Annons:
Annons:

Daniel Färm: Bä(s)t & (s)ämst 2021

Daniel Färm: Valet av Magdalena Andersson som ny S-partiledare (och statminister) var årets viktigaste händelse – utifrån en S-horisont.

Var 2021 ett skitår eller året då framtidshoppet återvände till socialdemokratin? Med risk för att låta ”sossig”, så är väl svaret både och. Låt oss ändå ägna en stund åt den urgamla traditionen att lista det bästa – och sämsta – med 2021, utifrån en socialdemokratisk horisont.

10 bästa händelserna 2021

I november ville jublet inte lägga sig på partikongressen efter att Andersson valts till partiledare och Tobias Baudin till partisekreterare

1. Andersson & Baudin ny S-partiledning. Efter Stefan Löfvens något oväntade – men på många sätt ändå vältajmade – avgångsbesked stod det snart klart att stödet för Magdalena Andersson som ny partiledare var närmast löjligt starkt. Samtliga partidistrikt nominerade henne, och inga falanger lyfte fram motkandidater. I november ville jublet inte lägga sig på partikongressen efter att Andersson valts till partiledare och Tobias Baudin till partisekreterare. En intressant kombination av en ”no-bullshit”-sosse med svårslagen politisk kompetens och en facklig välfärdsbyggare med bevisad förmåga att mobilisera och entusiasmera.

2. Starkt politiskt program och stor enighet på S-kongressen. ”I skymundan” av valet av ny partiledning lade partikongressen i Göteborg i november även fast de politiska riktlinjer som i praktiken är partiets politiska program de kommande fyra åren. Här finns höjda ambitioner för både klimatomställning, jobb och välfärd. Men också ökat fokus på att förebygga och bekämpa brott samt att bryta segregationen. Efter viss debatt enades kongressombuden om en fortsatt ansvarsfull keynesiansk ekonomisk politik snarare än omfattande lånefinansiering. Höjd kapitalbeskattning och hårdare tag mot vinster i välfärden var andra delar som Socialdemokraterna kan gå till val på för att öka jämlikheten.

inte för att hon var kvinna, utan för att hon – uppenbarligen – var den som fick starkast stöd och acceptans

3. Magdalena Andersson ny statsminister. 100 år efter demokratin genombrott, med allmän rösträtt också för kvinnor, valdes Magdalena Andersson till Sveriges första kvinnliga statsminister. Men inte för att hon var kvinna, utan för att hon – uppenbarligen – var den som fick starkast stöd och acceptans. För att hon var den bäst lämpade, med starkast kompetens och förmåga att samla landet. Moderatledaren Ulf Kristersson gladdes åt att omröstningen var tvungen att göras om – men det innebar ju bara ännu ett tillfälle för riksdagen att säga att man inte hade förtroende för honom som regeringsbildare.

4. Ny S-regering med flera nya ministrar. Magdalena Anderssons första regering innebar flera nya namn.

a) Med skenande elpriser och kärnkraftsdebatt fick nya energiministern Khashayar Farmanbar en rivstart i strålkastarljuset. Farmanbar stänger – i enlighet med kongressbeslutet – inga dörrar för framtiden, utan vill låta utvecklingen visa om det finns en roll för kärnkraften också efter 2040.

b) Nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter har bred erfarenhet av mediefrågor. Det kan bädda för ökat fokus på skiljelinjerna i förhållande till högerpartiernas svaga förståelse för medias roll i en modern demokrati.

c) Mycket aktiva riksdagsledamoten Anna-Caren Sätherberg, blir ny landsbygdsminister, med ansvar för att få hela landet att leva lika mycket som hennes eget Åre. Det är särskilt viktigt i en tid då Sverigedemokraterna – som själva går armkrok med storstadssnobbarna i Moderaterna – säger sig företräda landsbygdsbefolkningen.

d) Fackliga supertungviktaren Karl-Petter Thorwaldsson tar sig an industrins, gruvornas, tjänste- och servicenäringarna och de statliga bolagens betydelse för tillväxt och fler jobb. Utan ett livskraftigt näringsliv, ingen tillväxt. Utan tillväxt, inga nya jobb. Utan fler jobb, inga ökade skatteintäkter. Och utan ökade skatteintäkter, ingen förbättrad välfärd. Därför är Thorwaldssons ansvar blytungt.

