Eric Sundström: Vägen framåt är inte att köra bakom
Ännu ett riksmöte öppnas och en sak har verkligen förändrats i svensk politik. De partier som har gjort anspråk på att vara regeringsdugliga har under efterkrigstiden trott på forskning och framsteg. Att tala sanning, vara rationell och förknippas med modernitetens framstegsoptimism har varit något positivt. ”Världens modernaste land” var till och med titeln på ett tv-program, naturligtvis lett av Fredrik Lindström och Peter Englund.
Vi på det norra halvklotet har just upplevt den varmaste sommaren någonsin. September har inletts med nya värmerekord. Men Vattenfall pausar sitt havsbaserade vindkraftsprojekt eftersom regeringen – tvärtemot vad som är brukligt i andra länder – inte låter staten ta kostnaden för anslutningen till stamnätet. Andra utländska energijättar följer efter och vill inte investera i svenska vatten.
I stället vill regeringen (som älskar Danmark) ta bort flygskatten (som just har införts i Danmark). Trots varningar från Chalmers, KTH och Naturvårdsverket.
I stället vill regeringen (som älskar Danmark) ta bort flygskatten (som just har införts i Danmark). Trots varningar från Chalmers, KTH och Naturvårdsverket. En liten ökning av reduktionsplikten äts upp av en beninskattesänkning. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) och Elisabeth Svantesson (M) kritiseras för regeringens avancerade siffertrixande vad gäller Sveriges klimatmål.
Vän av ordning kan framhålla att regeringens höstbudget innehåller ett stöd för landbaserad vindkraft på 340 miljoner kronor. Det är välkommet, men för lite och för sent. Utbyggnaden av kärnkraften – som är osäker och ligger långt fram i tiden – beräknas kosta närmare 400 miljarder. Staten ska ge ett lån om 300 miljarder och garantera priset i 40 år (!). Om vi håller oss till årets budget uppgår skattesänkningarna till 26 miljarder – och regeringens baksäteschaufför Oscar Sjöstedt (SD) far med osanning när han hävdar att det är låg- och medelinkomsttagare som gynnas. Hälften av de totala skattesänkningarna går till den femtedel som tjänar bäst.
Om det finns pengar att hälla över kärnkraft och rika borde det finnas resurser till strategisk utveckling av Sverige som ett föregångsland på klimatområdet (Gröna folkhemmet 2.0 på socialdemokratiska). Just nu pågår en kapplöpning där Kina, USA och EU tävlar om marknadsandelar i den fossilfria ekonomi som ska rädda planeten. Här finns inslag av statskapitalismens återkomst, och när EUs statsstödsregler har luckrats upp är jättar som Tyskland och Frankrike duktiga på att hålla sig framme. I en tid när klimat-, industri- och säkerhetspolitiska frågor växer samman kan inte Sverige tveka. Vi måste utveckla en stark och strategisk position som säkrar såväl investeringar som jobb.
Storbritannien, en gammal industrination som likt Sverige var del av den ”frugala fyran” i EU, storsatsar under Labourledaren Keir Starmer på att stimulera vätgasinvesteringar som ska bidra till grön omställning och återindustrialisering. Det är socialdemokratisk förnyelse som bör följas noga nu när politikens företräde måste återinföras.
På hemmaplan är det uppenbart att SDs starka hand på regeringsratten styr bort från sanning, vett och modernitetens framstegsoptimism. Vägen framåt är inte att köra bakom. Socialdemokratin måste omfamna framtiden, och ingen fråga är större än att med hela samhällets gemensamma ansträngning garantera en rättvis klimatomställning.
Eric Sundström är S-debattör
