Nina Wadensjö: Avskaffa det evighetslånga sommarlovet
Sommarlovet är här för tusentals skolelever. Med blomsterkransar i håret, finklädda och fyllda av förväntan har de redan rusat ut från grundskolor och gymnasier. Och när skolavslutningen är över hägrar löftet om långa lediga dagar, sol, bad och smultron på strån. Det är lätt att låta sig förföras av de idylliska bilderna som alla sociala medier fylls av under juni månad.
Men är det så det ser ut i verkligheten?
De tio veckornas ledighet är ofta en utmaning både för barnen och deras föräldrar. Dagar och veckor riskerar att fyllas av alldeles för lite att göra, eller med saker som verkligen inte borde göras.
Det som är tänkt att vara en lång rad av lediga dagar är ofta ett stressigt pusslande för både föräldrar och barn. Det är därför hög tid för förändring.
När sommarlovet skapades var Sverige ett jordbruksland. Barnen var nödvändig arbetskraft, de skulle odla, skörda och valla under sommarmånaderna. När jordbruket ersattes av industrin fanns under en kort period hemmafrun, eller snarare drömmen om hemmafrun.
Tack och lov upphörde den drömmen i och med smarta samhällsreformer som förskola och föräldraförsäkring. Sverige är sedan dess ett samhälle som bygger på att alla ska bidra till det gemensamma samhällsbygget.
Men genom åren fortsatte sommarlovet att vara ungefär tio veckor långt, och till det kommer flera andra lov spridda över året. De flesta föräldrar har fem eller sex årliga semesterveckor. Föräldrar som studerar har ofta inte någon ledighet alls. Och de som saknar arbete eller är sjuka kan ha mycket små möjligheter att fylla de tomma veckorna med innehåll som kräver och kostar pengar. Sommarlovet är fortfarande en klassfråga, trots många bra reformer.
I många kommuner, inte minst de som har socialdemokratiska styren, görs satsningar som särskilt är tänkta att skapa ökad rättvisa mellan de barn vars föräldrar har råd och möjlighet och de vars föräldrar inte har det.
De kommunala sommarjobben blir fler och fler. Särskilda sommarskolor hjälper elever att klara godkända betyg. Kolloverksamhet finns i många kommuner, sommaröppna fritidsgårdar likaså. Föreningslivet arrangerar fotbollsturneringar, simskolor och scoutläger. Det finns alltså ofta möjlighet att fylla sommarens tomma veckor med meningsfullt innehåll. Det är bra, men ändå är det något som skaver.
För trots allt detta är det tid att avskaffa det evighetslånga sommarlovet. För att kunna stärka alla barn, oavsett förutsättningar, är det dags att vi struntar i traditionerna, lägger det gamla bondesamhället bakom oss och inför ett treterminssystem.
Att samtidigt öka antalet undervisningstimmar under läsåret borde vara relativt enkelt. Många andra länder har organiserat sin skola så redan idag.
Socialdemokraterna har öppnat för en liknande reform rörande högskolor och universitet. Det är bra och högst rimligt med tanke på alla som vill klara av sin examen på kortast möjliga tid och till minsta möjliga kostnad. Men framtiden kommer att kräva mer av oss alla. Inte minst av alla barn som just sprungit ut till sitt allra första sommarlov.
