Tidö-backlashen har bara börjat

Så gott som dagligen görs nya utspel från regeringen och Sverigedemokraterna utifrån Tidö-avtalet. Översynen av karensavdraget, för att skydda människor som jobbar inom vård och omsorg, läggs ned. Familjer ska vräkas om barn begår brott. Fler ska återvandra och uppehållstillstånd kunna återkallas.

Samtidigt stiger priserna på maten och hyran, räntan rusar och en lågkonjunktur står för dörren. Välfärdens finansieringsproblem ökar på grund av otillräckliga statsbidrag i ett läge där verksamheterna inte återhämtat sig efter en pandemi som har slitit ut personalen, spätt på köerna och vårdskulden.

– Det sker mycket på en gång och på alla områden. Så det finns att göra, säger Annika Strandhäll.

Det är den internationella kvinnodagen 8 mars och Sverige har precis lagt ned den feministiska utrikespolitiken och, enligt Strandhäll, ”slaktat” biståndet.

– Situationen är prekär utifrån flera olika perspektiv. Vi har en regering som vi vet har en helt annan syn på jämställdhet. Vi har sett jämställdhetsframsteg försvinna i spåren av pandemin. Man drar ned på kärnstödet till FN i tid av kris och krig. 

– På det nationella planet så vet vi att de som alltid drabbas värst när vi går in i en lågkonjunktur är kvinnor, för kvinnorna har de lägsta inkomsterna, sämst anställningsvillkor och är helt enkelt ekonomiskt skörast, säger Strandhäll.

Kvinnor är också mest beroende av satsningar på välfärden och att trygghetssystemen finns där, påminner Strandhäll. Längst ifrån arbetsmarknaden står utrikesfödda kvinnor. Men arbetsmarknadspolitiken skärs nu ned, försämrade ersättningar säljs in som jobbpolitik. 

– Nu har vi en regering som har exakt noll ambitioner på det här området. Ursäkta mig om jag uttrycker mig så, men vad fan är ett ”bidragstak”? Hur kommer det att slå, för redan fattiga familjer? 

Det ligger mycket politik i Tidöavtalets pipeline för en feministisk rörelse att bevaka framöver. Men lika viktigt, enligt Strandhäll, är att bevaka det som inte görs. Eftersom trygghetssystemen inte är indexerade krävs det aktiv politik för att de ska upprätthållas.

Det vet Annika Strandhäll av egen erfarenhet, efter att har tagit över som socialförsäkringsminister efter Ulf Kristersson (M).

– Upplevelsen, när vi klev in 2014, var allt det som Kristersson inte hade gjort. Har man inte underhållit ett hus på åtta år så hamnar man i ett extremt prekärt läge att försöka hinna ifatt. Vi är inte i närheten av de nivåer vi borde vara, när vi nu går in i det här.

På kort sikt är det viktigt att stötta hushållen, men regeringen och SDs största satsningar i budgeten var 13 miljarder i sänkt skatt för de rikaste och sju miljarder för att sänka bensin- och dieselpriserna med 14 respektive 40 öre. 

Att jämföra med sex miljarder i ökade statsbidrag till välfärden. Samtidigt som Sveriges Kommuner och Regioner sagt att de behöver minst 20 miljarder. S-kvinnor kommer nu att ha ett starkt fokus på välfärdsfrågorna.

– Minns alla kaxiga politiker som stod under pandemin och förklarade vilka hjältar de var inom vården och omsorgen – de skulle uppvärderas. Nu får de inte statsbidrag från staten som täcker hela löneökningskostnaden, säger Strandhäll.

Det är samtidigt viktigt att opinionsbilda om vad det är som sker i Sverige. Att Sverigedemokraterna sitter i Regeringskansliet och leder riksdagens utrikes-, justitie- och arbetsmarknadsutskott är någonting nytt. SDs retorik och politik legitimeras nu. Det politiska samtalet förändras och gränser flyttas.

– Att tro att det är samma typ av oppositionsarbete, som under Reinfeldt-regeringen, att det finns gränser för hur Sverige som land kan förändras – det är inte så.

Civilsamhällets röster är viktiga för att ta debatten och slå larm om utvecklingen. S-kvinnor träffar många barnrätts- och kvinnorättsorganisationer samt organisationer för fred och mänskliga rättigheter för att bygga nätverk. 

– Deras röster behöver höras. Men de är också trängda. Det är ingen som har missat hur man har varit ute i debatten från Sverigedemokraterna, att man ska dra in bidrag från organisationer som uttrycker sig kritiskt. Många av de kvinnoorganisationer som jobbar med våldsfrågorna är klart oroliga att det kommer att innebära en backlash för det arbetet, säger Strandhäll.

Om kvinnorna hade fått bestämma hade regeringen sett annorlunda ut. Samtidigt har även Sverigedemokraterna ökat sitt stöd bland kvinnor jämfört med tidigare val. De lockar många unga väljare och tar röster i traditionellt socialdemokratiska fästen.

– Här måste vi från Socialdemokraterna vara väldigt självkritiska. Väljarna har ju inte fel. De har ju en upplevelse. Våra traditionella väljargrupper har drabbats väldigt hårt av de ökade klyftorna, av att vi inte har lyckats upprätthålla tryggheten i försäkringssystemen. Människor upplever, inte minst kvinnor, hur deras arbetsvillkor har blivit sämre, säger Strandhäll.

Även om det har varit en högermajoritet i riksdagen sedan 2006 och en historiskt svår parlamentarisk situation att regera i 2014–2022, så behöver Socialdemokraterna dra lärdom, enligt Strandhäll.

– Vi måste erbjuda ett alternativ som, också efter det att man har blivit vald, klaras av att levereras på. Från S-kvinnors sida är vi till exempel otroligt kritiska och besvikna över att vi under de åtta åren vi har lett regeringen inte har lyckats hantera deltidsfrågan. Den har i princip inte rört sig alls. Det lovade vi väljarna när vi klev in 2014. 

– Det finns en massa förklaringar till varför vi inte har lyckats fullt ut. Men samtidigt är det en väg vi inte riktigt kan fortsätta på. Nu behöver vi både utveckla ett alternativ och vara väldigt raka och ärliga med väljarna när vi inte kan leverera. Jag tycker den dialogen har haltat lite.