Bara förlorare i konflikten mellan Israel och Palestina

De måste bli ett slut på det ensidiga fördömandet av Israel eller Palestina. Båda är stora förlorare i den här konflikten. Det måste bli en fredlig lösning som båda parter kan acceptera.

I juli 1938 samlades 32 länder i Evian för att försöka hjälpa judiska flyktingar att undkomma förföljelse. Men få länder var villiga att ta emot judiska flyktingar.

Judarnas längtan att återskapa ett permanent hem i området Palestina blev allt starkare. Men där bodde redan 1,3 miljoner araber. I slutet av första världskriget upplevde både judar och araber att de hade blivit lovade hela Palestina av britterna. Konflikten var ett faktum.

1947 föreslog FN att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. Men villkoren var så ofördelaktiga för araberna att de inte kunde acceptera förslaget. Judarna godtog förslaget och staten Israel bildades.

Osloavtalet som slöts för 30 år sedan sådde ett frö till en fredlig lösning på Israel-Palestina-konflikten. Men efter mordet 1995 på dåvarande premiärminister Yitzhak Rabin har ambitionen att nå en fredlig lösning på Israel-Palestina-konflikten avstannat.

Hamas vill utplåna hela staten Israel. Det förklarar, men försvarar på intet sätt det övervåld som Israels soldater utövar i Gaza.

I en intervju i Sveriges radio sa Israels tidigare underrättelsechef Ami Ayalon: ”Hamas är en ideologi och kan inte utplånas med militära medel. Utan måste utplånas med en annan ideologi som ger människor hopp. Det vill säga en tvåstatslösning”.

Kenneth Enelund