Daniel Färm: En regering som aldrig borde ha tillträtt

”En regering som aldrig borde ha tillträtt”. Så betecknade Ulf Kristersson återkommande den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen. Låt oss ha detta uttalande i minnet när vi nu ser hur dagens högerregering på punkt efter punkt visar sig ha kommit till makten på rena lögner och valsvek.

Ett annat av Ulf Kristerssons uppenbart verklighetsfrämmande uttalanden kom nyligen: ”Vi har hållit exakt det som vi har lovat”. Really?

1. Elpriserna. Det blir inget högkostnadsskydd mot de höga elpriserna – vare sig från 1 november eller senare. Före valet lovade både Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna att staten skulle ta alla elkostnader över en viss nivå: ett tak för elkostnader, helt enkelt. Nu blir det en betydligt mer begränsad kompensation. För vissa. Det blir inget som täcker den kommande vinterns höga elpriser. Det blir inget stöd alls till de hushåll i norra Sverige som också har höga elpriser nu. Det är högst oklart om det blir något stöd till företag och föreningar.

”Jag hoppas att det är möjligt att föra den hederliga och intellektuella diskussionen även i Sverige 2022”, sa energiminister Ebba Busch nyligen i SVTs Agenda. Det är från samma person som under valrörelsen bedrev en av de mest lögnaktiga valkampanjerna någonsin – inte minst om elpriserna och elproduktionen. Ändå är det osannolikt att dessa generösa löften och hårda påhopp på motståndare inte skulle ha påverkat vissa väljare att lägga sin röst på ett högerparti.

2. Bensin- och dieselpriserna. Låt oss inte glömma Sverigedemokraternas vallöften att bensin- och dieselpriserna skulle sänkas med ”tio kronor – vid pump”, som även Kristdemokraterna och Moderaterna hakade på i olika omfattning. Det blev 14 öre – ”vid pump”. Ett stort vallöftessvek som ändå säkert lockade några väljare att lägga sin röst på dessa partier.

3. Amorteringskravet på bolån skulle enligt Moderaternas vallöfte ”pausas”, vilket enligt partiet självt skulle innebära att en typisk villaägare skulle slippa 7 500 kronor per månad i utgifter. Det var säkert ett och annat villahushåll som trodde på Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson när de gav detta löfte – och därför la sin röst på Moderaterna. Men det blir ingen ”pausning” eller avskaffande av amorteringskravet. Moderaterna har återigen svikit vanligt folk.

Nu efter valet tycks beskeden och hånandet av den dåvarande regeringen före valet spela mindre roll.

4. Kärnkraften skulle återstartas och nya reaktorer ska byggas. Nu säger Ringhals vd att det inte går att återstarta Ringhals 1 och 2, och att de ändå var uttjänta. Uniper, den stora privata kärnkraftsägaren i Sverige, säger sig inte ha några planer på nya reaktorer. Och Wallenberg talar nog för hela det svenska näringslivet när han kräver en bred, blocköverskridande överenskommelse om både vindkraft och kärnkraft för att våga investera i ny kärnkraft i Sverige. Men Ebba Busch vägrar bjuda in Socialdemokraterna och Centerpartiet till några sådana samtal. Återigen ett svek – mot svenska företag och hushåll.

5. Höjningen av försvarsbudgeten till två procent av BNP skulle enligt Moderaternas vallöfte uppnås redan 2025. Så blir det nu inte. Ännu ett svek av ett vallöfte som fick Moderaterna att framstå som det allra, allra mest försvarsvänliga partiet – före valet. Efter valet kom verklighetens brutala sanning ifatt Kristersson. Men nog lockade det vissa väljare inför valet.

6. Artillerisystemet Archer skickas inte till Ukraina. Under valrörelsen kallade Ulf Kristersson det ”ynkligt och svagt” av den socialdemokratiska regeringen att inte skicka detta avancerade artillerisystem till Ukraina. Då höll frågan på att utredas. Man kan fråga sig vilket epitet Ulf Kristersson skulle vilja ge sig själv när han nu själv har fattat det aktiva beslutet att inte skicka dessa vapensystem till Ukraina. Det var nog många väljare som i Ulf Kristersson under valrörelsen såg en politiker som ville stötta Ukraina ännu lite mer än den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Nu efter valet tycks beskeden och hånandet av den dåvarande regeringen före valet spela mindre roll. Många väljare har rätt att känna sig svikna.

Man kan fulspela sig till valsegrar på olika sätt. Man kan valfuska. Det sker sällan i en mogen demokrati som den svenska. Men det är om detta striden om den amerikanska demokratin nu står – mellan hedervärda demokrater (med stora och små d:n) och Trumpanhängare.

Man kan köpa sig strukturella påverkansinstitutioner som ger sken av att det finns lika starka demokratiska röster som förordar en mindre folkligt förankrad politik som de röster som verkligen har en förankring i vanligt folks vardag. I Sverige finns det en bred armé av påverkansorganisationer som med pengar från Moderaterna närstående näringslivstoppar bedriver hätska och hårt polariserande smutskastnings- och svartmålningskampanjer mot socialdemokratin. Timbro, Villaägarna, Skattebetalarnas förening – ja endast fantasin har lagt begränsningar när kapitalet har köpt sig politiskt inflytande utan folklig förankring.

Och man kan lika populistiskt som falskt ljuga sig till en ”valseger”. Det var vad som skedde i Sverige i september 2022. Vad man säger till väljarna inför ett val spelar roll. Det påverkar deras överväganden. Om någon på falska eller djupt missvisande grunder utmålas som orsaken till allt som är dåligt i ett samhälle så tenderar det att bidra till att partiet i fråga får färre väljare att lägga sin röst på det. Om någon å andra sidan lovar att man ska leverera enastående generösa stöd och lösa stora samhällsproblem på kort tid, så tenderar det att locka vissa väljare (som förvisso borde gå en snabbkurs i kritiskt tänkande).

Om högerpartierna inte hade ljugit om politiska motståndare, bedrivit omfattande smutskastningskampanjer, och aktivt drivit vallöften som de visste att de inte kunde leverera på, så hade de med största sannolikhet inte ”vunnit” valet.

”En regering som aldrig borde ha tillträtt”, var det visst någon som sa.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken.