Jenny Åkervall: Dags för självrannsakan i SBB-haveriet
Hur tänkte egentligen de kommuner som sålde av stora delar av sitt fastighetsbestånd till det nu krisande företaget SBB? Hur gick resonemangen i de politiska ledningarna? Varför gav de sig in i en uppenbart riskabel och svårkalkylerad affärsuppgörelse?
SBB tillhörde trots allt ett av de mest riskfyllda bolagen inte bara på Stockholmsbörsen, utan i hela Europa. Till och med kommunernas egna organisationer har konstaterat att det är en dålig affär för invånarna.
Nej, jag är faktiskt inte efterklok. Jag frågade mig samma sak redan när det begav sig. För några år sedan, när hypen kring Samhällsfastighetsbolaget var som störst och Ilija Batljan utmålades som killen med guldbyxorna och kommun efter kommun började sälja sina skolor, äldreboenden, idrottshallar och kulturhus till honom, för att sedan hyra tillbaka dem med femtioåriga hyresavtal.
Det var helt uppenbart en urusel affär för skattebetalarna. På lång sikt förödande för den kommunala ekonomin. Trots det gjorde så många kommuner just detta. Framför allt gjorde många socialdemokratiskt styrda kommuner just detta. Och det är väl det som skaver extra mycket och som får många socialdemokrater att nu skruva olustigt på sig.
Ändå har det varit påfallande tyst inom Socialdemokratin kring våra egna politikers ansvar i sammanhanget.
Hur kunde det ske?
Ändå har det varit påfallande tyst inom Socialdemokratin kring våra egna politikers ansvar i sammanhanget.
Situationen är förstås olustig, inte minst för att Batljan är en av flera socialdemokrater som valt att gå från partiet till näringslivet och dragit nytta av den våg av privatiseringar som sköljt över Sverige de senaste decennierna och som bidragit till ökade klyftor och en sönderslagen välfärd.
Alla kan förstås göra missbedömningar och det tuffa ekonomiska läget har varit svårt att förutspå. Men frågorna måste ställas. Inte minst för att förhindra att något liknande sker igen.
Förhoppningsvis blir det också ännu en påminnelse om att utförsäljningarna av allmän egendom till spekulativa välfärdsentreprenörer måste få ett definitivt slut. Vi är urbota trötta på marknadsliberala experiment av det här slaget.
En sak kan vi också vara säkra på: Ilija Batljan var duktig på att sälja in sin affärsidé – och han var smart. Han använde sin bakgrund som tidigare kommunalråd för (S) i Nynäshamn och landstingsråd i opposition i Stockholm och han reste målmedvetet runt till alla S-styrda kommuner och erbjöd dem en ”trygg affär”. Hur stor roll spelade det att han var ett tidigare toppnamn i partiet? Gissningsvis var det avgörande.
Ilija Batljan blev också ofantligt rik på sina fastighetsaffärer. Men nu vet inte längre tusentals svenskar vem som i framtiden kommer att äga barnens skola, kommunhuset eller polisstationen.
Om Socialdemokraterna menar allvar med att vi ska vända på varenda sten måste vi också våga ställa en del obekväma frågor till oss själva.
Även de som handlar om Samhällsbyggnadsbolaget.
Jenny Åkervall
chefredaktör för Aktuellt i Politiken
