Daniel Färm: Dags att avslöja SDs maktspel, retorik, populism och svek
S kan visa väljarna att det inte finns någon anledning att vara imponerade över SD.
Många socialdemokrater brukar lyfta Sverigedemokraternas många skandaler, rasistiska bakgrund och främlingsfientliga uttalanden samt svaga demokratiska ryggrad. Det är inte orimligt. Bara det faktum att Jimmie Åkesson själv har känt sig nödgad att ta fram en vitbok över partiets nazistiska och rasistiska förflutna säger en hel del. Men att enbart lyfta de frågorna räcker inte. Det har visat sig att det inte alls har fått de SD-väljarna att vända Åkesson & Co ryggen. Nu behövs därför ökat fokus på att granska och avslöja Sverigedemokraternas maktspel, retoriska ”halmgubbar” och svek mot deras egna väljares intressen.
1. Maktspelet. Sverigedemokraterna har vunnit stora opinionsframgångar på att framställa sig som underdogen som har frysts ut av de övriga, av media och av hela ”PK-eliten”. De har utnyttjat offerrollen väl, och spelat på en (enligt dem) avsaknad av demokratisk ”fair play”.
beredda att förhandla bort väldigt mycket sakpolitik
I själva verket är just maktambitionen – att bli erkänd och accepterad som ett parti bland andra – Sverigedemokraternas kanske enskilt viktigaste politiska mål just nu. De kommer att vara beredda att förhandla bort väldigt mycket sakpolitik med moderater och kristdemokrater – i utbyte mot fortsatt erkännande av dem som ett parti som förtjänar respekt.
Här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt. På ett sätt är Sverigedemokraterna ett parti som andra. De har platser i riksdagens utskott och likställs med övriga partier i partiledardebatter och -utfrågningar i media. De flesta – också från olika partier – hälsar givetvis på varandra i riksdagen. SD har en demokratisk legitimitet i kraft av sitt väljarstöd. Få ifrågasätter idag detta.
Framför allt är det få som viftar undan Sverigedemokraternas väljare. Visst finns det både rasister, rättshaverister och extremt högerradikala SD-väljare. Men många andra är vanliga löntagare och pensionärer som av helt andra anledningar har sökt sig till SD. Inte minst Socialdemokraterna och LO har pekat på att detta är väljargrupper som ofta har drabbats av arbetslöshet eller upplever att de halkar efter medan andra drar ifrån.
är det snarare SDs radikala retorik och populism som är ett avgörande hinder
Men samtidigt är inte SD vilket parti som helst. Förutom SDs mörka historia och idégrund samt återkommande skandaler bland företrädarna, så är detta ett parti vars syn på såväl politiken som olika människor och samhället gör det svårt för många andra partier att förhandla eller samarbeta med dem. Visst finns det sakpolitiska skillnader. Men för seriösa partier som vill kombinera ansvarstagande med en politik som inte drar isär och polariserar samhället är det snarare SDs radikala retorik och populism som är ett avgörande hinder.
2. ”Halmgubbar” och radikal retorik. Sverigedemokraternas syn på politiken och sätt att debattera skiljer sig från övriga riksdagspartiers. SD för en aggressiv oppositionspolitik. Genom fullständigt felaktiga och överdrivna påståenden målar de (likt andra högerextrema partier runt om i världen) upp en felaktig bild av en korrumperad ”vänsterliberal” maktelit som håller på att förstöra det egna landet.
Partiledaren Jimmie Åkesson får inte sällan oemotsagd påstå att allt (ALLT!) som den socialdemokratiskt ledda regeringen har gjort de senaste sju åren har försämrat samhällsutvecklingen. Men utan att själv föreslå några konkreta, realistiska och relevanta lösningar. Avsaknaden av nyanser och konkretion är kännetecknande för ett högerradikalt parti.
att i varje givet läge spä på en felaktig bild av en pågående samhällskollaps
Det viktigaste för SD är att i varje givet läge spä på en felaktig bild av en pågående samhällskollaps. Då spelar socialdemokratiska rekordsatsningar på välfärden, klimatet, polisen, försvaret, infrastrukturen och jobben mindre roll. De viftar bara bort de gigantiska satsningar som regeringen har sjösatt för att hantera krisen på ett aktivt sätt.
Det här har socialdemokratin – som själv är en samhällskritisk rörelse som med rätta pekar på allvarliga problem för vanligt folk – ibland haft svårt att förhålla sig till. SD är relativt duktiga på att peka på brister i samhället – även om de ofta kraftigt överdriver, svartmålar eller för fram upp en vrångbild av dessa. Men SD saknar genomgående hållbara, realistiska och effektiva lösningar på dessa problem. Kvar blir en radikal retorik, som snarare borde påminna väljarna om att ”tomma tunnor skramlar mest”.
Problemet är att kombinationen av bristande tilltro till allmänmedia och en bild av att Sverigedemokraterna ”vågar säga sanningen” gör att många av deras väljare lyssnar ändå. Detta förstärks av att de har byggt upp egna mediekanaler där deras felaktiga eller djupt missvisande påståenden får stå oemotsagda.
För att inte tappa de väljare som faktiskt är främlingsfientliga görs ibland uttalanden som ”en kommunistisk kurd” eller att ”islam är en vidrig religion”. Det är bara några av alla exempel på radikal retorik som kännetecknar Sverigedemokraternas sätt att föra debatt. Det är i sig ett av huvudskälen till att partier till vänster och Moderaterna och Kristdemokraterna har svårt att acceptera Sverigedemokraterna som ”ett parti bland andra”.
