Daniel Färm: Sanningen bakom högerregeringens migrationslögner

1. Ulf Kristerssons falska ifrågasättande av att de socialdemokratiskt ledda regeringarna sedan 2015 har lagt om migrationspolitiken, så att den nu är mycket stram.

Påstående i partiledardebatten: ”I 20 omröstningar i 6 år har Socialdemokraterna röstat för ökad invandring och mot minskad invandring. Så ser skillnaderna ut.”

vill få det att framstå som att Sverige fram till nu har präglats av allt för generösa och slappa regler

Fakta: Den som hör detta får givetvis uppfattningen att Socialdemokraterna har drivit en mer liberal och öppenhetsinriktad migrationspolitik. Det stämmer inte. Under den stora omläggningen av migrationspolitiken efter 2015 har endast ett fåtal beslut inneburit att Sverige har tagit emot fler av en specifik grupp, såsom kvotflyktingar eller massflyktingar från Ukraina. Men i övrigt har i princip alla beslut under de socialdemokratiskt ledda regeringarna på olika sätt kraftigt minskat asyl- och anhöriginvandringen till Sverige.

Det vet Ulf Kristersson, men han vill få det att framstå som att Sverige fram till nu har präglats av allt för generösa och slappa regler. Det är bara sant på ett område: arbetskraftsinvandringen – för att de borgerliga partierna har stoppat försök att strama åt reglerna.

2. Jimmie Åkessons felaktiga bild av att vem som helst med oärliga uppsåt får uppehållstillstånd i Sverige.

Påstående i partiledardebatten: ”Om du kommer till Sverige enbart för att leva på bidrag, begå brott eller för att i största allmänhet missköta sig – då kommer du inte längre att få vara kvar här.”

Fakta: Så är det redan i dag. Ingen får stanna här om man söker sig hit för att begå brott. Ingen som anför en ambition att i största allmänhet missköta sig som grund för en ansökan om uppehållstillstånd får heller stanna här. Och ingen som kommer till Sverige enbart för att leva på bidrag får uppehållstillstånd här. Man får inte uppehållstillstånd av de anledningarna – och man kan utvisas om man begår brott.

Den förra socialdemokratiska regeringen skärpte redan för ett och ett halvt år sedan kraven på egen försörjning för anhöriginvandrare som kommer till Sverige. Och beslöt att fler som begår brott ska kunna utvisas.

vill få det att framstå som att vem som helst med oärliga motiv får stanna i Sverige

Det här vet Jimmie Åkesson. Men han vill få det att framstå som att vem som helst med oärliga motiv får stanna i Sverige. Det stämmer inte. Grundregeln är att det krävs faktiska skyddsbehov, en nära anknytning till en familjemedlem som redan bor i Sverige eller ett arbetserbjudande till ett bristyrke för att få uppehållstillstånd i Sverige. Sverigedemokraternas partiledare sprider återigen en djupt felaktig bild av hur det faktiskt ser ut.

3. Jimmie Åkessons falska budskap om vilka som kan få stanna i Sverige – och komma in i det svenska samhället

Påstående i partiledardebatten: ”Om du däremot har de här ärliga ambitionerna: kommer du hit, skaffar dig ett jobb och din egen försörjning, du lär dig svenska och du visar att du vill bli en del av det svenska samhället – då har du väldigt goda möjligheter att få stanna kvar i Sverige också med den här nya politiken.”

Fakta: Påståendet stämmer inte. Vem som helst kan inte bara komma till och få stanna i Sverige – även om hen skulle ha ett jobberbjudande. Och med Tidöavtalet blir det ännu lite svårare, även om det hade behövts betydligt hårdare bedömningar. Inte heller gör Tidöavtalet det enklare för den som har skyddsbehov eller anhörigskäl att lära sig svenska. Tvärtom slår högerpartierna undan benen på olika insatser för att stärka invandrares möjligheter att lära sig svenska och komma in på arbetsmarknaden.

göra det svårare att komma in i det svenska samhället

På punkt efter punkt bidrar Tidöavtalet till att göra det svårare att komma in i det svenska samhället genom att förvärra snarare än bekämpa segregationen:

• Det blir nästan helt omöjligt att få återförenas med sin familj – vilket skapar en oro som försvårar integrationen.
• Många tvingas leva många år i limbo – även om konflikten eller förföljelsen som man har flytt ifrån inte är tillfälliga.
• Det blir betydligt svårare att få svenskt medborgarskap. Dessutom behöver man vänta länge – minst åtta år – för att kunna bli svensk medborgare.
• Det blir svårare att få jobb när utbildnings- och stödinsatser för att nyanlända ska kunna få ett arbete slopas.
• Högerregeringen och SD säger nej till kraftfulla insatser för att bryta bostadssegregationen.
• Minskade anslag till folkbildningen, som för många nyanlända och utlandsfödda är en viktig väg in i det svenska samhället.
• Nej till att stoppa både religiösa och kommersiella friskolor som på olika sätt bidrar till att förvärra segregationen.  
• Nej till att slopa EBO och nej till en jämn fördelning av nyanlända till olika kommuner gör att fler nyanlända hamnar i redan utsatta och hårt segregerade områden.

