Högerns ”bidragsreform” ökar klyftorna
Högerns ”bidragstak” och kvalificering till socialförsäkringen ökar fattigdomen i Sverige, skriver Daniel Färm.
Högerpartierna har nu drivit igenom bidragstak och åtstramningar av socialförsäkringarna. Det saknar all rim och reson – liksom grundläggande medmänsklighet. Visst är det viktigt att arbetslinjen upprätthålls. Men återigen ser vi hur Tidöpartierna snarare jävlas med både de mest utsatta och barnfamiljer. Nu frångår högerregeringen den generella välfärden och skapar A- och B-lag i befolkningen – med olika rätt att leva ett värdigt liv. En socialdemokratiskt ledd regering behöver riva upp denna reform efter valet.
Regeringens ”bidragsreform” hade inte behövt vara orimlig. Det är inte hållbart att allt för många är långvarigt beroende av offentliga stöd för sin försörjning. Arbetslinjen bygger på gammal hederlig arbetarrörelsemoral: alla som kan arbeta ska arbeta. I gengäld ska samhället (det offentliga, parterna och näringslivet) se till att det finns jobb att ta, och erbjuda stöd och utbildning för att kunna ta jobb. Samhället ska även erbjuda såväl trygghet i förändring (t ex a-kassa) som det yttersta skyddsnätet (försörjningsstöd).
bidragsreformens mest avgörande delar tycks snarare gå ut på att jävlas med människor som redan befinner sig i en utsatt situation
Det är i sak inte fel att ställa vissa krav för att få ersättning: jobbrelaterade aktiviteter efter några månader eller olika intyg. Men bidragsreformens mest avgörande delar tycks snarare gå ut på att jävlas med människor som redan befinner sig i en utsatt situation:
- Det yttersta skyddsnätet luckras upp. Ersättningsnivåerna i försörjningsstödet, som redan ligger på en mycket låg nivå, sänks ytterligare.
- Den generella välfärden blir selektiv. Under fem års tid kommer invandrare och flyktingar som har rätt att bo och leva i Sverige inte ha rätt till exempelvis barnbidrag, sjukersättning eller föräldrapeng.
Effekten av Tidöpartiernas ”bidragsreform” blir att många människor – inte minst barnfamiljer – får svårt att klara sig. När redan utsatta blir ännu fattigare ökar risken att utnyttjas av de gängkriminella.
Högerpartierna pekar ut människor som tvingas ta försörjningsstöd som lata snyltare
Högerpartierna pekar ut människor som tvingas ta försörjningsstöd som lata snyltare. Och invandrare som en andra klassens invånare. Tidöpartierna stigmatiserar, polariserar och ökar klyftorna. Övre medelklass ställs mot arbetarklass – som ställs mot prekariat. Infödda svenskar mot invandrare. Högern sparkar nedåt – när vi borde hålla ihop.
Bidragsreformen kommer dessutom efter att Tidöpartierna redan har försämrat förutsättningarna att försörja sig själv:
- Det finns idag 100 000 färre jobb att ta.
- Stigmatiseringen av utlandsfödda drabbar många på arbetsmarknaden.
Högerns case är i sak tunt. Det är redan idag mer lönsamt att arbeta än att enbart få föräldraförsäkring, sjukpeng eller a-kassa. Och var och en kan inte själv välja att ”gå på bidrag”.
Social utsatthet, ohälsa och risk för långvarig arbetslöshet eller bostadslöshet går ofta i arv.
Att alla kan råka ut för något i livet som gör att man kan behöva stöd från det offentliga är en sanning med modifikation. Social utsatthet, ohälsa och risk för långvarig arbetslöshet eller bostadslöshet går ofta i arv. Det sociala arvet och kulturella kapitalet skiljer sig åt mellan olika människor – och därmed förutsättningarna att klara sig utan stöd från trygghetssystemen.
Trygghetssystemen ska fungera som en studsmatta från det gamla till det nya. Inte som en hängmatta för ”bidragsberoende” (vilket högern hävdar att det har blivit). Men inte heller som en spikmatta för redan utsatta (vilket det blir när högerns försämringar slår igenom).
Socialdemokraterna behöver riva upp högerns ”bidragsreform”.
Daniel Färm är politisk redaktör
