Annons:
Annons:

Vi vill vara en skarp opposition mot främlingsfientlighet

Foto: Tomislav Stjepic/Migrationsverket

Många socialdemokrater blev arga och ledsna när S partiledare inte tog avstånd från den nya regeringens migrationspolitik.

14 oktober var dagen då Ulf Kristersson presenterade sin kommande regerings inriktning, sammanfattat i det så kallade Tidöavtalet. Vi fick veta att SD skulle flytta in i Rosenbad, i ett eget kansli. Därifrån skulle de styra och övervaka regeringens arbete. Att Sverigedemokraterna skulle få stort inflytande över den kommande regeringens politik, det förstod vi när Jimmie Åkesson presenterade en kriminalpolitik och en migrationspolitik som verkade klippt från SDs partiprogram.

De asylsökandes rättigheter ska så långt det är möjligt begränsas. De ska vistas i särskilda transitcenter, under hela asylprocessen. Tolkar och juridiska biträden ska inte längre tillhandahållas. De inre utlänningskontrollerna ska intensifieras och mobiltelefoner ska beslagtas. Det ska införas angiveriplikt mellan olika myndigheter.

Lärare som befarar att det finns papperslösa i klassen ska tvingas polisanmäla. Om man lägger till alla långtgående förslag inom rättspolitiken så förstår man att ett nytt samhälle står för dörren. Tiggeriförbud. Visitationszoner. Anonyma vittnen. Utvisning på grund av ”bristande vandel”.

Reaktionerna från civilsamhället lät inte vänta på sig. Amnesty International anser att Tidöavtalet hotar mänskliga rättigheter. Rädda Barnen är djupt oroade över att avtalet kränker barns rättigheter. Asylrättsrörelsen är förfärade över avtalet, som på punkt efter punkt kommer att försämra tillvaron för den redan utsatta grupp som de asylsökande utgör. Många liberala debattörer häpnar över att Liberalerna kan stå bakom avtalet, som så uppenbart kommer att leda till ökad segregation och därmed motverka integrationen.

Så var det dags för Riksdagens allmänna debatt. Kritiken mot Tidöavtalet från Annie Lööf, Märta Stenevi och Nooshi Dadgostar var skarp. Men Magdalena Andersson verkade inte tycka att vare sig migrationspolitiken eller rättspolitiken var något att hänga upp sig på. Vi frivilliga i asylrättsrörelsen och i volontärrörelsen blev bestörta. Inte bara vi. Kritiken från socialdemokratiska tidningar var också skarp. ”Men vad fan håller du på med, Magdalena Andersson” var kommentaren från Värmlands Folkblads ledarsida. ”Har det brunnit i huvudet på Magdalena Andersson?” undrade Aftonbladets ledarsida.

Den dåvarande regeringen framställde inte heller tvärvändningen som ett paradigmskifte, utan som ett nödvändigt, tillfälligt andrum.

Bland oss socialdemokratiska gräsrötter finns det väldigt många som har varit och fortsatt är engagerade i allt från läxhjälp för nyanlända till att öppna sitt hem för en bostadslös, asylsökande ungdom. Vi blev både arga och ledsna.

Magdalena Andersson tyckte inte att den inhumana asylpolitiken som SD hade krävt av högerregeringen var särskilt anmärkningsvärd. Det stora paradigmskiftet hade den socialdemokratiska regeringen genomfört i november 2015, påstod Magdalena Andersson med stolthet i Expressen.

Vi som är aktiva i asylrättsrörelsen brukar prata om 24 november 2015 som den stora tvärvändningen. Den drabbade alla som hade kommit till Sverige i tron att vi var en solidarisk stat med människovärdet i centrum, men som i stället hamnade i Migrationsverkets långa köer, där en retroaktiv lagstiftning tillämpades. Den dåvarande regeringen framställde inte heller tvärvändningen som ett paradigmskifte, utan som ett nödvändigt, tillfälligt andrum. En tillfällig lag. Inget paradigmskifte. Magdalena Andersson ägnar sig alltså åt historierevision.

Vi vill påminna Magdalena Andersson om att det inte finns något kongressbeslut på att ta bort den humanitära ventilen i utlänningslagen. Inte heller gick vi till val på att minska antalet kvotflyktingar eller ta bort rätten till tolk för asylsökande.

Det är dags att återfinna solidariteten. Det är dags att sluta med den SD-inspirerade retoriken och politiken. Den lockar inga väljare från SD. Tvärtom. Den legitimerar främlingsfientligheten. Däremot riskerar den att skrämma bort väljare som tänker som vi.

Christer Alnebratt, Karlstad
Anton Alsander, Stockholm
Ulf Bjereld, Göteborg
Johnny Boström, Karlstad
Alex Carreno, Malå
Ann-Charlotte Eskel, Hammarö
Carin Flemström, Haninge
Ingemar Fryklund, Stockholm
Per-Olof Hallerbäck, Karlstad
Jesper Hansen, Botkyrka
Maj-Britt Hägglund Westerlund, Bastuträsk/Norsjö
Ulla Högberg, Karlstad
Susanne Kielba, Karlstad
Maria Kjellsdotter Rydinger, Nacka
Novalie Lilja, Umeå
Elin Lundgren, Gävle
Fuad Nassir, Malå
Anna-Lena Rudberg, Karlstad
Björn Samuelsson, Karlstad
Marga Sandström, Karlstad
Pierre Schori, Stockholm
Daniel Schützer, Årjäng
Ann-Brith Stråge, Malå
Håkan Stråge, Malå
Gunnar Westermark, Bastuträsk/Norsjö
Bo Wänerberger, Vargön

Fotnot: Samtliga undertecknare är politiskt aktiva socialdemokrater