Ryktet om LO-basens dödsstöt mot S är klart överdriven

Johan Lindholm är en stridbar facklig ledare som har gjort sig känd för sitt raka sätt. I intervjun i SVT:s 30 minuter uttryckte han exempelvis tveksamhet inför det direkta ekonomiska stöd som LO och LO-förbunden inom ramen för facklig-politisk samverkan har gett till Socialdemokraterna. Det fick säkert många på Timbro och hos Sverigedemokraterna att jubla av skadeglädje. Men den som tror att detta var startskottet på ett nytt rosornas krig lär bli besviken.

Socialdemokraterna är det parti som är bäst på att lyssna på arbetarnas röster

För den som lyssnade lite närmare på SVT-intervjun kunde också höra LO-basen betona att Socialdemokraterna är det parti som är bäst på att lyssna på arbetarnas röster och har bäst politik för att förbättra villkoren för Sveriges löntagare. Johan Lindholm försvarade också samverkan med Socialdemokraterna med att det har varit mer framgångsrikt att verka på insidan än att sitta på läktaren.

Det är helt i linje med den syn på facklig-politisk samverkan som Lindholm gav uttryck för direkt efter att han valdes på LO-kongressen. I en bandad intervju med mig sa han då bland annat att ”facklig-politisk samverkan är helt avgörande för arbetarrörelsens gemensamma existens”. Den då nyvalde LO-ordföranden betonade också vikten av att stärka förankringen kring facklig-politisk samverkan, och efterlyste en strategi för att få med sig fler vanliga medlemmar bakom denna. Det går inte att nog betona vikten av en sådan förankring.

Lindholm var också säker på att LO skulle göra något bra av samarbetet med Socialdemokraterna: ”LO-kongressen visar att det finns en stark vilja att växla upp och stärka facklig-politisk samverkan”, sa han då.

Ett indraget ekonomiskt stöd från LO till Socialdemokraterna skulle naturligtvis innebära kraftigt försämrade möjligheter för partiet att föra fram sin politik, övertyga väljare och bedriva det starka folkrörelsearbete som facklig-politisk samverkan är en central del av. Detta i ett läge då Socialdemokraterna redan är hårt pressade av högerpartiernas angrepp på det största oppositionspartiets möjlighet att självständigt finansiera sin verksamhet. (Och nej, avslöjandena om oegentligheter i telefonförsäljningen av partiets lotter är inte ett skäl att helt stoppa möjligheten för Socialdemokraterna att finansiera sin verksamhet på samma sätt som andra ideella föreningar. Det är en efterhandskonstruktion.)

svårt att se hur ett helt indraget ekonomiskt stöd till Socialdemokraterna skulle innebära något annat än ett dråpslag mot partiets möjligheter att vinna val – och därmed förbättra LO-medlemmarna villkor

Det är svårt att se hur ett helt indraget ekonomiskt stöd till Socialdemokraterna skulle innebära något annat än ett dråpslag mot partiets möjligheter att vinna val – och därmed förbättra LO-medlemmarna villkor på ett hållbart sätt

viktigt att lyssna på vad Lindholm faktiskt säger i SVT-intervjun

Därför är det viktigt att lyssna på vad Lindholm faktiskt säger i SVT-intervjun: Om – om – denna form av stöd skulle vara ett hinder för LO att få igenom sina prioriterade förbättringar för förbundens medlemmar så bör det ses över. Det är lätt att hålla med om. Det är dock inte lika lätt att se hur LO:s stöd till Socialdemokraterna skulle kunna utgöra ett sådant hinder. Sannolikheten att högerpartierna skulle driva vare sig slopat karensavdrag eller kortad arbetstid är högst begränsad, vilket Lindholm påpekade själv. Däremot är de notoriska i sin strävan att försvaga fackföreningsrörelsen.

Ändå var uttalandena om stödet till Socialdemokraterna var ”omodernt” ovanligt hårt uttryckt. Hur ska man förstå det? Man kan utgå från att Lindholm menar vad han säger. Man kan också utgå från att LO-ordföranden vill skapa tryck på Socialdemokraterna i frågor som exempelvis karensavdraget eller arbetstidsförkortning. Det var svårt att missa den poängen. Det gjorde han också i den intervju som jag gjorde med honom på LO-kongressen.

Även om Magdalena Andersson, Ardalan Shekarabi och många andra har varit tydliga med att dagens karensavdrag är orättvist så har partiet ännu inte satt ned foten om hur man vill komma till rätta med denna orättvisa. Och partikongressen i maj närmar sig med stormsteg. Det finns alltså anledning för LO att skruva upp lågan i den blåslampa på partiet som medlemmarna förväntar sig att man ska vara. Det är inget konstigt med det.

När det gäller arbetstidsförkortning har LO-kongressen och Lindholm själva varit tydliga med att något sådant i första hand bör ske avtalsvägen – inte via lagstiftning. Det är alltså inte i första hand en politisk fråga för Socialdemokraterna att driva, enligt LO. Däremot finns det många andra frågor där LO vill ha en ambitiös politik: från ökad bemanning i välfärden till omfattande satsningar på infrastruktur.

Ingen LO-ledare kan se sina medlemmar i ögonen om man inte skapar tryck på partiet

Man ska i sammanhanget komma ihåg att Lindholm och LO verkar i en förhandlingskultur. I en sådan gäller det att skapa tryck. Ingen LO-ledare kan se sina medlemmar i ögonen om man inte skapar tryck på partiet. Ingen LO-ledare skulle heller kunna se sina medlemmar i ögonen om man genom att sätta sig på läktaren blev politiskt irrelevant. Därför var det bra att Lindholm markerade att han inte trodde på någon sådan roll.

Men det var också viktigt att han betonade att det till syvende och sist handlar om medlemmarna och deras villkor. Det är inte heller någon annan än medlemmarna i LO:s förbund – via sina demokratiska processer – som avgör om och hur LO och deras respektive förbund ska stötta något politiskt parti eller inte. Och på vilket sätt. Det högsta beslutande organet i denna demokratiska folkrörelse är LO-kongressen. Där lyftes inga som helst krav på att avsluta eller minska facklig-politisk samverkan med Socialdemokraterna. Tvärtom, faktiskt.

facklig-politisk samverkan har varit bra för LO:s medlemmar

För facklig-politisk samverkan har varit bra för LO:s medlemmar. Stödet till Socialdemokraterna har inte varit villkorslöst. Det har förutsatt en lyhördhet hos Socialdemokraterna för LO:s krav. I politiska sakfrågor. Och i representation. Det är inte orimligt på något sätt.

Stödet har även inneburit en viktig motpol till näringslivets och arbetsgivarnas omfattande stöd till en myriad av opinionsbildare, medieplattformar och lobbyister som agerar som högerpartiernas direkta stödtrupper. Det har också jämnat ut oddsen för Socialdemokraterna, som inte kan räkna med omfattande stöd från välbärgade donatorer i svensk överklass och företagarelit.

Med risk att störa feststämningen på Timbro och i Rosenbad så kan det vara på sin plats att avsluta med Lindholms svar på hur stämningen mellan Socialdemokraterna och LO är. Till AiP sa han: ”Den är god. Vi har massor att vinna på att tillsammans trycka på för att byta regering.”

Det är bara att instämma. Och därmed konstatera att ryktet om LO-ordförandens dödsstöt mot Socialdemokraterna är klart överdriven.

Daniel Färm är politisk redaktör