Peter Dahlgren: Ducka inte för högerradikalismen

Jan Emanuel har lanserat deras lista i EU-valet som en öppen lista. Här får vem som helst göra anspråk. Vem som helst kan driva sina frågor. Vilka frågor de driver är upp till individerna själva. Det framstår som ett ultraliberalt program och en extrem dyrkan av den enskilde individen. Folklistan står över kvävande kompromisser, dialog, debatt och demokratins representativa majoritet eller minoritet.  

Tankarna efter lanseringen hamnar osökt hos Benito Mussolini och fascismens rötter. Mussolini och de tidiga fascisterna föraktade de etablerade ideologierna. De var antiintellektuella. De menade att de inte skulle låsas in i ett parti. Fascisternas grundtanke var att hitta någon annan organisationsform vid sidan om demokratin (ja, det visade sig bli ett dyrkande av den starkaste av individer – ”ledaren” av diktaturen). Fascisterna menade att deras rörelse åstadkom förändring utan att kompromissa om förslag. Fascisterna hade som princip att inte delta i diskussioner eller vad de kallade för partipolitiska gräl. Mussolini sa själv att de inte hade behov av ett ”partis källargångar”.

Självfallet är inte Sara Skyttedal och Jan Emanuel fascister. Men deras syn på den representativa demokratin liknar fascisternas, även om de förmodligen mer är populister. Deras syn på politiska partier är negativ. De tycker inte att något sådant behövs. Högerpopulismen har alltid en udd eller kritik riktad mot demokratin. Inte med krav på avskaffande som fascismen, men med det som kallas ”halv lojalitet”. De vill ha demokrati men talar gärna om att demokratins ledare är dåliga, eller är öppet hånfulla eller respektlösa mot demokratins institutioner eller företrädare.

Folklistan har bara presenterat en politisk agenda utan någon egentlig politik. Men valmanifestet har drag av högerpopulism med kritik av ett politiskt etablissemang och inslag av nationalism. Folklistans första konkreta förslag, enligt den första riktiga presskonferensen, var att slopa asylrätten som idé. De förefaller trots allt vara högerradikaler, i dag en politisk faktor att räkna med i EU.

Självfallet är inte Sara Skyttedal och Jan Emanuel fascister. Men deras syn på den representativa demokratin liknar fascisternas, även om de förmodligen mer är populister.

Peter Dahlgren

Under efterkrigstiden uppstod nya högerpopulistiska partier, ibland med mer eller mindre tydliga rötter i fascismen och nazismen. Under de senaste 25 åren har högerpopulismen blivit rumsren. Vägen till framgång för högerpopulistiska politiken har skett i växelverkan mellan ökade klyftor, ökad migration, försämrad välfärd och en ökande nationalism. Ett pyrande missnöje och människor som marginaliserats.

Just invandringskritiken har varit framgångsrik för högerpopulismen. Ingen slump att asylrätten är det första Jan Emanuel angriper. Andra framgångsfaktorer har varit att lyfta fram det egna landets betydelse med krav på protektionism – nationalismens comeback. I frågor om skola, vård och omsorg var högerpopulismen marknadsliberal, men har under senare år närmat sig mitten med en mer positiv syn på gemensam välfärd ”för de egna”. EU-motståndet är kompakt i denna ibland spretiga rörelse. Kritiken mot EU känns igen hos Folklistan. 

Hur verkligheten ska te sig för kandidaterna för Folklistan, om de väljs in i Europaparlamentet, är oklar. Jan Emanuel vill till exempel tillhöra den socialdemokratiska gruppen, något Sara Skyttedal helt avfärdar för egen del.

Högerpopulismen tar plats och risken är stor att den kommer ta ännu större plats efter valet 9 juni. Det är svårt att bemöta högerradikalism, men det går inte att ducka. För varje rörelse som vill se en positiv förändring och kunna bemöta högerpopulismen, gör bäst i att hitta konstruktiva samarbeten. Lyssna på medborgarna. Förneka inte problemen med ökade klyftor, avreglering och marginalisering. Våga presentera gemensamma lösningar där grundläggande välfärd regleras och fördelas efter behov, där trygghet från arbetslöshet och brottslighet prioriteras. Genomför reformer där fler kan göra rätt för sig och känna delaktighet och livskvalitet. Där gemenskap är viktigare än egoism. Annars kommer fler att känna behov av nya partier för just sitt privata missnöje.

Peter Dahlgren (S) är försteombudsman Socialdemokraterna i Dalarna