Läxhjälpsföretag plussar trots slopad läxrut
När S-MP-regeringen 2015 avskaffade rutavdraget för läxhjälp skrek läxhjälpsföretagen att de skulle dö ut och de fortsätter kontinuerligt att lobba för att få bidrag från skattebetalarna. Men AIPs kartläggning visar att de stora aktörerna går som tåget och ger mångmiljonutdelningar till ägarna.
Alliansen införde 2007 rutavdrag för läxhjälp till grundskoleelever och 2013 började det gälla även för gymnasieelever vilket fick läxhjälpsföretagen att frodas. När läxhjälpsrut sedan försvann 2015 menade läxhjälpsföretagen att branschen skulle dö ut. Det har den inte. AIP har gått igenom ekonomin hos de fem största aktörerna på marknaden.
De ägs av två olika ägare och har enligt årsboksluten för 2021 kunnat ge mångmiljonutdelningar, trots svårigheter för verksamheten som restriktionerna för corona inneburit. Trots att verksamheten går som tåget så menar de två största aktörerna på marknaden, i det pressmeddelanden som de skickat ut under mandatperioden, att läxrut bör återinföras.
Läxhjälpsföretaget Allakando som också driver läxhjälpsföretaget SmartStudies omsatte under 2021 nästan 47 miljoner kronor, en rejäl ökning mot året innan då de omsatte knappt 39 miljoner kronor. Detta gjorde att de kunde slussa vidare drygt 10 miljoner kronor till koncernens andra bolag.
Tre andra stora aktörer på marknaden är Studdybuddy, My Academy och Läxhjälp som alla ägs av A Plus Education Group AB som för året 2021 kunde dela ut nästan 16 miljoner kronor till ägarna i aktieutdelning. Största ägaren är riskkapitalbolaget Hillclimber Holding AB. Det läxhjälpsföretag som gick bäst i A plus-koncernen under 2021 är Studdybuddy som omsatte drygt 34 miljoner kronor. I årsredovisningen skriver bolaget under väsentliga händelser för året att bolaget haft en kraftig tillväxt tack vare marknadsinsatser och organisk tillväxt och styrelsen bestämmer sig för att dela ut nästan 6 miljoner kronor i aktieutdelning till ägarna.
Det går med andra ord minst sagt okej för företagen som i olika pressutspel menar att de skulle kunna hjälpa många fler om de bara fick tillbaka läxrut.
Att läxhjälp togs bort var dock med anledning av att rätt personer inte kunde få hjälp, menade Leif Jakobsson (S), vice ordförande i skatteutskottet, i en intervju med SvD där han sa att anledningen till att slopa läxrut var det ”uppenbart orimliga” i att lägga skattemedel på endast dem som har råd med läxhjälp.
– Och det är bara om du har skatt som du kan ta del av det. En familj som kanske lever på försörjningsstöd och ändå sparat ihop till läxhjälp får inte ta del av den statliga subventionen.
Men skulle ett återinförande av läxrut verkligen göra läxhjälpen billigare för kunderna eller blir den statliga ersättningen bara en extra bonus för företaget som skattebetalarna står för? Det går inte att blicka in i framtiden, men med internetbibliotek som lagrar gamla hemsidor går det att blicka bakåt i tiden.
Studdybuddy skriver på sin hemsida att de är störst i Sverige på läxhjälp och är en aktör som funnits när det fanns läxrut.
Att få hjälp av Studdybuddy kostar i år enligt deras hemsida från 395 kronor i timmen för den som går i högstadiet och gymnasiet och från 365 kronor i timmen för de som går i årskurs 1–6. Prisförslagen grundar sig i lektioner om minst 90 minuter.
På den sparade hemsidan från 2014, alltså medan det fanns läxrut, så framgår att priset för en boende utanför storstadsområdena var 375 kronor i timmen, om kunden köpte ett klippkort med tio timmar. Alltså dyrare än dagens pris som marknadsförs för en elev som går i årskurs 1–6. Med andra ord, trots att läxrut där skattebetalarna betalar halva kostnaden har försvunnit så verkar läxhjälpen vara billigare än när den var subventionerad.
Men hur kommer det sig att det inte blivit dyrare läxhjälp och att företagen går med mångmiljonvinster? Ledtrådar finns att hitta under utgifter i årsboksluten.
En nyckel kan vara personalkostnader. Studdybuddy skriver på sin hemsida att timlönen för läxhjälpare som går i gymnasiet är 115 kronor och för dem på universitetet 130 kronor. Nu kanske det inte går att jämföra rakt av med en lärarlön även om många av dem som jobbar i skolan inte är behöriga lärare, men enligt Lärarförbundet så är den genomsnittliga timlönen i grundskolan 237 kronor och i gymnasiet 244 kr.
En annan kan vara lokalkostnader, eftersom läxhjälpen sker i hemmet hos elever eller offentliga bibliotek eller digitalt i den anställdes hem så behövs inga klassrum.
En tredje kan vara arbetsgivaravgifter, att anställa unga och speciellt de som går på gymnasiet är betydligt billigare om man vill betala mindre skatt. Arbetsgivaravgiften är då mindre än en tredjedel jämfört med att anställa en “vuxen”.
