Lilla diplomatskolan med Jan Eliasson

– En grundförutsättning, innan jag går in på själva råden, är att man ska kunna ämnet. Kunskapen om situationen är oerhört viktig. Sedan ska man också förvissa sig om att parterna verkligen vill ha en lösning, att det inte bara är ett spel för gallerierna. Men finns viljan och du är väl påläst är det dessa fem råd jag har att ge:

1. Betydelsen av ordet

– Ordet är vårt viktigaste verktyg. Det rätta ordet kan öppna en dörr och det felaktiga ordet kan stänga en dörr. I diplomatin är det oerhört viktigt att välja ett ord för att få ett genombrott eller en fortsatt diskussion. Då är det bra att ha ett stort ordförråd. Jag lärde mig redan som barn att samla på ord. I vår etta i Göteborg där jag växte upp där fanns en liten bokhylla med 10–15 böcker från Tidens förlag. En av de största böckerna var Tidens lexikon.

Jan Eliasson går och hämtar en gigantisk bok från bokhyllan. Vältummad, med gulnande sidor och knappt läsbara bokstäver. 1 000 sidor, tryckt år 1942.

– Den här läste jag om kvällarna som barn, under täcket med ficklampa. Jag minns att boken gjorde väldigt ont när den slog i näsan, säger han och skrattar åt minnet.

Boken har följt med honom på alla hans resor. 23 år utomlands.

– Jag har varit med om att ordet har räddat liv. I Sudan exempelvis hittade vi på ett nytt begrepp, ”humanitär korridor” i stället för ett ”eldupphör”, och fick ett genombrott som innebar att vi kunde rädda tusentals liv.

2. Tidpunkten

– Vi analyserar alldeles för lite när man ska göra ett utspel eller lägga fram ett förslag i en förhandling. Man måste se till att man har med sig viktiga parter i och utanför sin organisation och se till att det landar bra och inte blir ett abrupt nej som gör att du förlorar de idéer som du lägger fram. Barn är bra på det. Våra barn exempelvis, när de begärde förhöjd månadspeng, var suveräna på det. De valde inte måndag morgon när Kerstin och jag var på väg till jobbet, de valde fredag kväll.

3. Kulturförståelse

– Vikten av att visa respekt för parternas historia, tradition, religion och den plats man är på. Allt detta är en oerhört viktig del i förtroendeskapandet. I Iran gick jag exempelvis på ett museum för mattor, det tyckte iranierna var en respektfull handling.

– Och i Sudan fick jag en get i gåva av en av de äldste i stammarna i Darfur. Vi var klara med förhandlingarna och det hade gått mycket bra. De kom då med den fetaste geten från byn. Piloten var i upplösningstillstånd. En levande get på en helikopter? Nej! Det var inte populärt. ”We have no safety belts for goats, sir”. Vi stod där på en ökenrygg med helikoptern och vingarna gick och de kom med en bår med geten. Vi band fast benen och sen satte jag fötterna på den. Jag är en gammal fotbollsspelare så jag har ganska bra benmuskler. Hade jag inte tagit emot geten hade det varit slut på vår förhandling.

4. Personliga relationer och personlighet

– Våga vara personlig. Eyvind Johnsson har skrivit en roman om en ung man som kom från Norrbotten till Stockholm där han blev väldigt framgångsrik och i romanen finns ett citat jag burit med mig: ”Det var först när han vågade vara personlig som han började erövra världen”. Så ta ut svängarna och våga visa vem du är. Bjud på dig själv!

5. Du får aldrig bluffa

– Den som bluffar och ljuger i förhandlingar är ute fullständigt. Har du någon gång slirat på sanningen går det inte. När man talar med den ena parten i en konflikt ska man rättvist återge vad den andre parten har sagt. Jag har alltid varit oerhört noggrann med det.

Läs även en längre intervjun med Jan Eliasson om det säkerhetspolitiska läget.