Så blev SD de nya Moderaterna

2018 krävde SD en Swexit. Men när Jimmie Åkesson 2019 presenterade partiets EU-valplattform hade kravet på ett svenskt utträde ur EU slopats.

– Ulf har sagt att han inte vill samarbeta med mig framför allt för att jag har den här inställningen till EU, förklarade Åkesson i TV4.

En annan tydlig moderatanpassning är SDs u-sväng om vinster i välfärden, som kom efter direkt uppvaktning från Svenskt Näringsliv.

Åkesson hävdar fortsatt att det bara är invandringspolitiken som placerar SD till höger. Men moderatanpassningen av SD-politiken går djupare än så. 

Byggnads ordförande Johan Lindholm går i Aftonbladet till hårt angrepp mot högeroppositionen, inklusive SD, som han menar vore en katastrof för arbetarna: ”inför årets val är det tydligt vilka som värnar arbetarnas intressen, och vilka som vill kasta dem under bussen”.

Lindholm pekar på att SD vill inskränka den grundlagsskyddade strejkrätten, hindra möjligheten till sympatiåtgärder från andra fack vid konflikter och avskaffa både de fackliga regionala skyddsombuden och a-kassorna.

Lindholm får svar av SDs arbetsmarknadspolitiska talesperson, den tidigare byggnadsarbetaren Magnus Persson som kallar Sverigedemokraterna för ”Sveriges mest löntagarvänliga parti”. 

Om det vore sant varför vill då SD samarbeta med Moderaterna? 

Persson menar att SD står upp för löntagarna men med andra medel. Men centralt för SDs lösningar är att de minskar fackens inflytande och därmed påverkar balansen mellan parterna på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel. 

När Svenskt Näringsliv kritiserade S-regeringens förslag att låta fackets regionala skyddsombud få tillträde även till arbetsplatser utan medlemmar motiverade de med att det skulle riskera att ”öka det fackliga inflytandet”. SD kopierade Svenskt Näringslivs motförslag ordagrant.

Försvagade fack – här har Moderaterna och Sverigedemokraterna gemensamma intressen.

Enligt LO har Sveriges starka skydd för löntagarnas intressen byggts upp genom stor facklig organisering och facklig-politisk samverkan. Därmed ges möjligheten att stå upp för den svenska kollektivavtalsmodellen.

Tidigare hänvisade även SD ofta till just starka fack och vikten av kollektivavtal. 

Jimmie Åkesson lovade 2008 i Dagens Arbete verka för att:

–  Balansen mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen kan upprätthållas.

2015 motionerade SD om ”vita jobb” med kollektivavtalsenliga villkor. Men 2016 de röstade nej till krav på villkor i nivå med kollektivavtalet vid offentliga upphandlingar. Och på senare tid talar SD om att facket har för mycket makt.

Efter riksdagsinträdet 2010 kritiserade SD i sin arbetsmarknadspolitiska motion ”den borgerliga regeringens lönedumpningspolitik”. 2022 går de till val tillsammans med Moderaterna för en ”bidragsreform”.

2013 stoppade SD Alliansens jobbskatteavdrag. I dag är ytterligare jobbskatteavdrag SDs egen politik.

En förklaring till SDs ideologiska glidning till att värna arbetsgivarsidans intressen är delvis att frågan är så lättviktig för partiet. Enligt Mats Wingborgs granskning i boken ”Blåbrunt Sverige – Så påverkas du om högern vinner valet” (Verbal förlag) handlade bara en av 203 motioner inför SDs landsdagar 2019 om arbetsmarknaden.

Läs mer: AiP / Så blir SD-srtyret

En annan är att de utsatta på svensk arbetsmarknad och svensk skola i högre utsträckning är invandrare.

Moderaternas stora hjärtefråga även i detta val är ”arbetslinjen”, det vill säga sänkta skatter finansierade med nedskärningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. 2010 markerade Jimmie Åkesson i SDs budgetmotion att ”detta är en väg som inte är hållbar i längden”.

SD förordade, i princip i linje med S, bättre jobb i stället för billigare jobb och att rusta arbetskraften i stället för att fattiggöra den. SD stod för ökad konkurrenskraft via utbildning samt utbyggt trygghetssystem och aktiv arbetsmarknadspolitik.

