Erik Bergkvist: Sluta behandla Arktisområdet som en koloni
1 januari började Sveriges halvårslånga uppdrag som ordförande i EUs ministerråd. I slutet på förra veckan möttes EU-kommissionen och den svenska regeringen i Kiruna för att sätta igång arbetet med ordförandeskapet.
Skälen till att inleda i Kiruna är goda, och det var också ett beslut som togs långt innan denna regering tillträdde. Europas blickar är riktade mot norra Sverige, inte minst för att några av framtidens viktigaste gröna industritekniker ligger längst fram i utvecklingen här.
Här finns nycklar till att lösa vår tids största utmaningar. Samtidigt är det viktigt att visa att denna region är hem för många människor. Det glöms ofta bort när världens maktspelare ägnar sig åt att dela upp världen mellan varandra.
Diskussionerna efter EU-kommissionens och den högerkonservativa regeringens besök kom väl kanske mest att handla om hur enormt påklädda Sveriges ministrar var i det blida vintervädret.
Ses Kiruna som ett rikt, levande samhälle eller mest en exotisk semesterdestination?
Det är förstås inget i fel i att vara ordentligt ekiperad när man besöker Kiruna i januari. Sannolikheten är ju faktiskt större att kvicksilvret kryper en bit under minus 30 grader än att det töar så här års i norra Norrbotten. Det som snarare verkar ha roat halva internet i helgen är uppfattningen att Ulf Kristersson och Ebba Busch i expeditionsmundering såg ut som influgna turister.
Humorkvaliteten är upp till var och en att bedöma. Däremot finns det en viss sanning i observationen att detta nog var ett högst tillfälligt besök. För vad händer nu, när EU-kommissionen, regeringen och journalistuppbådet åkt hundsläde, bott på ishotell och slutligen eskorterats till flygplatsen för att åka hem?
Har bilden av norra Sveriges förutsättningar, utmaningar och potential nyanserats, eller har föreställningen om ett näst intill folktomt resursskafferi förstärkts? Ses Kiruna som ett rikt, levande samhälle eller mest en exotisk semesterdestination?
Hittills har ju inte regeringen ägnat särskilt många vänliga tankar åt den norra halvan av landet. Det tog häpnadsväckande lång tid innan Ebba Busch kom till insikten att människor lider av de höga elpriserna och det svåra ekonomiska läget även i norr. Det nya elstödet som inkluderar hela landet andas snarare pliktskyldighet än omsorg.
Utvecklingen av gröna näringar är helt beroende av att det finns goda förutsättningar för människor att leva, bo, resa, arbeta och studera i städer och i glesbygd i norr.
När Busch besökte Jokkmokk förra veckan träffade hon representanter för Vattenfall, men valde att ignorera de lokalpolitiker som hade kunnat berätta om kommuninvånarnas utmaningar, viljor och ambitioner.
Tyvärr skvallrar det om hur regeringen ser på Norrland. Som Europaparlamentariker har mina pedagogiska färdigheter ofta satts på prov för att förklara för mina kollegor på kontinenten att norra Sverige och Arktisområdet faktiskt är hem för många.
Utvecklingen av gröna näringar är helt beroende av att det finns goda förutsättningar för människor att leva, bo, resa, arbeta och studera i städer och i glesbygd i norr. Detta borde inte behöva förklaras för en svensk regering.
En av de allra största utmaningarna för exempelvis Skellefteå, Boden och Kiruna är att se till att människor som kan bidra i de expanderande verksamheterna och driva de växande samhällena faktiskt vill leva och bo där. Hållbar kompetensförsörjning kan inte flygas in vid behov. Men då gäller det att Norrland inte bara blir en fotokuliss för finbesök, utan även ägnas intresse när kamerorna inte rullar.
Min farhåga är att denna resa till Kiruna inte blir mer än ett exotiskt äventyr för storögda besökare från kontinenten, men förhoppningsvis har jag fel. Det är dags att sluta behandla Arktisområdet som en koloni.
Erik Bergkvist är socialdemokratisk Europaparlamentariker
