Jenny Åkervall: Folkhälsan måste upp på agendan
Medellivslängden bland kvinnor i Sverige med kort utbildning sjunker. Fler barn mår dålig och förskrivningen av antidepressiva läkemedel ökar. En försvinnande liten andel av våra unga rör på sig tillräckligt och alltför få äter en hälsosam kost. Svenskarna tillhör världens mest stillasittande folk.
När ska politiken vakna och med kraft göra något åt den psykiska och fysiska ohälsan?
Häromveckan kom årets Pep-rapport, en av de mest heltäckande granskningarna av barn och ungdomars hälsa i Sverige. Bakom undersökningen står Generation Pep och studien genomförs med stöd av Hjärt-Lungfonden.
Granskningen bjöd på dyster läsning. Precis som i de flesta fall när det gäller statistik och undersökningar av folkhälsan i Sverige som har publicerats de senaste åren.
Ett axplock ur rapporten:
- Endast tre procent av Sveriges barn och unga äter och rör sig i enlighet med kostråd och rekommendationer.
- 2 av 10 barn når rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet per dag.
- Barn i familjer med låg inkomst har sämre möjligheter att äta bra mat och delta i idrottsaktiviteter.
- 5 av 10 barn vars vårdnadshavare har en låg inkomst går på en aktivitet på fritiden, medan 8 av 10 barn till vårdnadshavare med hög inkomst gör detsamma.
Det som sticker ut särskilt i årets Pep-rapport – men även i en ny rapport från Folkhälsomyndigheten från 2024 – är att ojämlikheten ökar.
Folkhälsofrågor har under alltför lång tid inom S uppfattats som ”fluffiga” och behandlats styvmoderligt.
Som mångårigt engagerad i folkhälsofrågor är det svårt att inte känna frustration över att politiken inte gör mer. Som socialdemokrat är det svårt att inte känna frustration över att mitt parti inte gör mer.
Folkhälsofrågor har under alltför lång tid inom S uppfattats som ”fluffiga” och behandlats styvmoderligt. På partikongressen i Göteborg 2021 var jag det enda ombudet som berörde folkhälsan i talarstolen. Även om det har skett ett visst uppvaknande sedan dess är det fortfarande alltför få sjukvårdspolitiker som pratar om vikten av prevention. Än mindre presenterar politik på området. Detta trots att det finns överväldigande evidens för att förebyggande insatser skulle kunna göra stor skillnad.
Inte minst skulle hälso- och sjukvården kunna göra mer. Mer än hälften av landets regioner arbetar med riktade hälsoundersökningar och hälsosamtal via primärvården. Det har visat sig nå även individer med lägre socioekonomiskt status. Men vi behöver satsa på likvärdig och utbyggd prevention i alla regioner.
Sverige behöver en folkhälsominister som driver folkhälsofrågorna samlat i regeringen.
Likadant behövs bättre kunskap om fysisk aktivitet, hälsosamma matvanor, sömn, stress och skärmtid på MVC, BVC, i skolan och på alla utbildningar inom vård och omsorg. Här finns i dag en stor efterfrågan. Fönstret är vidöppet för politiken att ta initiativ.
Vi behöver ge civilsamhället ekonomiskt stöd och bygga vidare på alla de goda initiativ som redan finns. Mamma-United, Generation Pep, Fritidsbanken, En Frisk Generation för att nämna några. Dessutom skulle vi behöva en nationell strategi för hälsosamma mat och rörelsevanor. En hel del görs förvisso redan på området, men det är spretigt. Samordning behövs och någon måste ha det övergripande ansvaret.
Denna någon är en politiker. Sverige behöver en folkhälsominister som driver folkhälsofrågorna samlat i regeringen. Att folkhälsofrågorna spänner över flera politikområden har inte hindrat att liknande ministerposter har funnits tidigare.
Jag hoppas att Socialdemokraterna är det parti som har modet att göra det som krävs för att vända utvecklingen.
Jenny Åkervall är chefredaktör för Aktuellt i Politiken
