpolitikernas sida i en sådan strid, eftersom de flesta kommuninvånare och väljare nog uppskattar detta förslag. 

Mer tid för varje elev. Det är bra socialdemokratisk välfärds- och utvecklingspolitik. Som kommer att minska klyftorna och förbättra skolresultaten. Mycket bra att Socialdemokraterna går till val på detta!

Daniel Färm är politisk redaktör