Alexander Bygdén: Lönsamt eller kostsamt att vara fritidspolitiker?
Foto bakgrundsbild Kiruna Kommun
Kaffe och kaka eller en tusenlapp ner i fickan? Ja, så olika kan det se ut för fritidspolitiker som besöker eller inte besöker ett kommunfullmäktigemöte. Det visar AiPs senaste granskning av arvoden i olika kommuner.
Jag har bevakat kommunfullmäktige på flera orter i landet och hade något slags magkänsla att i en liten kommun är det ett litet arvode till mötesdeltagarna och ju större kommun desto större arvode. Men på det hela så ser det nog ungefär likadant ut, trodde jag.
Oftast när det görs listor om vilka som är de bäst betalda kommunpolitikerna så rör det sig om en lista på vad kommunstyrelsens ordförande har för arvode. Nu under hösten har flera kommuntoppar fått förklara i medier varför deras arvoden är så pass höga. Mest spritt är säkert klippet när Staffan Tjörnhammar (M) i Norrtälje fick frågan från SVT om pengarna som beslutades gå till en rejäl höjning av politikerlöner hade kunnat gå till annat. Moderaten svarade med en 26 sekunder lång tystnad.
Men arvoden till fritidspolitiker i kommunfullmäktige renderar oftast inte samma uppmärksamhet. När jag ställde frågan till landets 290 kommuner om ¨hur ersättningen är i deras kommun så förstod jag varför jag inte sett någon sammanställa en sådan lista.
Regelverken ser nämligen väldigt olika ut och är inte alls så lika som en först skulle kunna gissa. Inte ens när det gäller ersättning för förlorad arbetsinkomst finns det en konsensus trots att flera kommuner hänvisar till att det regleras i lag och därför måste se ut som den gör i deras kommun.
Så inte heller från oss får du ”HELA LISTAN”. Däremot har vi plockat ut några exempel som sticker ut. Framför allt som sticker ut åt det mer inkomstbringande hållet. Kanske helt rimliga arvoden med tanke på det stora jobb det ändå kan innebära att sitta i en kommuns ”riksdag”. Det är mängder av handlingar som ska läsas och tyvärr inte sällan hot och hat i kölvattnet på impopulära beslut.
Dock kan det sticka i ögonen på den som gör sitt politiska värv utan ersättning om det i en närliggande kommun innebär en stor extrapeng i fickan.
Statsvetaren Erik Wångmar sätter i artikeln fingret på något viktigt när han menar att även tiden för mötet är viktigt. Är det till exempel sena kvällsmöten eller möten dagtid gör det att förutsättningarna blir olika, kanske vill inte den högavlönade gå från sitt jobb eller så väljer den med lång resväg att stanna hemma.
Så frågan är kanske inte vad det är värt att vi betalar våra politiker utan vilka som ska ha möjlighet att delta i demokratin och hur.
