”Folkomrösta om klimatomställningen!”
Dags att folkomrösta igen? I den stora klimatdemonstrationen i augusti fanns plakat inspirerade av en tidigare folkomröstning. Foto: Henrik Persson/AIP
Folkomrösta om klimatomställningen. Detta för att sätta tryck på den kommande regeringen att agera. Det föreslår Örjan Svane, tidigare professor i Hållbar stadsutveckling vid KTH.
Tänk om vi fick se tidningsrubriker som dessa:
Nov 2026: Den nya regeringen startar ambitiöst klimatarbete, ordnar folkomröstning sep -27.
Okt 2027: Efter folkomröstningen – Sveriges klimatarbete förebild för andra länder.
Aug 2029: En majoritet av EU-länderna följer Sveriges exempel i klimatarbete.
Sep 2030: FN inrättar Framtidsministerium som samordnar klimatomställningen internationellt.
Klimatkrisen diskuterades knappt under valrörelsen. Det är bekymmersamt, eftersom valet var en möjlighet att i tid få igång en klimatomställning. Och det är bråttom: I en artikel i Svenska Dagbladet år 2020 gav klimatforskaren Johan Rockström mänskligheten tio år till, innan de globala klimatproblemen blir alltför omfattande.
Sex år senare gör inget enskilt land tillräckligt, och enligt FN:s miljöprogram UNEP är det inte längre möjligt att ´hålla uppvärmningen under 1,5 °C.
I höst får vi en ny regering. Magdalena Andersson (S) är den troligaste kandidaten till posten som statsminister och hon pekar ut klimatet som en av tre prioriterade frågor (DN 17/9).
Det ger massmedia möjlighet att rapportera att omställningen brådskar. Prioriteringen kan ges extra tyngd under regeringsbildningen, om en folkomröstning redan då är ett allmänt samtalsämne. Informationen och kampanjandet inför omröstningen blir ett utmärkt tillfälle att öka befolkningens kunskaper om klimatkrisen. Till skillnad från kampanjen inför valet blir det fokus på en enda fråga, vilket underlättar.
Riksdagen beslutar om folkomröstningar. Därför måste minst 175 riksdagsledamöter övertygas, och det går mycket lättare om det finns en allmän opinion för en omröstning. Riksdagen har också den grannlaga uppgiften att besluta hur folkomröstningens fråga skall formuleras. Den kan kort beskriva en omställningsstrategi, att säga ja eller nej till. Om det i stället, som i omröstningen om kärnkraft 1980, gäller att välja mellan flera strategier, styrs väljarna av partipolitik.
Vem tar då initiativet till en folkomröstning? Klimatdemonstrationen i Stockholm i augusti hade unik bredd, den samlade cirka 200 organisationer. Därför vädjar jag till Naturskyddsföreningen och övriga organisatörer att ta initiativet:
Aktivera ert nätverk från demonstrationen och jobba för en folkomröstning!
Idén om folkomröstning bygger på ett antagande: Att en majoritet av de röstberättigade tar till sig att det är klimatkris, att det är bråttom men ännu inte försent att agera, och röstar utifrån detta. Riksdag och regering får då trycket på sig att rivstarta omställningen.
En viktig förutsättning är att de 200 organisationerna får igång även forskare, politiker och företagsledare i en saklig diskussion inför omröstningen. Om detta scenario för en folkomröstning blir verklighet, fins det gott hopp om att vi får läsa tidningsrubriker som de här ovanför.
Örjan Svane
Pensionerad professor i Hållbar stadsutveckling, KTH