e) Likaledes fackliga EU-stjärnskottet Johan Danielsson får hand om socialdemokratiska hjärtefrågorna bostäder, arbetsrätt och arbetsmiljö. Finns det, efter sju år med miljöpartistiska bostadsministrar, månne en möjlighet att lyfta en socialdemokratisk bostadspolitik ännu mer?

f) Norrbottniska begåvningen Ida Karkiainen ska som ny civilminister ta sig an den statliga närvaron i hela landet, inklusive en del av frågorna om att stärka den demokratiska kontrollen av välfärden. Här har hon starkt stöd i besluten från partikongressen.

g) Magdalena Anderssons skarptänkte tidigare statssekreterare Max Elger har fått ansvar för finansmarknadsfrågorna, vilket innebär både att stoppa de kriminellas penningtvätt och att stärka finansieringen av den gröna omställningen, bland annat genom de gröna kreditgarantierna.

h) Veteranen Annika Strandhäll byter tidigare fokus på välfärds- och jämställdhetsfrågorna mot den tunga och viktiga klimat- och miljöministerportföljen. Det kan på många sätt vara regeringens viktigaste minister – på ett område där högerpartierna är synnerligen svaga.

nya skolministern, Lina Axelsson Kihlblom, har med sig en hel del insikter från ”golvet”, som tidigare rektor

i) Många blev nog förvånade över att supertunga Anna Ekström fick lämna ifrån sig skolportföljen. Men nya skolministern, Lina Axelsson Kihlblom, har med sig en hel del insikter från ”golvet”, som tidigare rektor. Dessutom en rak och frispråkig sådan. Det är inte fel.

5. Historisk S-budget. För andra året i rad presenterade finansminister Magdalena Andersson en rekordbudget – den här gången med nya satsningar på 74 miljarder kronor. Även om högeroppositionen lyckades få igenom vissa (olyckliga) justeringar, så är det en budget som till 99 procent består av socialdemokratiska prioriteringar och budgetposter. Det innebär bland annat historiska satsningar på sjukförsäkringen, skola, sjukvård och äldreomsorg, jobb och omställning, klimatomställning och insatser för att bryta segregationen och knäcka gängkriminaliteten.

världens på många sätt farligaste man – fullblodsnarcissisten och högerpopulisten Donald Trump – fick lämna Vita Huset

6. Joe Biden ersatte Donald Trump som USAs president. På den internationella arenan var årets viktigaste maktskifte det där världens på många sätt farligaste man – fullblodsnarcissisten och högerpopulisten Donald Trump – fick lämna Vita Huset. Han gjorde det stilenligt, som en extremt dålig förlorare, med svansen mellan benen. I stället fick världens fortfarande mäktigaste nation en både erfaren och progressiv mittenpolitiker – Joe Biden – som president. Hans mycket ambitiösa och starkt progressiva reformpaket föll dock efter att en enda demokratisk senator vägrade stödja det. Så lite skiljer mellan att USA ska leva kvar i det gamla och att få den mest rudimentära välfärden och nödvändiga klimatinvesteringar på plats.

7. Vaccinen mot covid. Att ett så omfattande och komplicerat vaccin kunde tas fram så snabbt var en verklig framgång för både forskningen och det internationella samfundet. Det lyckades dämpa pandemin, och under några månader i höstas återfick de flesta svenskar en känsla av normalitet igen. Tyvärr räckte det inte – men dödstalen och de riktigt allvarliga sjukdomsfallen är ändå betydligt färre i dag.

