Nu avgörs regeringsbildningen: Detta står på spel
Nu avgörs regeringsbildningen. Mycket står på spel, skriver Daniel Färm.
Nu avgörs regeringsbildningen. Om Centerpartiet går högerut kommer det att ta en generation att tvätta bort svekstämpeln från partiets varumärke. Allt till förmån för en svag och skakig Kristerssonregering som till syvende och sist ändå är beroende av Sverigedemokraterna. Om Vänsterpartiet väljer att prioritera egna ministerposter framför en progressiv regeringspolitik för jobb, klimat, välfärd och bättre hushållsekonomi så stundar extraval eller en högerregering. I så fall kan partiet sitta där på åskådarläktaren och stolta hävda att man har ”stått på sig” – medan man skriver reservationer som ingen bryr sig om.
Om båda istället tar ett halvt steg tillbaka, så finns det goda möjligheter att sluta en överenskommelse om en ny politisk riktning, bort från högerpartiernas skadliga politik. En förhandling som slutar med att ena parten förutsetts lägga sig helt medan den andra parten får igenom allt, är ingen bra förhandling.
Vänsterpartiet har därför goda möjligheter att kräva politiska reformer för en bättre välfärd, bättre pensioner, bättre stöd till arbetslösa, bättre integration med mera. De bör även kunna få garantier för reellt inflytande över den löpande regeringspolitiken, bland annat genom tjänstemän i Regeringskansliet. Men framför allt bör Vänsterpartiet kunna begära en process för att stärka förtroendet mellan samtliga fyra rödgröna mitten-vänsterpartier. På sikt skulle en sådan kunna innebära att även Vänsterpartiet kan ingå i en regering.
Centerpartiet lär kunna få igenom både en regeringskonstellation som man är trygg med – och mer mittenorienterade politiska reformer: bättre företagsklimat, satsningar på social och kommersiell service i glesbygden, bättre villkor för lantbrukare, en klimatpolitik som gynnar tillväxten och mycket mer.
Vänsterpartiet har extremt mycket att förlora
Vänsterpartiet har extremt mycket att förlora på att agera på ett sätt som leder antingen till en borgerlig regering direkt, eller till ett extraval. Om det blir en borgerlig regering så kommer inte minst Vänsterpartiets väljare att drabbas hårt: segregationen kommer att förvärras, välfärden kommer att nedprioriteras, arbetsrätten lär luckras upp och levnadskostnaderna för hushållen lär skjuta i höjden. Dessutom lär klyftorna öka och klimatomställningen fortsätta att drabbas. Arbetslösa, människor med försörjningsstöd, föreningsaktiva och nyanlända skulle få det mycket tuffare – medan höginkomsttagare skulle gynnas.
det enda borgerliga partiet som inte har krokat arm med ett högerradikalt parti som har svåra problem med rasism och Rysslandskopplingar
Även Centerpartiet har mycket att förlora på att stötta eller ingå i en moderatledd regering, som tar stöd av Sverigedemokraterna. Centerpartiet har byggt en unik position som det enda borgerliga partiet som inte har krokat arm med ett högerradikalt parti som har svåra problem med rasism och Rysslandskopplingar. Att plötsligt överge den vore ett enormt svek. Visst kan man tänka sig att en sådan borgerlig minoritetsregering skulle kunna bli både vald och få igenom sin politik genom att lyhört ”anpassa” budget och centrala politiska reformer till Sverigedemokraterna. Men den skulle bli både extremt svag och skakig. Att Jimmie Åkesson skulle sitta stilla i fyra år och utan inflytande bara släppa igenom en borgerlig regerings politik är mer än lovligt naivt. En sådan regering skulle utsättas för hård politisk utpressning, som förr eller senare ändå skulle leda till extraval.
Väljarna skulle påminnas om sådana svek under inte bara kommande extraval utan även framtida ordinarie val.
Men det räcker inte med att påminna Centerpartiet och Vänsterpartiet om konsekvenserna av att göra dåligt genomtänkta val. Det är nu hög tid att samtliga rödgröna partier också utåt börjar lyfta allt det som förenar dem: från en mer aktiv jobbpolitik och ambitiös klimatomställning till ökade resurser till välfärden i hela landet, höjd men hållbar tillväxt, minskad polarisering genom stärkt integration och en respekt för folkrörelsedemokratins förutsättningar.
Daniel Färm är politisk redaktör
