Lawen Redar: Åkesson på väg att revidera berättelsen om det svenska folkhemmet
I Isak Anderssons biografi om Per Albin Hansson skildras en inledande socialdemokratisk konflikt i synen på militären innan första världskrigets utbrott. Medan vänstersocialisterna ville utveckla en arbetarskytterörelse i konfrontation med landets borgerliga militär, utvecklar Hansson en tankelinje som han höll fast vid för resten av sitt politiska liv.
Socialdemokratin och arbetarrörelsen skulle inte ständigt bygga upp nya institutioner, rådande kunde demokratiseras. ”Demokratisk agitation bland den värnpliktiga arbetarungdomen vore mer verkningsfullt än att ständigt bereda oss på att möta våld med våld”, blir till sist hans synpunkt i fråga om skytterörelsen. Hansson hade en nästintill deterministisk tilltro till den enskilda människans möjlighet att i ett demokratiskt samhälle ”skåda ljuset” genom bildning.
Inom arbetarrörelsen har kulturen syftat till att skola arbetarna inför det demokratiska maktövertagandet i samhället. När Hansson talar om folket menar han alltid folkmassan eller småfolkets rätt till makt från överheten. Den ideologiska konfliktlinjen är ständigt ekonomisk, så även i det historiska folkhemstalet där han beskriver den formella likheten inför lagen som ett otillräckligt samhällsmål. ”Socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.”
Att Jimmie Åkesson hitintills rätt okommenterat hävdat att Hansson ”hade varit sverigedemokrat om han hade levt idag” samt att SD skulle vara ”… de moderna arvtagarna till Per Albin Hanssons folkhemsbegrepp” handlar om den kulturkonflikt, framför den ekonomiska, som präglar partiets drivkraft. I Åkessons bok ”Det moderna folkhemmet” går man så långt att man utvecklar en historisk revisionism av Per Albin Hansson. Hindret att åstadkomma ett modernt folkhem är enligt Åkesson mångkulturen, medan det tydligt utpekade hindret för Hansson alltid var de sociala och ekonomiska klyftorna i samhället.
Medan den nationalistiska kulturpolitiken bygger på att exkludera, handlar socialdemokratins om att frigöra människor. Den fullständiga demokratiseringen av samhället har inte skett förrän varje samhällsmedborgare har makten över sitt eget liv och sina egna drömmar. Men i och med att kulturen är bärare av strukturer kring hur ett samhälle är organiserat är den per automatik ett maktinstrument. När den används instrumentellt kan den radera eller skriva om kulturarvet och historia, alternativt begränsa och censurera berättelser och konstnärliga uttryck.
För oss socialdemokrater har kulturen historiskt handlat om folkets bildning – kunskaper och färdigheter oavsett vilken samhällsklass man tillhör eller vilket levnadskall man har. Kulturen handlar för oss om språket och makten att kunna analysera samhället, påtala och förändra de samhällsbrister man har i sin vardag och samtid. Därför kvarstår Hanssons deterministiska övertygelse om människans möjligheter i ett demokratiskt samhälle samt otillräckligheten med det liberala målet om likhet inför lagen och politiska rättigheter.
SDs agenda kan givetvis bemötas med kulturella argument. Men vill vi ge de en rejäl match måste vi socialdemokrater återerövra arbetarrörelsens historia och värdera upp den ekonomiska samhällskonflikten, grunden till partiets existensberättigande. Utvecklingen av Sverige som ett allt mer ojämlikt och välfärdsliberalt samhälle. kan inte adresseras med kulturpolitik.
Lawen Redar är kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna och riksdagsledamot
