Björn Fridén: Det heter inte regionstöd när Stockholm får det

Hanna Bocander (M), kommunstyrelsens ordförande i Danderyds kommun. Foto: Maria Djurskog/Danderyds kommun.

I Danderyd tjänar 11 procent över en miljon om året. De är även bland de absolut friskaste och mest välutbildade. Det borde gå att få en sådan kommun att gå ihop, kan man tycka. Men icke. Den senaste tiden har det upptäckts stora hål i den kommunala kassan.

Det har visat sig att det kompakt moderata styret tagit till en del kreativa grepp för att slippa ta ut tillräckligt i skatt för att leverera bra service. De har bland annat vägrat hålla sig med en buffert. Därtill har kommunen finansierat löpande utgifter med utförsäljningar. En sådan lösning dras med vissa problem att stå sig över tid som torde vara uppenbara även för den mest inbitna moderat.

Vi kanske inte ska hoppas på för mycket, kommunstyrelsens ordförande Hanna Bocanders (M) åtgärdsbatteri väcker fler frågor än det besvarar. En av metoderna hon kan tänka sig att använda för att få ordning på underskottet är – håll i hatten nu – utförsäljning av kommunal egendom. Sedan går hon in på den vanliga harangen om hur det kommunala utjämningssystemet dränerar hela hennes kommunbudget.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Det är intressant att dessa avdrag inte ses som regionstöd för välbärgade storstadskommuner.”[/blockquote]

Och förvisso betalar Danderyds invånare in mest till den kommunala utjämningen – 15 000 kronor per invånare och år. Samtidigt som Danderyds kommun har ett underskott på 80 miljoner får Danderydsborna över 40 miljoner bara i rutavdrag. Och ytterligare 112 miljoner i rotavdrag. Den genomsnittliga Danderydsbon får dessutom 11 300 kronor i ränteavdrag. Om Konjunkturinstitutets prognoser blir verklighet kommer ränteavdragen kosta lika mycket som statsstödet till kommunerna redan 2026.

Det är intressant att dessa avdrag inte ses som regionstöd för välbärgade storstadskommuner.

Det är som att den offentliga debatten har målat upp glesbygden i allmänhet och Norrland i synnerhet som en enda stor tyngande utgift för de skötsamma moderatkommunerna i Stockholmsregionen.

Det bygger förstås på att hela den svenska basindustrin betalar in enorma belopp i skatt till staten, som finansierar förmåner riktade till invånarna i Danderyd och motsvarande. Men eftersom de är utformade som avdrag ses de inte som bidrag. Sedan har man en minimal omfördelning av resurser mellan kommunerna och vips kan en välbärgad Stockholmskommun betrakta sig som den stora ekonomiska motorn i landet. Från moderathåll har man varit så flitig att tuta i andra det här att man börjat tro på det själv. Den ekonomiska politiken blir därefter.

Det kanske inte säger så mycket om hur världen fungerar, men det kan i alla fall förklara svårigheterna att få ihop kommunbudgeten.