Svårt för statsministern att leva som han lär

Statsminister Ulf Kristersson talade passionerat om vikten av att stå upp mot hat och antisemitism under Förintelsens minnesdag. Han varnade för den farliga ”de facto-acceptansen” och betonade att antisemitism inte får ”tigas ihjäl”. Trots dessa starka ord och uppmaningar till civilkurage, är det svårt att blunda för de motsägelser som präglar Kristerssons ledarskap.

I en tid då antisemitismen växer och hotet mot judiska medborgare ökar, är det viktigt att vår statsminister agerar som en konsekvent och modig förespråkare för mänskliga rättigheter och tolerans. Kristersson uppmanar oss att inte vara tysta, att inte låta hatet frodas i tystnaden där de hotade kuvas. Men samtidigt är det just han som står tyst när högerpopulistiska Sverigedemokraterna öppet framför hatiska, rasistiska, islamofobiska och homo- och transfobiska åsikter.

Genom att släppa in Sverigedemokraterna i maktens korridorer har Kristersson inte bara normaliserat deras politik utan har också polariserat det politiska samtalet. I stället för att aktivt bekämpa intolerans och hat har han gett en plattform åt krafter som tär vårt samhälle. Att säga ifrån mot antisemitism och samtidigt ge utrymme åt ett parti som öppet delar intoleranta ståndpunkter och helt tiga inför deras farliga utspel skapar en förvirrande och motsägelsefull bild av Kristerssons ledarskap.

Statsministern varnar för ”tystnaden där de hotade kuvas”, men han själv väljer tystnad när det kommer till att adressera Sverigedemokraternas agerande. Att vara kritisk mot hat och intolerans kräver konsekvens och mod. Att inte tala klart och tydligt emot Sverigedemokraterna när de uttrycker öppen hat, rasism, islamofobi och homo- och transfobi är en avsaknad av det civilkurage som Kristersson själv efterlyser.

Vi som medborgare måste vara medvetna om dessa motsägelser i vår statsministers agerande. Att stå upp mot antisemitism och alla former av hat är en gemensam plikt, men det kräver också en konsekvent och modig ledare. Kristersson måste själv våga säga ifrån och agera mot intoleransen, inte bara predika om civilkurage. Det är dags att han lever upp till sina egna ord och visar att hat inte har någon plats i vårt samhälle – oavsett var det kommer ifrån. Eller är det för mycket begärt från vår statsminister? Är makten viktigare än att stå upp mot dem som förde honom dit? 

Flaktrim Hani
socialdemokrat