Historiskt maktskifte i skuggan av kriget – det politiska året 2022

Den ryska invasionen av Ukraina i gryningen 24 februari är en historisk händelse som vi ännu inte sett vidden av.
Det är inte bara en tragedi av gigantiska mått som förändrar den säkerhetspolitiska situationen globalt och får långtgående världsekonomiska konsekvenser för år framöver. Det får även omvälvande utrikes- och inrikespolitiska konsekvenser för Sverige som ska gå till val om sju månader.

Inte minst de galopperande energipriserna till följd av det ryska hybridkriget blir en gamechanger, central som gemensam nämnare för de fyra högerpartierna.

”Vi är överens”, skriver de fyra partierna på DN debatt. Med den högsta inflationen på 30 år ska plånboksfrågorna komma att trumfa välfärdsfrågorna i valet, som valforskare nu kallar för ”energivalet”.

Det är då så gott som bortglömt att det politiska året 2022 inleddes med det som i ett par år spåtts bli valets viktigaste fråga, hanteringen av coronapandemin. 

Regeringen borde ha tagit ledningen i krishanteringen, i stället för att lämna över den till Folkhälsomyndigheten, menar Coronakommissionen kritiskt i sitt slutbetänkande som överlämnas till socialminister Lena Hallengren 25 februari.

Paradoxalt nog kommer socialdemokrater tvärtom att beklaga att sjukvården inte blir den stora valfrågan. Socialdemokraterna har störst förtroende både i sjukvårdsfrågan och när det gäller krishantering.

Socialdemokraterna leder sedan ett par månader landet under Magdalena Andersson (S) och för första gången sedan 2006 med en enpartiregering. Partiet är på uppgång, stärkta av partiledarens höga förtroendesiffror och möjligheten att profilera den socialdemokratiska politiken, sedan Miljöpartiet lämnat regeringen.

Men Socialdemokraterna ställs samtidigt inför en historisk politisk omprövning av en av partiets grundbultar, alliansfriheten. Detta när det likaledes S-ledda Finland, Sveriges centrala försvarspolitiska samarbetspartner, signalerar att landet är på väg in i Nato.

Finlands sak blir åter vår.

En månad in i kriget, 25 mars, håller Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs tal via länk till riksdagen och berörde de svenska riksdagsledamöterna djupt.

– De blågula färgerna enar vår kamp för frihet, säger Zelenskyj.

Komikern som spelade president i en tv-och sedan överraskande ställde upp och vann det riktiga presidentvalet visar prov på stort ledarskap, som samlar nationen och enar till och med EU.

Nyamko Sabuni klarar inte av att ena Liberalerna och avgår som partiledare 8 april, efter mindre än tre år på posten och med bara fem månader kvar till valet.

– Diskussionen om hela mig skymmer det som är viktigast, säger hon.

Faktum är att kriget i Ukraina kan kopplas direkt till Sabunis avgång. Droppen blir kritiken mot ett uttalande i en film på partiets Youtube, där Sabuni öppnat för att fly om Sverige dras in.

– Blir det krig har vi Skillingmark i Värmland, där kan vi klara oss med mat och vatten. Blir det ännu värre så kör vi över till Norge, säger Sabuni.

Exit Sabuni, entré Johan Pehrson, som snabbt drar nytta av den som personifierat falangstriderna om huruvida Liberalerna ska bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna, lämnar. Liberalerna kan därmed även lämna striderna bakom sig och gå in i valrörelsen mer samlat.

Att akademikerpartiet ska lansera ”killen vid grillen” som partiledare har dock få väntat sig.

Men ledarskiftet lyfter snabbt partiet upp över spärren.

Socialdemokraterna kan i april däremot inte sätta fokus på valet och väljardialogen utan tvingas i stället sjösätta en stor medlemsdialog om Nato-frågan. Samtidigt gör regeringen och riksdagspartierna en ny och fördjupad säkerhetspolitisk analys.

15 maj fattar den socialdemokratiska partistyrelsen beslut, dock inte enhälligt, om att förorda ett Nato-medlemskap. Dagen efter meddelar Magdalena Andersson på en gemensam pressträff med moderatledaren Ulf Kristersson att Sverige kommer att lämna in en ansökan om medlemskap i Nato, gemensamt med Finland.

– Det finns de som i dag känner ett visst vemod, det har jag förståelse för, säger Magdalena Andersson.

– Det handlar om att göra det som är bäst för Sverige.

Efter två års pandemiuppehåll samlas politikerna åter i Almedalen för en nedkortad politikervecka på Gotland. Sverige chockas av knivmordet på psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren. På självaste Donners plats 6 juli, händer det som många varnat för, inte minst sedan organiserade nazister börjat besöka Almedalen.

Där och då står det inte klart, men förundersökningen ska visa att Theodor Engström även har planerat att döda Annie Lööf (C).

Lööf berättar efter valet hur mordplanerna och år av hat och hot vägde över när hon bestämmer sig för att avsluta sin politiska karriär.

Då som ny Centerledare handlade hennes tal om hur den borgerliga Alliansen behövde ny energi. 2022, i hennes sista val, ska hon uttala sitt stöd för Magdalena Andersson och Socialdemokraterna som regeringsbildare.

