Ministerns svar – 47 motfrågor

Regeringen ansvarar inför riksdagen. Det är en central punkt i svensk demokrati. Riksdagen har en rad olika instrument för att utöva sin kontrollmakt.

Den starkaste är kanske att rikta misstroendeförklaring. Därutöver finns konstitutionsutskottets granskning samt ledamöternas möjligheter att ställa frågor och begära interpellationsdebatter med ansvariga ministrar.

S-ledamoten Eva Lindh ville i en interpellationsdebatt ha svar från finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) vad han tänker göra för att bankernas övervinster ska kunna återföras till hushållen, givet att regeringen inte vill införa den bankskatt Socialdemokraterna föreslagit.

Men i stället för konkreta svar får Lindh (S) en lång rad motfrågor av ministern om bankskatten.

– Det finns givetvis många frågor. Förhoppningsvis, fru talman, kan Eva Lindh reda ut ett och annat, säger Wykman (M).

Wykman ställer hela 47 motfrågor, att jämföra med frågeställaren Lindhs sex frågor under debattens tre replikskiften.

– 47? Oj, var det så många. Ja, han ställde många frågor. Det var väldigt tydligt att han försökte få fokus på något annat än min fråga till honom, säger Eva Lindh (S).

Socialdemokraternas riksdagsgruppledare Lena Hallengren har kritiserat regeringspartierna för att inte ha lämnat valrörelseretoriken när de flyttade in i regeringskansliet – att de fortsätter angripa oppositionen och är ”ovarsamma med sanningen” istället för att ta ansvar för och redovisa sin egen politik.

Här frågar alltså ministern ut interpellanten, när uppgiften är den rakt motsatta.

– Jag ställde här en mycket tydlig fråga till Eva Lindh som Eva Lindh inte svarade på, klagar Niklas Wykman (M) till och med under debatten.

– Det låter märkligt. Både interpellationer och skriftliga frågor är ju viktiga instrument inom ramen för kontrollmakten. Ett statsråd är fri att debattera hur hen vill, men tanken är ju att det är ledamöternas frågor som ska besvaras. Det är de som är föremål för debatten, säger Peter Hedberg (S), suppleant i konstitutionsutskottet.

Regeringen har redan tidigare fått kritik för hur den hanterar interpellationer. AiP berättade i februari om hur energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) lyckades ducka frågor om elprisstödet och det uteblivna högkostnadsskyddet genom att skjuta upp alla sina interpellationssvar i två månader.

Detta trots att svar ska ges inom två veckor.

– Vår uppfattning är att vi har en regering nu, som visar sig vara nonchalant mot riksdagen, kommenterade S riksdagsgruppledare Lena Hallengren.

Även finansminister Elisabeth Svantesson (M) och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) har varit sena med sina svar.

Konstitutionsutskottet meddelade i augusti att det nu kommer att granska hur regeringen sköter interpellationer och frågor för skriftliga svar.

– Det handlar ju om riksdagens möjlighet att följa upp och kontrollera regeringens arbete och tjänsteutövning. Och det är en viktig del av riksdagens uppgift, så att frågeinstrumenten fungerar väl är viktigt, sa KU:s vice ordförande Erik Ottoson (M) till Ekot.

Det är nu inte första gången som Niklas Wykman (M) får kritik för hur han hanterar denna, ”viktiga del av riksdagens uppgift”.

2016 skrev AiP om hur Moderaterna satt i system att skriva rekordmånga interpellationer riktade till finansminister Magdalena Andersson (S).

Andersson fick 204 interpellationer, riksdagsåren 2015/16 och 2016/17, övervägande från Moderaterna. (Anders Borg (M) fick som mest 71 interpellationer på ett år, 55 i snitt.) Flest interpellationer (46) skrev Niklas Wykman (M).

I en av debatterna, i december 2015, kritiserade Wykman att Magdalena Andersson ställde en (1) motfråga.

– Sedan tycker jag, herr talman, att det ankommer på en finansminister att inte bara ställa nya frågor utan också svara på de frågor finansministern får. Det är lite det som är syftet med interpellationsdebatter, sa Wykman.

AiP har sökt finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) för en kommentar. Han hälsar att inte har något tillägga utöver det som sades i debatten.