Misslyckat misstroende – igen
Efterspelet till misstroendeomröstningen visar att SD har ledartröjan i oppositionen.
Och om regeringen är svag, så är oppositionen svagare.
Justitieminister Morgan Johansson (S) sitter kvar tack vare att den politiska vilden Amineh Kakabaveh lade ned sin röst i misstroendeomröstningen.
Direkt efter inleddes ett blamegame om ansvaret för cirkusen, omröstningens legitimitet och vilka slutsatser som kan dras av resultatet .
Statsminister Magdalena Andersson underströk att den här misstroendeomröstningen handlade om regeringens politik och inte en minister och därför var principiellt felriktad.
Läs mer: AiP / Kritik: Misstroendevapnet överanvänds
– Det här skulle kunna få långtgående konsekvenser. Ska en misstroendeförklaring användas för att visa ut en skolminister för att skolan inte fått tillräckligt stora budgetresurser? Eller ska en infrastrukturminister avgå för att oppositionen vill ha nya vägsatsningar i Strängnäs, Uppsala eller Sölvesborg?
Morgan Johansson (S) fick lyssna på massiv kritik från oppositionen, men fick samtidigt höra av Kakabaveh att han gjort viktiga satsningar i kampen mot hedersvåldet.
När det gäller kritiken mot att kasta ut Sverige i en regeringskris under Nato-förhandlingarna, medgav både Johan Pehrson (L) och Ebba Busch (KD) att deras partier inte själva hade väckt misstroendeförklaring, men att de kände sig tvungna att följa Sverigedemokraterna.
Busch kritiserade att regeringen gjort Nato-processen beroende av ”en politisk vilde på den yttersta vänsterkanten”. Samtidigt byggde oppositionens misstroende på stöd inte bara av samma vänstervilde utan även en politisk vilde på yttersta högerkanten, nämligen Roger Richthof som hoppat av SD efter att ha spridit Kreml-nära konspirationsteorier.
Richthof, som för övrigt, röstade ja till misstroende för att stoppa ett Nato-medlemskap.
– Frågan är väl varför man väljer från oppositionens sida att väcka ett misstroende mot en minister, givet att man vet att det kommer sätta ljuset på Amineh Kakabaveh, säger Magdalena Andersson (S) som betonade att regeringen inte har gjort ”några eftergifter” till Kakabaveh.
Ulf Kristersson (M) gjorde en poäng av att ”174 röster i Sveriges riksdag markerade att vi saknar förtroende för en misslyckad justitieminister” och att det är ett tecken på en svag regering.
Samtidigt visar siffran 174 just att det inte finns något trovärdigt regeringsalternativ, varför ett initiativ som riskerar en regeringskris tre månader före valet kan ifrågasättas.
