Lawen Redar: Vi står inför en kamp om idéerna
Det har gått åtta månader sedan våldshärskaren Vladimir Putin inledde sitt storskaliga invasionskrig i Ukraina. I dagarna är landet under tung raketbeskjutning. Städerna
Nikopol, Donesk, Charkiv, Cherson har blivit angreppsmål liksom huvudstaden Kiev. Miljontals familjer har redan splittrats, farväl har tagits av söner och fäder som tvingats bli kvar, tåg, bilar och bussar fortsätter att fyllas av flyktingar till Polen och platser där kultur, bildning och gemenskap ska frodas, har i stället blivit hjälpcentraler, skyddsvallar och skyddsrum.
Att allt detta ofattbara pågår med mindre än några timmars flyg från Sverige känner vi initialt av genom de kraftigt höjda el- och matpriserna. Men efter sabotagen på gasledningarna är det som om något har förändrats i hur vi talar om kriget.
För det råder en klar ideologi bakom krigsgärningarna. Att skapa ett etnonationalistiskt herravälde som ska sammanföra historiska generationer från dagens Ryssland, Belarus, Ukraina och Moldavien, är vad kriget handlar om. Att den så kallade föreningen genomförs med krig, övergrepp, tvång och förtryck bortom alla internationella regelverk som konstituerar förhållanden mellan stater och folk, visar att inspiration hämtats från de värsta av auktoritära tider i människans historia. Det hela är som europeiska ekon från förr. Om barbariet man läst om i gamla historieböcker som återvänder i våra dagar.
Vi kan ägna tiden åt att fundera över vår politiska naivitet i fredstid. Här har vi trott att bara vi öppnar fler marknader, bygger en gasledning mellan kontinenterna, skapar ett ekonomiskt utbyte och stärker den ryska tillväxten så alstras ett beroendeskap som gör det svårt att utmana den politiska ordningen och freden i Europa. Men en sådan inverkan har sällan ekonomiskt utbyte och tillväxt, om de inte inbegriper ett aktivt kulturellt- och demokratiskt fredsarbete.
I dag är diktaturerna inte bara på frammarsch, de samverkar bättre än demokratierna. Julimötet mellan Putin, Erdoğan och Khamenei innebar ett samförståndsavtal på 40 miljarder dollar. Ryssland hjälper fortsättningsvis Iran att utveckla olje- och gasfälten som hindrats på grund av utländska sanktioner, Iran exporterar drönare till Rysslands krig i Ukraina och Turkiet sökte båda ledarnas stöd för att invadera norra Syrien samtidigt som man hindrar Natoexpansionen av Sverige och Finland. Bakom kulisserna sitter Xi Jinping och hejdar samtliga beslut i säkerhetsrådet och spänner bågen mot USA.
Jag har aldrig oroat mig för det demokratiska styrelseskickets framtid. Men mer intensivt än någonsin pågår fängslanden och förföljelse av författare, journalister, musiker, forskare, skådespelare, aktivister och regissörer. Deras verksamhet för yttrandefriheten, den konstnärliga friheten, bildningen, läskunskaperna, ifrågasättandet, granskningen, agitationen, civilsamhället, forskningen, humaniora och föreningsfriheten får aldrig underskattas.
Ska vi leva rätt i fredstid måste det ekonomiska utbytet innefatta en ytterligare komponent. På engelska kallas kulturen ofta för ”soft power”. Jag tror det är tvärtom. Det kulturella demokratiska utbytet mellan nationer har visat sig vara elementärt i motståndskampen mot diktatur. Vill vi värna demokratins idéer, det demokratiska styrelseskicket och friheten kommer vi till en slutstation. Och det är den fria kulturen.
Lawen Redar är kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna och riksdagsledamot