8. S-/vänstervalsegrar i flera länder. Under 2010-talet såg världen onekligen en högerpopulistisk och radikalkonservativ våg svepa fram, med presidenter som Trump, Bolsonaro, Duterte och Orban. Även om flera av dem sitter kvar och i vissa fall har stärkt sitt grepp, så har vi under 2021 också fått se en mängd socialdemokratiska vänstersegrar i valen. I Tyskland tar förre finansministern, socialdemokraten Olaf Scholz, över efter ikoniska kanslern Angela Merkel. I Norge fick högerpolitikern Erna Solberg lämna över till Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre. Och i Chile avslutades året med en valseger för den demokratiska vänsterkandidaten Gabriel Boric – som vann tydligt över Pinochetanhängaren Antonia Kast.

att Socialdemokraterna efter partiledarskiftet har fått ökat väljarstöd: nu över 30 procent

9. S stiger i opinionen. Det finns förvisso bara en opinionsmätning som räknas: på valdagen. Men det är ändå viktigt att notera att Socialdemokraterna efter partiledarskiftet har fått ökat väljarstöd: nu över 30 procent i flera mätningar. Och att Magdalena Andersson är mer populär som statsminister än Ulf Kristersson – även bland väljarna.

10. LO-ledning med tydlig politisk kompass. LOs ordförande Susanna Gideonsson darrade inte på manschettknappen när hon på LO-kongressen tydligt välkomnade Magdalena Andersson som statsminister. Självklart är inte precis alla LO-förbund nöjda med precis allt som en socialdemokratiskt ledd regering levererar. Men med det sagt, så finns det ändå goda förutsättningar för att arbetarrörelsen ska kunna gå fram samlat under valåret 2022.

10 sämsta händelserna 2021

allt som har gjorts hittills för att dämpa klimatförändringarna har varit alldeles för otillräckligt

1. Klimatförändringarna allt mer akuta. FNs klimatpanel pekade redan i somras på att allt som har gjorts hittills för att dämpa klimatförändringarna har varit alldeles för otillräckligt. Trots det lyckades inte klimattoppmötet i Glasgow i november enas om kraftfulla åtgärder för att fasa ut kol och olja. Även om COP26 också innebar framsteg, så är det en besvikelse att länder som Kina och Indien tillåts vattna ut vad som i praktiken är en ödesfråga för planeten.

2. Det grova våldet. Den organiserade brottsligheten fortsätter att drabba det svenska samhället. De gängrelaterade konflikterna trappades upp och ledde till 45 döda och cirka 100 skadade – bland annat flera oskyldiga barn. Trots straffskärpningar och förstärkningar av polisen inser allt fler att det kommer att ta tid att stoppa och förebygga denna grova och organiserade kriminalitet.

3. Liberalernas svek. Att Liberalerna nu handlöst (och huvudlöst) kastar sig i famnen på de tre allt tydligare sammansvetsade konservativa högerpartierna är inte ett svek mot socialdemokratin. Varje parti får göra sina vägval. Men det är ett svek mot Liberalernas egna ideal och väljare. Så till den grad att förra folkpartiledaren – principfaste antirasisten Bengt Westerberg – meddelade att han inte kommer att rösta på Liberalerna i nästa val. Att aktivt vilja ge Sverigedemokraterna inflytande över regeringsmakten är antagligen det sämsta man kan göra som liberal. Vilket även Liberalernas tidigare väljare tycks anse. De få som finns kvar får mest anses vara tidiga moderata stödröstare som är villiga att kasta bort sina röster på ett 2,5 procentsparti. Sabunis ödesdigra strategiska misstag är även ett svek mot sitt partis överlevnadsinstinkt.

Ett misslyckande för både Väst och de med moderata krafterna i Afghanistan

4. Talibanernas återtog makten i Afghanistan. Många minns med fasa åren då talibaner styrde i Afghanistan på 90-talet. Sumeriska avrättningar, tvång för kvinnor att bära burka, förbud mot flickor att gå i skola, och så vidare. Att de nu – efter USAs hastiga och osynkroniserade återtåg – är tillbaka är hjärtskärande och tragiskt. Ett misslyckande för både Väst och de med moderata krafterna i Afghanistan. Hjärtskärande var även bilderna från Kabuls flygplats, där desperata människor utsiktslöst försökte komma med på flygplanen som evakuerade människor därifrån. Jämförelsen med desperationen vid USAs tillbakadragande från Saigon efter Vietnamkriget är inte orimlig, och lär förfölja Joe Biden under lång tid.