I högerpartiernas Sverige ska de människor som faktiskt får rätt att stanna i Sverige ändå aldrig kunna bli en del av det svenska samhället. Det är något helt annat än vad Jimmie Åkesson vill ge sken av att man står för. Det är de facto en politik för ökad segregation.

4. Ebba Buschs lögner om att högerregeringen inte vill utvisa brottsoffer.

Påstående i partiledardebatten: ”Kan vi ta vandelsfrågan en gång för alla? Det är precis den här typen av problem, att vi har växande parallellsamhällen med människor som inte vill vara del av Sverige, som inte har skyddsskäl, som inte har rätt att vistas i Sverige använder möjligheten att ändå kunna vara kvar här för att begå brott och utsätta kvinnor och barn för grova övergrepp – det är de som ska ut, inte brottsoffren. För Sverige ska vara ett land som står för humanitet, som står för solidaritet, som står på de utsattas sida.”

Fakta: Busch far med osanning. I Tidöavtalet står det tydligt att ”vandelsfrågan” inte alls handlar om vare sig den som begår brott eller den som har fått avslag på en asylansökan. De är ju alla redan i dag överens om vem som ska utvisas. Det handlar i stället bland annat om den som har ett uppehållstillstånd i Sverige, som inte själv begår brott, men som utnyttjas av brottslingar och tvingas till prostitution. Eller den som hamnar i missbruk.

högerregeringen sparkar nedåt och hotar både brottsoffer och redan utsatta människor som har rätt att bo och leva i Sverige med utvisning

Så jo, högerregeringen sparkar nedåt och hotar både brottsoffer och redan utsatta människor som har rätt att bo och leva i Sverige med utvisning. Det är knappast en politik som präglas av Ebba Buschs påstådda humanitet, solidaritet eller att stå på de utsattas sida. Tvärtom, faktiskt.  

5. Johan Pehrson hävdar felaktigt att högerregeringen nu satsar på att stärka integrationen.

Påstående i partiledardebatten: ”Vi försöker på det här sättet möta de stora problem som Sverige har med integration, för integration och migration måste hänga ihop mycket, mycket bättre.”

Fakta: Svensk migrationspolitik bygger sedan flera år på integrationsförutsättningarna. Så integration och migration hänger redan ihop. Om man undantar de tillfälligt skyddsbehövande från Ukraina (som alla är överens om ska få stanna i Sverige) så är både anhörig- och asylinvandringen till Sverige redan betydligt lägre än under den borgerliga regeringen. Däremot monteras nu stora delar av den aktiva integrationspolitiken ned.

6. Johan Pehrsons hyckleri över det egna ansvaret för den allvarliga segregationen.

Påstående i debatten: Johan Pehrson pekade även på de stora problemen med människor som lever i utanförskap efter att ha kommit till Sverige de senaste 15–20 åren.

Fakta: Liberalerna har själva under elva av dessa år haft ett stort ansvar för landets integrationspolitik: antingen genom att sitta i regering eller genom omfattande regeringssamarbeten – inklusive budgeten.

Liberalernas ansvar för den allvarliga segregationen är tydligt

Så att nu peka finger är rent hyckleri. Liberalernas ansvar för den allvarliga segregationen är tydligt. De var drivande i Reinfeldtregeringens mycket öppenhetsinriktade invandringspolitik. Liberalerna prioriterade i januariavtalet slopande av värnskatten för höginkomsttagare framför att lägga motsvarande resurser på att bryta segregationen. Och Liberalerna saknade inför detta val kraftfulla och effektiva förslag för att faktiskt bryta segregationen. I stället har de blivit ett parti som nu får förvalta sina egna gigantiska svek.

***

Samtliga högerpartiledare ägnade alltså partiledardebatten om migration och segregation åt att sprida lögner och djupt missvisande påståenden. Det är både olyckligt och ohederligt. Samtidigt visade partiledardebatten att Magdalena Andersson inte viker från en stram och hållbar migrationslinje – i kombination med en mycket ambitiös politik för att bryta segregationen. Men utan Sverigedemokraternas orimligheter. Och utan att själv sjunka till högerregeringens debattnivå.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken