Maja Fjaestad: Öppet sinne och realism i kärnkraftsdebatten
Det behövs både realism och ett öppet sinne i debatten om kärnkraft och teknikutveckling, skriver Maja Fjaestad.
Är kärnkraft framtidens lösning på energiproblemen, eller kommer den fortsätta dras med tekniska problem, så att det snarare är sol och vind som kommer att driva framtidens bilar och tåg?
Faktum är att vi inte vet. Men det är svårt att planera framtiden utifrån ännu icke-realiserade visioner.
Nobelpristagaren Hannes Alfvén föreslog 1970 att kärnkraftsutvecklingen borde pausas. Han tyckte att regeringen i stället borde vänta in fusionskraften som förväntades slå igenom inom en snar framtid, och till dess använda fossila bränslen. Industriministern lyssnade inte på nobelpristagaren, och Sverige byggde ut konventionell kärnkraft. Det visade sig att Nobelpristagaren hade fel i just detta fall; fusionskraften låg inte bara ett par år bort.
Politik behöver vara visionär, men också verklighetsförankrad
Politik behöver vara visionär, men också verklighetsförankrad. Även om man ju inte planerade för fusionskraft, så fanns det på 1960–70-talen förväntningar på att en framtida teknikutveckling närmast automatiskt skulle lösa framtida problem, exempelvis frågan om kärnavfall.
Ett annat konstaterande är att visioner och prognoser också kan bli styrande bilder.
När 1950-talets prognoser för användning och prisutveckling på energi inte realiserades tvingades man ändra vissa beslut. Det är i sig en viktig lärdom att politik behöver förändras när prognoser förändras. Det är en självklarhet inom den ekonomiska politiken, men ibland en svårare insikt i teknikpolitiken.
I dagens energidebatt diskuteras ofta SMR, små modulära reaktorer. Även fusion lyfts, liksom den framtida kärnteknik som kallas Generation IV, som kan kylas med annat än vatten och använda andra bränslecykler.
Även om det pågår mycket intressant forskning på många av dessa tekniker, så är de långt ifrån klara. Och även ny kärnteknik behöver implementeras i samhället om de visar sig vara funktionella: det vill säga tekniken behöver omgärdas med lagstiftning, säkerhetsföreskrifter och tillstånd. Det är först då som tekniska genombrott kan leda till samhällsförändring.
Därför har framtidsbilder och prognoser ett politiskt innehåll.
Det vi tror och vet om framtiden måste i viss mån guida vårt handlande – men samtidigt måste vi hantera osäkerheten i framtidsförutsägelser.
Det vi kan lära oss av 1970-talets kärndebatt är dels att hålla sinnet öppet och dels kunna planera för framtider, i plural
Det vi kan lära oss av 1970-talets kärndebatt är dels att hålla sinnet öppet och dels kunna planera för framtider, i plural. Att som högerpartierna inför det senaste valet hota att försämra villkoren för vindkraft och i stället peka på icke-realiserad kärnkraft ter sig både riskabelt och okunnigt.
Men politiken måste också stå redo för ny teknik, ställa krav och föreskriva villkor. Annars riskerar vi att få systemförändringar som inte har föregåtts av tillräcklig reflektion.
Hannes Alfvén gick sedan vidare till en vetenskaplig karriär i USA och blev också en förgrundsgestalt i fredsrörelsen. År 1966 skrev han en skönlitterär bok om teknikutveckling, ”Sagan om den stora datamaskinen”. Och att ha nobelpristagare som engagerar sig i både politik och litteratur – där kan vi avundas 1970-talet.
Maja Fjaestad är forskare vid Karolinska Institutet och före detta statssekreterare
