Lars Stjernkvist: Vilket slags opposition ska S vara?
Visst finns det likheter mellan dagens situation och valet 1991, när de borgerliga partierna vann valet och regerade med hjälp av det högerpopulistiska och invandringskritiska partiet Ny demokrati.
Dagarna efter valet fick jag flera gånger frågan om det inte fanns en del socialdemokrater som trots besvikelsen kände en viss lättnad. Lättnad över att slippa regerandets alla komplicerade kompromisser. Och som såg fram emot att få finslipa den egna politiken och driva en politik utan att behöva ta hänsyn till trilskande miljöpartister och andra.
Det är sannerligen inte enkelt att regera i dagens parlamentariska läge. Men det är minsann inte särskilt enkelt att vara i opposition heller.
Det pågår en diskussion på sina håll i partiet om hur vi ska agera som oppositionsparti. Visst, jag utgår ifrån att alla är ense om att vi ska driva vår egen politik. Många betonar att vi ska vara konstruktiva, beredda att förhandla. Ta ansvar. Men vad betyder det i praktiken? Vad händer om SD stödjer våra förslag? Ska vi trots det försöka förhandla, eller ska vi kanske till och med lägga ner våra röster i ett läge när vi kan fälla regeringen men inte har makten att ta ansvar för följderna?
Sverige behöver en handlingskraftig regering, men också en opposition som är beredd att ta ansvar, på riktigt.
Det är svårt att svara på hypotetiska frågor. Allt beror på läget då det händer. På en punkt är jag emellertid helt säker; Socialdemokraterna ska utgöra en bättre opposition än den förra mandatperiodens. Helt enkelt därför att Sverige behöver en handlingskraftig regering, men också en opposition som är beredd att ta ansvar, på riktigt.
På riktigt betyder för mig en opposition som är beredd att ta ansvar för följderna av riksdagens beslut. Som inte bildar oheliga allianser och kastar in landet i ständiga regeringskriser.
Ett viktigt skäl för detta är det som Aktuellt i Politiken och Daniel Färm tidigare har konstaterat, att steget mellan opposition och regering kan vara kortare än vi anar. Det är alltid svårt att göra historiska jämförelser, men visst finns det likheter mellan i dag och valet 1991. Då hade de borgerliga vunnit valet, och regerade med hjälp av ett högerpopulistiskt och invandringskritiskt parti, Ny demokrati. Då som nu var det skakigt i ekonomin. Året efter valet blev krisen akut och snart utgjorde statsminister Carl Bildt (M) och oppositionsledaren Ingvar Carlsson (S) i praktiken landets krisledning.
Utvecklingen i Ukraina kan, som Daniel Färm skriver, förändra förutsättningarna.
Det finns ytterligare ett skäl för en ansvarsfull oppositionspolitik, på riktigt. Det brukar lite skämtsamt sägas, av socialdemokrater och andra, att Socialdemokraterna är bäst på att regera och de borgerliga bäst på att opponera.
Jag håller verkligen med om det förstnämnda. Som oppositionsparti är det möjligt och ibland smart att driva profilfrågor snarare än att se till helheten. Det kan vara bättre, inte minst för sammanhållningen i det egna partiet, att prioritera en renlärig reservation före praktiska resultat. Opinionsmässigt har kompromisser en tendens att gynna regeringen i första hand.
Kort sagt, vi socialdemokrater ska helt enkelt göra det vi är bäst på i alla lägen, och göra det även när vi är i opposition.
Lars Stjernkvist var kommunstyrelsens ordförande i Norrköping 2010–2020 och tidigare partisekreterare (S).
