Väljarna har fel om humorns betydelse
Det är bara ett knappt år kvar till nästa val. Just nu pågår partiernas arbete med valstrategin och budskapen inför kampen mot de andra partierna. Det är dessutom nomineringstider, och det betyder att först ska partimedlemmar ställas mot varandra.
Jag vet, det är inte alltid lätt att hitta tillräckligt med kandidater, men tack och lov är det fortfarande konkurrens om många uppdrag inom Socialdemokraterna.
Jag minns med skräckblandad förtjusning alla mina nomineringsmöten, och inte minst den där gången för väldigt många år sedan då jag blev invald i skolstyrelsen med minsta möjliga marginal. Tänk om det hade slutat med minsta möjliga marginal men tvärtom, har jag ibland tänkt. Då hade jag kanske slutat med politiken och vem vet, blivit landets mest partiske sportjournalist.
Jag hoppas förstås att mitt parti förmår ta till vara alla intresserade, men det är ofrånkomligt att nomineringstiden för en del blir en besvikelse. En besvikelse som är lite lättare att ta om det finns hyfsat begripliga skäl till resultatet. Politik är ett lagarbete och då behövs det en blandning av erfarenheter och kompetenser. Om man hävdar att ålder och kön och bakgrund är fullkomligt ointressanta, och bara hänvisar till kompetens, då kan jag ta gift på att ”kompetensen” framför allt finns bland medelålders män med hög utbildning och helsvensk bakgrund.
Humor kräver nyfikenhet, förståelse för andra och självdistans. Det är därför som fanatikern saknar humor.
Om man litar på Göteborg Universitets undersökningar, och det gör jag, så vill väljarna ha politiker som är framför allt ärliga och kunniga. Erfarenhet och intelligens är andra viktiga egenskaper. Jag håller med om allt, och jag vågar tro att mitt parti försöker hitta kandidater som har allt detta.
På en punkt är jag emellertid orolig. Samma undersökningar visar att väljarna inte tycker att det är särskilt viktigt med humor. Och den senaste undersökningen visade att det har blivit ännu mer oviktigt.
För mig är humor det avgörande kravet för att få vara S-politiker.
Det är inte stå-upp-komiker jag söker, inte alls. Och jag inser att det i dessa tider krävs ett stort allvar för att vara förtroendevald. Men efter att ha läst den israeliske författaren Amos Oz lilla mästerverk om hur man botar en fanatiker inser jag hur viktig humorn är. Humor kräver nyfikenhet, förståelse för andra och självdistans. Det är därför som fanatikern saknar humor. Hen är bara arg och fullt upptagen av sina egna föreställningar. Bryr sig inte om att lyssna på andra och kan varken skratta åt sig själv eller andra.
Enligt Amos Oz går inte den avgörande konflikten mellan israeler och palestinier, eller mellan höger och vänster eller mellan kristna och muslimer, den går mellan de som har humor och de som inte har det. Jag tycker han har helt rätt och att väljarna därför har fel om humorns betydelse.
Åter igen, den som bär andras förtroende måste förstå allvaret. Men vi ska akta oss för personer som möjligen hånler men aldrig ler.
Lars Stjernkvist är tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna
