S-tappet berodde på högerns skrämselpropaganda, popcorneffekten och regeringsfrågan
S tappade på högerns skrämselpropaganda och lögner, skriver Daniel Färm
Socialdemokraternas valresultat på 28% ligger i nivå med 2018 års historiskt dåliga siffror. Partiet behöver visserligen inte bryta ihop. Det är ingen katastrof. I en internationell jämförelse ligger svenska S fortfarande i topp. Dessutom lyckades Socialdemokraterna, tillsammans med övriga oppositionen, besegra den sittande högerregeringen. Med det sagt, så har partiets ledning och aktiva ändå anledning att vara besvikna – i relation till opinionssiffrorna, förhoppningarna och den interna mobiliseringen. Socialdemokraterna ska ha höga ambitioner och målsättningar. Det är nödvändigt för att långsiktigt kunna förändra samhället.
Nu behövs en gedigen valanalys. Men redan nu kan vi se några faktorer som på olika sätt påverkade valresultatet:
Rätt att varna för SD
Det var inte orimligt att varna osäkra väljare för att SD skulle dominera regeringen om Tidösidan vann. Att sitta i själva regeringen hade gett SD helt andra möjligheter att styra myndigheter, lagstiftning m m. Det hade fått extremt allvarliga konsekvenser för segregationen, underskotten, barnfattigdomen, utrikespolitiken, arbetslösheten, klimatomställningen, klyftorna, den svenska folkrörelsedemokratin, med mera. Många väljare kände en berättigad oro för att SD skulle få ännu mer makt. Socialdemokraternas “konsumentupplysning”, att en röst på M, KD eller L också var en röst på SD i regeringen vid en Tidöseger, dämpade högerpartiernas återhämtning. Hade man inte gjort det så är det inte osannolikt att högersidan hade vunnit.
Partiets valmanifest var det mest ambitiösa i mannaminne
Starkt politiskt program
Problemet för Socialdemokraterna var inte heller den politik de gick till val på. Partiets valmanifest var det mest ambitiösa i mannaminne, med ett flertal spännande och viktiga förslag: gratis eller nästan gratis tandvård för alla, dubbla barnbidrag inför sommarlov och jul samt slopat karensavdrag – för att nämna några. Det är högst tveksamt om partiet hade ökat om man dessutom hade drivit just reformen x, y eller z.
Stabilitet genom ordning och reda
Socialdemokraternas väljartapp berodde inte heller på att Socialdemokraterna skulle ha släppt på ordning och reda i den ekonomiska politiken. Tvärtom betonade partiet återkommande vikten av typiskt gråsossigt “osexiga” frågor: en tillväxtpakt för att stärka svensk konkurrenskraft, effektiviseringar, ökad sysselsättning, indexering av statsbidragen till kommunerna för att ge välfärden åtminstone en grundplatta samt en ansvarsfull finanspolitik. I kontrast till ökade underskott och valfläsk. Den dagen Socialdemokraterna inte står för denna stabilitet kommer man att tappa rejält.
Popcorneffekten gjorde att viktiga sakförslag drunknade
något överväldigande för väljarna, som bombarderades med olika politiska förslag
Det stämmer dock att Socialdemokraternas ambitiösa sakpolitiska förslag hamnade i skymundan. Denna valrörelse var ovanligt reformrik – både från S och övriga partier. Det är i grunden positivt. Men kanske något överväldigande för väljarna, som bombarderades med olika politiska förslag. Nyhetscyklerna blev för korta. En 10-miljardersreform som hade mejslats fram under stor möda och svåra interna förhandlingar “konsumerades” av väljarna på en förmiddag – innan de skulle matas med nästa stora reform från samma eller ett annat parti. Det blev svårt att sortera bland alla förslag. Vad var viktigt? Vad var “på riktigt”? Vad var valfläsk?