5. Republikanerna friade Trump. 6 januari 2021 fick världen – live – skåda något som man inte hade kunnat tro i sina vildaste fantasier: tusentals Trumpsupportrar stormade USAs kongress. Att detta land – som lägger så otroligt mycket resurser på polis och rättsväsende, samt andra säkerhetsfunktioner – inte kunde skydda de högsta folkvalda från att bekräfta resultatet i en demokratisk process var inget mindre än ett kuppförsök. Mycket riktigt ställdes också president Trump, som hade uppmanat demonstranterna att marschera mot kongressen för att stoppa den demokratiska processen, inför riksrätt. Som den första presidenten någonsin åtalades han för en andra gång. Och för en andra gång visade det sig att en majoritet av republikanerna saknade demokratisk ryggrad. Eller ryggrad över huvud taget. De republikanska senatorerna friade Trump från detta historiska övergrepp på den amerikanska demokratin. Det är både sorgligt och patetiskt att en sådan person inte kommer att straffas för sina brott.

6. Pandemin kom tillbaka. I filmen “Gudfadern III” säger Al Pacino ”Just when I thought I was out, they pull me back in!”. Så, ungefär, kände nog många svenskar när de efter bara några månader utan restriktioner återigen fick veta att det var bäst att jobba hemifrån (om man kan) och undvika kollektivtrafiken (om man kan). Pandemin var inte över. Omikronvarianten av viruset gjorde att smittspridningen var tillbaka. Det var tyvärr även M-styrda regioners saktfärdighet med vaccinering och tester.

7. Ryssland och Kina allt mer auktoritära och aggressiva. Samtidigt som Kina har slagit ned på såväl oberoende media som demokratiska rättigheter i Hong Kong så har de ökat det militära trycket på Taiwan och förtrycket av uigurer. Och länder som kritiserar övergreppen motarbetas ekonomiskt. I Ryssland tar demokratin ytterligare steg tillbaka. Nu senast förbjöds en av de viktigaste organisationerna för mänskliga rättigheter i landet. Samtidigt har Putin ökat det militära trycket på Ukraina, och vill med maktspråk få Nato och USA att sluta stödja det demokratiskt valda styret i Kiev. Till det kommer fortsatt ryskt stöd för vitryske diktatorn Lukasjenko, som tar till ren statsterrorism och initierar en hybridattack med utsatta migranter mot EUs gräns.

en politik som förvärrar segregationen – och därmed brottsligheten

8. Högerpakten har börjat enas. Att Moderaterna och Kristdemokraterna välkomnar ett nära samarbete med Sverigedemokraterna om regeringsbildning, statens budget och en mängd olika politikområden är illavarslande – för vanligt folk. Det är en politik som sänker ambitionsnivån i den klimatomställning som hotar våra barns framtid. Det är en politik som kommer att urholka välfärden och trygghetssystemen. Det är en politik som i varje givet läge lär välja arbetsgivarnas intresse framför löntagarnas. Och det är en politik som förvärrar segregationen – och därmed brottsligheten. Exempelvis genom att nu tvinga fram en nedläggning av Delmos, myndigheten med ansvar för att bryta segregationen.

9. Vänsterpartiet och Centerpartiet fortsatt oense. Det är svårt att se rimligheten i att inte kunna hitta pragmatiska samarbeten även med ett parti som Vänsterpartiet – när till och med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har visat sig vara beredda att samarbeta med Dadgostar om såväl att fälla regeringen som sakpolitik. Om inte detta löses riskerar det att leda till låsningar som enbart gynnar högerpartierna. Man kan inte bortse från vad alternativet till ens agerande är.

10. EU-oenighet om asylmottagande. EUs medlemsländer har under hela 2021 inte lyckats enas om den asylpakt som den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson presenterade i september 2020. Trots att detta är ett väl avvägt förslag, som inte tvingar något land att ta emot asylsökande från andra länder – men som samtidigt skapar en grund för en solidarisk finansiering och ansvarsfördelning av asylmottagandet. Nu är dock Johansson relativt optimistisk kring förutsättningarna att få igenom förslagen under 2022. Den som lever får se.