Daniel Färm: Fred utan naivitet – eller kapprustning
Allt annat är trovärdig avskräckning är ett hot mot freden. Samtidigt ska inte socialdemokratin spela med i en evig kapprustning, skriver Daniel Färm.
Strävan efter fred är en självklar utgångspunkt för socialdemokratin, men fylld av dilemman och svåra vägval.
Sverige och de flesta andra Natoländer rustar nu upp sina eftersatta försvar. De svenska och finska Natomedlemskapen stärker också det kollektiva försvaret i Europa. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och krav på en ”intressesfär” (som även inkluderar exempelvis Sverige och Finland) är denna upprustning och Natomedlemskapet nödvändiga för att kunna avskräcka från ett militärt angrepp och bevara den fred som vårt land har levt under länge. För att bli invaderade eller ockuperade är inte fred. Fråga ukrainarna. Eller palestinierna.
Samtidigt är upprustning och militärallianser tveeggade svärd. Trots defensiva och avskräckande syften så kan många vapen och soldater – liksom militärallianser –även kan användas offensivt. Därför kan den stat som man vill skydda sig mot uppfatta eller hävda att vår militära upprustning och alliering ökar hotet mot deras säkerhet. Det kan användas för att motivera upprustning hos dem. Vilket återigen ökar hotet mot oss.
Resultatet blir kapprustning. Vilket knappast gynnar freden – men tar resurser från välfärden.
Vi kan inte naivt hoppas på rysk välvilja
Att hitta balansen är svårt. Vi kan inte naivt hoppas på rysk välvilja. Kreml ser idag Sverige och Finland som fientligt sinnade stater. Vi behöver stärka åtminstone vår grundläggande försvarsförmåga.
Men att ge sig in i en intensiv kapprustning med Ryssland vore olyckligt. Ändå bör man notera att Moderaterna redan har börjat tala om att Sverige bör gå från den nyligen etablerade breda samsynen av att lägga två procent av BNP på försvaret – till 2,5 eller tre procent. Och Kreml har aviserat en upprustning längs gränsen mot Finland och ökade militärutgifter…
Att medvetet försöka rusta ihjäl Ryssland är ett högriskprojekt.
det går inte att söka fredlig samexistens via gemensam säkerhet med Putinryssland
Det traditionella socialdemokratiska svaret har istället varit gemensam säkerhet: att genom avspänning minska behovet av upprustning. Men det går inte att söka fredlig samexistens via gemensam säkerhet med Putinryssland. För Ryssland styrs idag av putinismen, en högerextrem nationalistisk och expansionistisk ideologi med tydliga inslag av konspirationsnoja, revanschism och den fascistiska tanken om den starkes rätt att dominera sina grannländer. Med putinismen byggs ingen fred.
Efter Putinrysslands anfallskrig mot Ukraina och hot mot väst är allt annat än trovärdig avskräckning ett hot mot freden. Den som är ensam och militärt svag riskerar att utsättas för rysk aggression.
socialdemokratin bör akta sig för att haka på en evig kapprustning
Men socialdemokratin bör akta sig för att haka på en evig kapprustning som tar orimligt stora andelar av våra resurser i anspråk utan att öka vår säkerhet. En övermilitariserad värld där minsta gnista kan sätta världen i brand är inte en hållbar väg till fred.
problemet på kort sikt är snarare hur trovärdig kärnvapenavskräckningen blir om Trump kommer tillbaka
Det accentueras av att Ryssland idag antyder kärnvapenhot. Det är ett monumentalt problem. I dagsläget finns – tyvärr – inget annat realistiskt alternativ än ömsesidig avskräckning. Visst kan vi verka för färre kärnvapen och starkare mekanismer för att minska risken att de används. Men problemet på kort sikt är snarare hur trovärdig kärnvapenavskräckningen blir om Trump kommer tillbaka till makten. Vad händer om Putin vill ”testa” Trump med ett ”begränsat”, taktiskt kärnvapenanfall i Ukraina? Eller Baltikum?
Socialdemokratins fredssträvan måste förlita sig på trygg, progressiv realism: pragmatism, nyktra bedömningar utifrån seriösa analyser, folkrätt och den regelbaserade världsordningen – samt starkt stöd för Ukraina, tuffa krav på Ryssland och engagemang i Natosamarbetet.
För fred är inte bara möjligt. Det är nödvändigt.
Daniel Färm är politisk redaktör