Opinionsmätningar påverkade väljarna
Det stora försprånget för oppositionen i opinionsundersökningarna hade ofrånkomligen en påverkan på väljarna. S hoppades sannolikt länge att det skulle ha en demobiliserande effekt på Tidöpartierna, men få fler att vilja rösta på den som såg ut att vinna. Istället mobiliserades Tidöväljare av medieuppmärksamheten kring Liberalernas extremt låga siffror. Att L tack vare stödröster lyckades kravla sig över 4-procentspärren var helt avgörande för att valet blev så jämnt.
Högerns skrämselpropaganda
Socialdemokraterna lyckades inte tillräckligt väl – och i tillräckligt god tid – bemöta Moderaternas och Sverigedemokraternas vulgära lögner och skrämselpropaganda om allt ifrån slopandet av mängdrabatten för upprepade brott till påhitt om “bolåneskatt” eller “tvångsblandning”.
S tog fajten om regeringsmakten – men förlorade på det stora fokuset på regeringsfrågan
Socialdemokraterna gjorde i grund och botten rätt i att gå till val som eget parti. Blockpolitiken är fördummande och behöver brytas upp. Magdalena Anderssons uttalade linje att söka fler och breda samarbeten under den kommande mandatperioden är på sikt mycket viktig. Problemet är att “it takes two to tango”. Högersidan hade redan deklarerat att de inte var intresserade av breda samarbeten – än mindre att ingå i en S-ledd regering. Det gällde även KD, även om Ebba Busch försökte framställa sig som mer samarbetsvillig och mittenorienterad. Tidöpartierna hade format sitt “block”. Därmed uppfattade väljarna att det fanns två “block” – varav det ena var mer (om än inte helt) samspelt än det andra.
Moderaterna lyckades få vissa osäkra väljare att tycka att regeringsfrågan var den enskilt viktigaste valfrågan
Högersidan gjorde sedan oenigheten inom oppositionen till sin huvudfråga. Moderaterna lyckades få vissa osäkra väljare att tycka att regeringsfrågan var den enskilt viktigaste valfrågan. Ulf Kristersson kunde återkommande ställa (den förvisso inte alltid fullständiga) enigheten på högersidan mot oenighet mellan framför allt Vänsterpartiet och Centerpartiet. Socialdemokraterna drabbades, som oppositionsledare och uttalad regeringsbildarkandidat, hårdast av detta. Även om just Socialdemokraterna var det minst problematiska partiet för både väljare och andra partier.
Man ska också vara medveten om att Socialdemokraterna i högre utsträckning tog den svårare fajten om regeringsmakten, snarare än att enbart röstmaximera för det egna partiet. Det har gynnat övriga oppositionspartier – på Socialdemokraternas bekostnad. Men det har bidragit till att Tidöregeringen föll.
S fortsätter att drabbas av högerdominansen i media
Socialdemokraternas sakta sjunkande väljarstöd beror inte minst på att man har tappat problemformuleringsprivilegiet. Högersidan dominerar stort bland ledarsidor, nya medieplattformar (som 100%) och tankesmedjor (som Timbro). Det har givetvis påverkat debatten, och satt ramar för vilka frågor som har stått i fokus. Det har även gett Tidöpartierna en stark hejarklack i både redaktionella och sociala medier. Dets behövs fler och starkare röster som opinionsbildar utifrån en socialdemokratisk och bredare arbetarrörelsehorisont. Om Socialdemokraterna vill ha en chans framöver. Dörrknackning är både viktig och mobiliserande. Det är Socialdemokraterna duktiga på. Men det räcker inte.
Det finns naturligtvis flera ytterligare faktorer som kan förklara Socialdemokraternas valresultat. Detta var ett urval. Men bilden är ändå tydlig: ett vare sig katastrofalt eller bra resultat. Tappet beror framför allt på att det på totalen var allt för många utspel, att högern lyckades med sin skrämselpropaganda samt att många väljare prioriterade väljarfrågan framför sakförslagen.
