Det är om reportageresan till östra Tyskland som jag vill berätta. I september är det inte bara val i Sverige, utan även i två delstater i det forna Östtyskland. Nyligen besökte jag därför Rostock i Mecklenburg-Vorpommern (val 20/9), samt Magdeburg i Sachsen-Anhalt (val 6/9). AFD, som av Tysklands säkerhetstjänst klassas som en högerextrem organisation, lär bli största parti i båda delstaterna.
I höstens nummer av ABF:s kulturmagasin Fönstret beskriver jag dessa historiska delar av Europa med en fotoberättelse, en essä samt ett längre reportage. Och det finns några händelser som jag alltid kommer att bära med mig. Uppgiften om att guider i vissa koncentrationsläger inte vill ta emot skolklasser från östra Tyskland på grund av olämpliga beteenden, som historiens mest berömda rörelse med högerarmen framför ugnarna. Civilsamhällsorganisationen som inte ville träffa en svensk journalist, på grund av oro för finansieringen om AFD tar över. De rutinerade journalisterna som inte ville medverka i reportaget med sina namn. Så var läget i EU:s folkrikaste land och ekonomiska motor sommaren 2026.
I Rostock fick jag en oförglömlig beskrivning av extremhögerns kulturkrig av regionens chef för LO:s motsvarighet DGB. Förutsättningarna för havsbaserad vindkraft är utmärkta, fundament och andra komponenter produceras i närområdet, bland annat 60 meter långa stålrör med en diameter som gör att en buss kan rulla igenom. Men AFD vill inte ha vindkraft och de jobb som skapas, utan förespråkar kärnkraft och rysk gas. En expert på Tysklands extremhöger varnade för radikaliseringen och våldsbenägenheten bland aktivister som är betydligt yngre än tidigare – grupper som gynnas av den åsiktsmylla som AFD skapar.
Ett besök i de här delarna av Tyskland innebär att du bokstavligt talat trampar runt i europeisk historia. I Rostock började stadsmuren byggas på 1200-talet och tegelgotik påminner om åren som mäktig hansestad. Nästan 90 procent av centrala Magdeburg förstördes under andra världskriget, så en stadsvandring blir en blandning av romanik, gotik, barock, modernism, DDR-betong, och nybyggda gröna kvarter. Den magnifika domkyrkan användes som stall av Napoleon.
Höstens val i Sverige och Tyskland blir ytterligare ett vägskäl i en lång och vindlande berättelse om våra länder och vår del av Europa. Valet i Sachsen-Anhalt framstår som särskilt oroande. Men min starkaste känsla när jag reste hemåt med hjälp av min Deutschland-Ticket, som gör att du kan åka tåg och all kollektivtrafik i hela Tyskland, var inte oro. Hjärta och hjärna återvände till alla de fantastiska människor som i olika funktioner och organisationer arbetar för demokrati, utbildning, ekonomisk utveckling, och social och ekologisk hållbarhet i Tysklands östra delar. Och vi utgör majoriteten.
Det verkar bli smutsiga valrörelser, inte minst här i Sverige.
Det är uppenbart att världen skälver, och att AFD:s valaffischer om att ”utvisa från första minuten” och att ”tanka utan att gråta” har kortsiktig framgång. Det verkar bli smutsiga valrörelser, inte minst här i Sverige. Men det finns en stark längtan efter en hoppfull kraft som tydligt vänder ryggen åt främlingsfientlighet och klimatförnekelse, och vågar tala högt och tydligt om solidaritet, jämlikhet och hållbarhet. När S drog i gång valspurten med en bussturné nyligen verkade självförtroendet vara på plats.
Det lär behövas. Höstens val handlar om att hålla demokratins frontlinje, vilket illustreras av att en SD-topp som kan vara minister om sex veckor kallar Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg och Magdalena Andersson för quisling. Med tanke på alla mörka ekon från Europas historia – och det faktum att Vidkun Quisling avrättades hösten 1945 – förstår vi alla vad som gäller nu. Det är dags att skaka sanden ur badhanduken. Valrörelsen är här.
Eric Sundström är chefredaktör för ABF:s kulturmagasin Fönstret.