Politiskt förstärkte dock Almedalsveckan bilden av en oenig och svårregerad vänstersida.  

Nooshi Dadgostar (V) kom med ett för Centerpartiet svårsmält ultimatum om vinstförbud för en regeringsbildning. Samtidigt viftar flera V-riksdagsledamöter med PKK-flaggor i Almedalen. En provokation för Turkiet som blockerar Sveriges Nato-ansökan.

Dadgostars hårda linje, som fällde Stefan Löfven och då lyfte partiet 2021, skulle dock vända till en lika hård baksmälla och eftervalsdebatt 2022, som nu skakar Vänsterpartiet och dess ledning med epitet som bunkergäng och krav på omredigering av partiets valanalys.

Inte blev det bättre av att Ida Gabrielsson kallar Socialdemokraterna för fittor i SVTs dokumentär om vägen till maktskiftet.

I stället blir det Sverigedemokraterna som blir kungamakare – passande nog på slottet Tidö, som får ge namn åt det historiska samarbetsavtalet mellan de partier – M, KD, L och SD – som Ulf Kristersson kallat ”min sida i politiken”. Det mest högerkonservativa styret i svensk historia, menar partierna till vänster. Men att varna för detta räcker inte för att vinna valet.

På den dramatiska valnatten, på det historiskt belastade datumet 11 september, byts den till början förmodade S-valsegern till nederlag framåt kvällen. Ett nytt ord myntas när majoriteten skiftar: mandatpingis.

Socialdemokraterna lyckas inte vinna dagordningen för valrörelsen. Om detta handlar S eftervalsdebatt.

S förlorar regeringsmakten trots att partiet går starkt framåt för första gången sedan 1994. Det blir en högermajoritet, trots att alla tidigare allianspartier backar. Centerpartiet backar mest av alla trots att valet handlar om kärnkraft och landsbygd.

Ulf Kristersson, den ständiga tvåan, väljs till statsminister efter en historisk lång regeringsförhandling. Men vinnaren heter Jimmie Åkesson (SD). Sverigedemokraternas resa från nynazister till det största parti i regeringsunderlaget till höger är ett historiskt faktum. SD får igenom hela sin migrationspolitik.

– Det är ett paradigmskifte, säger Jimmie Åkesson.

SD flyttar in med tjänstemän i regeringskansliet och tar symboliskt över Moderaternas grupplokal, den gamla förstakammarsalen. Partiet får fyra ordförandeposter i riksdagens utskott, bland annat i utrikes- och justitieutskottet.

Två månader efter ett högerextremt mord och terroristattack mot den svenska demokratin. Efter ett val där flera nazister avslöjats kandidera för SD.  Det väcker rubriker i utländsk press.

Vad har hänt med Sverige? En ”jordbävning i svensk politik” (The Guardian). Till Sverigebilden av Bullerbyn, Abba, Ikea, innovationer och demokrati bifogas nu Sverigedemokraterna och gängkriminaliteten (Süddeutsche Zeitung).

Samma fråga ställs när klimatminister Romina Pourmokhtari (L) åker till FNs klimattoppmöte i november med besked om att Sverige inte kommer att nå klimatmålen, till följd av den nya regeringens politik.

– Når vi inte klimatmålen så gör vi inte det, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M) till SvD.

Pourmokhtari, som profilerat sig i kampen mot rasisterna i SD, blir det kanske mest kritiserade statsrådet i Kristerssons ministär. Partikollegan skolminister Lotta Edholm, som kommer direkt från en skolkoncern och gör klipp på sina aktier, hamnar också i blåsväder.

Men framför allt handlar kritiken mot den nya regeringen om de brutna vallöftena när det gäller bensin- och dieselpriset samt det uteblivna högkostnadsskyddet för de höga elpriserna, som utlovats vara på plats 1 november.

SD lovade sänka dieselpriset med tio kronor, KD med nio kronor och M med fem kronor. När den nya finansministern Elisabeth Svantesson (M) vandrat med budgeten till riksdagen visade det sig bara bli 40 öre i sänkning för dieseln och 14 öre för bensinen.

Ingen elpriskompensation utgår alls till norra Sverige, efter en valrörelse där KD och SD bjöd över varandra för att vara landsbygdens bästa vän.

Valsveken skakar nu regeringen Kristersson.

– Man säger en sak före valet och så säger man en sak efter valet, som Johan Pehrsson (L) uttryckte det i ett blivande klassiskt citat på presskonferensen om Tidöavtalet.

Kristersson vidhåller dock att:

– Vi gör precis det vi sade i valrörelsen.

För första gången någonsin får även SD stå till svars för den förda politiken, något som kan skapa inre spänningar.

Både statsminister Ulf Kristersson och energiminister Ebba Busch, som lovat pengar före jul men i stället har fått skjuta utbetalningarna till hushållen till februari och pengarna till företag på obestämd framtid får låga betyg av väljarna i årets sista opinionsundersökningar.

Socialdemokraterna får ironiskt nog sina bästa opinionssiffror på åtta år med ett stöd runt 35 procent. Men makten har Ulf Kristersson. Eller rättare sagt Jimmie Åkesson?