I dag är ”arbetslinjen” en naturlig del av SDs politik. Partiet vill sänka arbetsgivaravgifter, skära ned arbetsmarknadspolitiken med åtta miljarder och spara stort inom socialförsäkringarna för icke-medborgare. 

SD har köpt den borgerliga retoriken om att hungriga vargar jagar bäst. Detta trots att IFAU visat att det ledde till press nedåt på lönerna, att cancersjuka kastades ut ur sjukförsäkringen och 500 000 lämnade a-kassan.

Kvar är förvisso stridsfrågan huruvida a-kassan ska sänkas som M vill eller vara kvar på den nivå som S-regeringen höjt den till samt den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. 2017 röstade SD med allianspartierna om att återinföra den så kallade stupstocken.

Jimmie Åkesson har tuffat till sig i fråga om a-kassan. Detta sedan SD gick om Moderaterna i opinionen och lågkonjunkturen nu står för dörren. Men partiets ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt (SD) har öppnat för en kompromiss om a-kassan genom en snabbare nedtrappning av ersättningen.

– Poängen är att äta kakan och ha den kvar. Det vill säga att du har det starka försäkringsskyddet med det höga taket men under en begränsad period så att du har incitamenten till att återgå till arbete, säger han till Di.

– Någon nedtrappning efter två eller tre månader kanske kan vara rimligt och då bibehåller vi arbetslinjen, fortsätter Sjöstedt (SD).

Centralt här är att SD har dumpat den grundläggande kritiken av den moderata ekonomiska politiken och ansluter sig till ”arbetslinjen”.

Det kommer att bli enkelt för M, KD och SD att komma överens om arbetsmarknadspolitiken eftersom invandringspolitiken är prioriterad, spår Wingborg. Det visade sig inte minst när SD valde att rösta på M-KD-budgeten, vilket innebar att avdragsrätten för a-kassan slopades.

SD kritiserade även Alliansens fria arbetskraftsinvandring till lågkvalificerade jobb, som inte bara lett till dumpade löner och utnyttjande utan även till fusk och brottslighet.

Nyligen förklarade Jimmie Åkesson att SD är berett att lägga ned sitt tidigare krav på att bara tillåta arbetskraftsinvandring till bristyrken efter en arbetsmarknadsprövning. Detta mot att lönegolvet sätts högre.

S vill ha en arbetsmarknadsprövning, men SD ansluter sig nu till M-linjen att arbetsgivarna ska få fortsatt fria händer.

Samarbetet på riksnivå väntas öppna slussarna för M-SD-samarbete även i Sveriges kommuner och regioner efter valet. Det är SDs uttalade mål. En granskning av de samarbeten som redan pågår visar att resultatet blir Moderaternas ekonomiska politik samt SDs kultur- och migrationspolitik. 

– I några kommuner har det blivit moderat politik för hela slanten, det förvånade mig. Till exempel i Staffanstorp och Bjuv. Det innebär privatisering av äldreomsorgen, utförsäljning av allmännyttan och i Staffanstorp anstränger man sig för att få privata Engelska skolan att etablera sig, säger Mats Wingborg.

Tidigare ville SD ”verka för småskalighet i grundskolan samt bevara och utöka antalet bygdeskolor” (valmanifest 2006). Nu värnar partiet i stället koncernernas skoluppköp.

”bolagsform… är en naturlig utveckling när det råder etableringsfrihet”, skriver Patrick Reslow (SD) i Expressen.

Vinster och ökad skolsegregation går hand i hand. Men förlorarna är arbetarklassens barn.

”Genom löften om en antiliberal politik och en nettominusmigration lockar SD väljare som på köpet får en marknadisering och uppluckring av den gemensamma välfärden”, skriver Wingborg.

De politiska blocken må vara nya men löntagarnas intressen är fortfarande de samma.

”de blåa partiernas lojalitet är obruten. Den har och kommer alltid att finnas hos företagen, aldrig hos de anställda”, skriver Byggnads ordförande Johan Lindholm.