Daniel Färm: Därför är Rysslands annekteringar i Ukraina så farliga även för oss
Annekteringen av de ukrainska regionerna utgör ett allvarligt hot även mot Sverige
Attackerna mot Nordstream 1 och 2 är mycket allvarliga. Ändå är veckans besked att Ryssland nu annekterar fyra delvis ockuperade regioner i Ukraina på många sätt ännu farligare. Det går inte att nog understryka vilka riskerna med denna folkrättsvidriga upptrappning är.
Nu kan Putin – utifrån den vidriga och förvrängda verklighetsuppfattning som styr hans agerande – hävda att alla attacker på ryska ockupationsstyrkor i de ukrainska regionerna är en attack på själva Ryssland. Det är mycket, mycket allvarligt.
kan sådana attacker enligt den ryska doktrinen motivera användande av kärnvapen
Dels kan sådana attacker enligt den ryska doktrinen motivera användande av kärnvapen. Och nej, det finns inget som garanterar att ett sådant leder till något annat än ett tredje världskrig. Inga kärnvapenkrig kan med säkerhet ”begränsas” till användande av ett fåtal taktiska stridsspetsar. Vilket i sig givetvis skulle få förödande konsekvenser för de som drabbas.
Den ömsesidiga avskräckningsdoktrinen MAD (mutually assured destruction) har alltid byggt på att ledarna för kärnvapenstater agerar utifrån en rationell logik – och bryr sig om den egna befolkningens säkerhet och överlevnad. Det går att ifrågasätta om något av detta gäller för Putin. Han kan dessutom få för sig att Väst inte skulle välja att svara med kärnvapen om Ryssland skulle använda sådana mot ett icke-Natoland som, säg, Ukraina.
Dels finns det nu ingen som helst möjlig fredslösning så länge Putin sitter vid makten. Han kan inte – utifrån hans egen logik – ”släppa” eller ”ge bort” en del av ”själva Ryssland”. Och Ukraina kan knappast gå med på att avsäga sig nästan 20 procent av sitt territorium.
Det finns nu tre alternativ:
1. En lågintensiv ”frusen” konflikt, som drar ut år ut och år in. Allt medan befolkningen lider och Putin kan skratta omvärlden i ansiktet. Som Abchazien, Transnistrien och de östra delarna av Donetsk och Luhansk. Detta är tyvärr kanske det mest troliga.
allas vårt favoritalternativ
2. Att Putin dör eller avsätts, och efterträds av någon som kan avsluta kriget och påbörja den mödosamma vägen att återupprätta förtroendet och relationerna med Väst. Efter att ansvariga har ställts till svars. Detta är allas vårt favoritalternativ. Men med högst osäker sannolikhet.
3. En allvarlig upptrappning och den totala katastrofen. Det får inte hända. Det är viktigt att inte bejaka tankar på ”ett begränsat kärnvapenkrig” för att få stopp på Putin.
Nu behövs ökat militärt stöd till Ukraina och ytterligare skärpta sanktioner mot Ryssland. Dessa åtgärder har redan börjat verka. Den ryska ekonomin är pressad. Och Ukraina återtar stad efter stad i nordöstra delarna av landet.
Den nya regeringen kan nog lita på att Socialdemokraterna kommer att vara konstruktiva
Den nya regeringen kan nog lita på att Socialdemokraterna kommer att vara konstruktiva i ett samarbete kring dessa frågor. Men då behöver ansvariga ha förmågan att hålla huvudet kallt men samtidigt agera kraftfullt i stöd och sanktioner – och agera samfällt med övriga EU och, förhoppningsvis snart, Nato.
Läget kan tyckas hopplöst, och det ska inte uteslutas att det som nu händer i de ockuperade områdena kan få ödesdigra konsekvenser för vår del av världen. Men det finns inget ödesbestämt i det. Det går att nå andra lösningar än en fullständig katastrof. Eller, inte bara ”det går”. Det ska och kommer att gå att hitta en lösning som är både rättvis och samtidigt undviker en katastrof. För annars… Nej, det finns inget ”annars”.
Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken
