Dags att sluta vara ett skräckexempel
Det är dags att göra upp med marknadiseringen i Sverige, menar Daniel Färm.
Sverige har blivit ett skräckexempel på allt för långtgående marknadisering. Privatiseringar och marknadsstyrning har ökat klyftorna, försämrat arbetsvillkoren och urholkat tilliten och motståndskraften i samhället. Socialdemokraternas förnyade samhällsanalys visar tydligt att utvecklingen måste brytas. Men strategin behöver kompletteras med ett övertygande svar på SD:s skrämselpropaganda om att den (infödda) välmående medelklassens ”valfrihet” hotas.
Problemet är inte marknadsekonomin. Den kan bidra till effektivt resursanvändande, god tillväxt och att produktionen riktas in på sådant som människor behöver och efterfrågar. Svensk arbetarrörelse har i ord och handling visat att jämlikhet inte står i motsatsförhållande till tillväxt – utan tvärtom kan förstärka den. Det går att kombinera ett gott företagsklimat med ett hållbart arbetsliv. Sund konkurrens och schysta villkor hänger ihop. Ett starkt bildnings- och utbildningssamhälle är en förutsättning för såväl kompetensförsörjning som många innovationer och entreprenörskap.
Problemet är dogmatisk marknadslogik. Om marknadsekonomin inte regleras och avgränsas så minskar kontroll och sammanhållning. Just så har det blivit i Sverige. Framför allt för att svensk borgerlighet har styrts av Timbros marknadsdogmatism. Men också för att socialdemokratin tidigare ibland har jamsat med utan egen samhällsanalys av effekterna.
I delar av landet drivs idag en stor del av skolorna, vårdcentralerna och hemtjänsten av privata välfärdkoncerner. Marknadslogik har ersatt samhällsnytta.
konsekvenserna av marknadsdogmatismen och -misslyckandena är allt för allvarliga
Nu har svensk socialdemokrati satt ned foten. De elva arbetsgruppernas förnyade samhällsanalys och Magdalena Anderssons linjetal visar att konsekvenserna av marknadsdogmatismen och -misslyckandena är allt för allvarliga:
- Skatteläckage. Privata välfärdsbolag tar ut mångmiljardbelopp av skattemedlen i vinstutdelningar istället för att anställa mer personal. Samtidigt har radikala grupper, kriminella element och främmande makt tillåtits driva skolor och lura till sig assistansersättning.
- Sämre arbetsvillkor. För att skapa utrymme för vinstutdelning håller kommersiella skol-, omsorgs- och vårdkoncerner nere lönerna, skapar anorektiska arbetsorganisationer och erbjuder otrygga anställningsvillkor. Mer administration, tajtare scheman och minskad tillit till professionen skapar stressad hemtjänstpersonal och lärare som inte får tid att förbereda lektionerna – eller larma om missförhållanden.
- Ökad segregation. Då ”valfriheten” primärt riktas till och nyttjas av den ofta infödda medelklassen i vissa storstadsområden får exempelvis skolvalssystemet och LOV kraftigt segregerande effekter.
- Perverterade verksamheter ökar klyftorna. Marknadsskolornas glädjebetyg lurar eleverna. Privatdrivna skolor och vårdcentraler tar inte de svåra och kostsamma eleverna och patienterna. Och via privata sjukförsäkringar kan höginkomsttagare köpa sig före i kön till vård.
- Urholkad tilltro till samhället och politiken. När privatiseringarna gör att stöd brister vänder sig vissa unga till kriminalitet, radikala grupper eller populism.
Marknadslogik har tömt beredskapslager
- Försvagad motståndskraft. Marknadslogik har tömt beredskapslager och försvagat den för krisberedskapen så viktiga vården.
Det är viktigt att bryta denna utveckling. Men utan att underskatta SD:s och Svenskt Näringslivs motoffensiv. Vi lär få se en hel del skrämselpropaganda om att valfriheten är hotad. Till syvende och sist måste dock ”svenska folkets behov stå i centrum – inte i företagens vinstmaximering”, som en av arbetsgrupperna träffande poängterade.
Daniel Färm är politisk redaktör