Ett annat sätt att driva dessa teser är att måla upp en ”halmgubbe”. Det är en retorisk figur, som bygger på att man genom att felaktigt påstå att någon annan tycker eller driver en viss fråga kan rikta mycket hård kritik mot detta.
Ett sådant exempel är att Sverigedemokraterna – understödda av både moderater och kristdemokrater – påstår att Socialdemokraterna driver en migrationspolitik för att öka invandringen till Sverige. Det är bevisligen helt fel. Under regeringen Löfven har asylinvandringen till Sverige minskat kraftigt. Nu har riksdagen dessutom klubbat en ny migrationslag som är mycket stram – men som fortfarande respekterar asylrätten. Socialdemokraterna har även stramat åt anhöriginvandringen, och är drivande i att strama åt även arbetskraftsinvandringen.
Ett problem med ”halmgubbar” är dock att verkligheten förr eller senare visar att de inte stämmer.
Ett problem med ”halmgubbar” är dock att verkligheten förr eller senare visar att de inte stämmer. Men då får socialdemokratin aldrig någonsin låta felaktiga påståenden sätta sig och bli ”sanning”.
Ytterligare ett exempel på Sverigedemokraternas ohederliga argumentation är att de ofta pekar på faktiska problem – men sedan de facto för en politik som inte alls adresserar dessa problem. SD säger sig exempelvis vilja stärka skyddet för krigsflyktingar i närområdet. Det är i sak inte fel, och något som både EU och Socialdemokraterna driver. Skillnaden är att medan den S-ledda regeringen vill öka stödet till UNHCR och länder som tar emot många flyktingar, så vill SD minska eller helt ta bort detta stöd.
Samma sak gäller insatser för att bryta segregationen. SD pekar ofta – med rätta – på den allvarliga segregation som skapar utanförskap och ökar klyftorna i samhället. Men de motsätter sig genomgående förslag och satsningar för att bryta segregationen. I stället driver de igenom en nedläggning av DELMOS, den nya myndighet som ska samordna insatser och kunskap om vad som krävs för att bryta segregationen. Och stryker ökade resurser till exempelvis de arbetsmarknadsutbildningar som gör att fler får rätt kompetens för att kunna ta de jobb som växer fram.
3. Populism: en ohållbar syn på politiken. Ett annat skäl till att ansvarsfulla och seriösa partier har svårt för Sverigedemokraterna är den utstuderade populism präglar partiets utspel. Det kan handla om att lova alla väljare en summa pengar – så kallade ”helikopterpengar” – för att möte en efterfrågekris. Trots att experterna påtalar att det är en både dyr och ineffektiv metod.
Eller att lova kraftigt höjda pensioner på ett sätt som saknar en trovärdig finansiering. Faktum är att Sverigedemokraternas budgetalternativ år efter år har fått svidande kritik för att vara oseriös och inte gå ihop.
4. Sviker sina väljares intressen. Det på många sätt allvarligaste med Sverigedemokraternas politik är att mycket talar för att de i förhandlingar med Moderaternas och Kristdemokraterna lär svika sina väljares och partimedlemmars intressen.
Sverigedemokraterna säger sig exempelvis värna trygghetssystemen. Ändå gick de med på att en process för att införa ett ”bidragstak”. Därmed har partiet gått emot många av de egna väljarnas intressen av en stark ekonomisk trygghet i livets olika skeden.
Som alla socialdemokrater väl vet handlar Moderaternas och Kristdemokraternas idé om ett ”bidragstak” inte i första hand om bidrag, utan om att säga nej till exempelvis de förbättringar av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen som Socialdemokraterna driver tillsammans med flera andra partier.
barnbidraget är ett mycket populärt och effektivt sätt att stödja barnfamiljer
Det faktiska bidrag som högerpartierna dock kan tänkas vilja skära ned på är barnbidraget. Med extremt ovanliga exempel på hushåll med exceptionellt många barn, har Moderaterna redan antytt att just barnbidraget borde sänkas. Problemet – för såväl M-ledaren Ulf Kristersson som Sverigedemokraterna – är dock att barnbidraget är ett mycket populärt och effektivt sätt att stödja barnfamiljer som ofta har kraftigt ökade behov av pengar för att köpa kläder, mat och annat till sina barn. Dessutom är barnbidraget till för barnet – inte föräldern. Men om det är så att högerpartierna vill sänka eller ta bort barnbidraget helt eller delvis, så är det något som de bör vara öppna och ärliga med. Det skulle slå mot 1,5 miljoner svenska hushålls ekonomi.
Det är ändå anmärkningsvärt att Sverigedemokraterna är så entusiastiska över att få samarbeta och förhandla med M och KD. ”Bidragstak” och andra försämringar av trygghetssystemen är inget annat än ett mycket hårt slag mot vanligt folk – inklusive Sverigedemokraternas egna väljare. Det ökar sannolikheten för en hård svekdebatt mot Sverigedemokraterna. Och den som sviker sina väljares intressen brukar få se just dessa vända partiet ryggen.
Då skulle också SD-väljarna få se att detta inte är ett parti att imponeras av.
Det finns – sammanfattningsvis – goda skäl att nu öka fokus på att granska och avslöja Sverigedemokraternas maktspel, retorik, populism och svek mot de egna väljarna. Då skulle också SD-väljarna få se att detta inte är ett parti att imponeras av.
