USA-valet kan både avskräcka och inspirera svenska regeringsbildare
Foto: Julia Demaree Nikhinson /AP/TT
Det ena går så långsamt, det andra gick så fort. Å ena sidan: Europas ofta fragmenterade partisystem, med många partier och oklara majoriteter. Att det snart har gått två månader sedan den svenska valdagen är frustrerande, och i värsta fall får vi vänja oss vid att regeringsbildandet tar tid.
Stefan Löfvens andra regeringsbildning krävde 134 dagar, Angela Merkels fjärde tog 171 dagar – vilket inte är så mycket jämför med Mark Ruttes fjärde i Nederländerna: 299 dagar! Och grannlandet Belgien tog hela 541 dagar på sig innan Elio Di Rupo kunde tillträda.
Å andra sidan: Redan vid onsdagens morgonkaffe visste vi hur USA hade röstat. En tsunamiseger för Demokraterna som ger majoritet i kongressens senat och representanthus, samt en majoritet av guvernörsposterna för första gången på 16 år. Segrar i delstater som Texas, Kansas, South Carolina – och nagelbitaren i Mississippi – är historiska.
Dessutom fick vi en rad milstolpar som påminner om det härliga, brokiga, mångfalds-USA
Dessutom fick vi en rad milstolpar som påminner om det härliga, brokiga, mångfalds-USA som en del av oss bär i hjärtat: första svarta kvinnan vald till guvernör (Keisha Lance Bottoms, Georgia), första kvinnan från USA:s ursprungsfolk vald till guvernör (Deb Haaland, New Mexico) och till senaten (Peggy Flanagan, Minnesota), första öppet homosexuella mannen vald till senaten (Chris Pappas, New Hampshire), och den första senatorn som är muslim (Abdul El-Sayed, Michigan).
Att följa politiker som El-Sayed, James Talarico (Texas), Jon Ossoff (Georgia) och Annie Andrews (South Carolina) kan dessutom ge inspiration och självförtroende till oss socialdemokrater som måste komma ihåg att politik är en tuff kontaktsport som med fördel kan kombinera tydliga politiska åsikter och humor. Att följa hur en ny generation amerikanska politiker lyckas ta för sig är uppfriskande. Fundera och samtala i smågrupper: Hade Barack Obama och El-Sayed ens blivit landshövdingar i Sverige?
Men under tsunamivågens yta finns en oroande utveckling där USA:s eskalerande brister blir synliga – och eftersom trender brukar leta sig över Atlanten finns det anledning att vara uppmärksam. USA har nu sjunkit till plats 64 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Under det senaste året har 170 amerikanska tidningar lagts ned eller slagits samman. Över 170 attacker mot journalister registrerades ifjol. Och Trumps administration har stängt ute CNN från Vita huset, begränsat medias tillträde till Pentagon och slaktat finansieringen av public service.
Sedan Trump vann presidentvalet 2024 har 47 lagar antagits i 22 delstater som gör det svårare att rösta. Ett exempel är att underkänna studentlegitimation. I det delade USA blir det samtidigt enklare att rösta i en rad delstater där Demokraterna är starka. Behovet av tydlighet, enkelhet och legitimitet kring våra demokratiska system kan inte nog understrykas.
Vidare har vi korruption och självberikandet under tiden i politikens rampljus. Familjen Trumps kryptoverksamhet gav över 1,4 miljarder dollar i intäkter ifjol, samtidigt som väljarna protesterar mot techbrödernas serverhallar – och 18 miljoner hushåll har svårt att få pengarna att räcka till mat.
Så medan vi väntar på en svensk regering kan vi kritiskt studera USA: låna modet, humorn, den brokiga förnyelsen – medan vi oförtröttligt och utan naivitet stärker den demokrati som ibland tar tid.
Eric Sundström är ledarkrönikör
