Daniel Färm: 10 frågor som kan avgöra valet

1. Partiledarnas slagkraftighet. Det är svårt att överskatta partiledarnas betydelse för partiernas framgångar. De bär det yttersta ansvaret för partiernas vägval, politik och kommunikation. Magdalena Andersson är den i dag mest populära partiledaren, medan Ulf Kristersson har uppenbara problem att etablera sig som en oppositionsledare med auktoritet. Ebba Busch anses vara vass, men de egna rätts(haveri)tvisterna och den inte sällan dryga attityden slår tillbaka mot henne. Jimmie Åkesson (SD) och Annie Lööf (C) väcker känslor – respekt hos vissa, irritation hos andra – vilket är en nödvändig förmåga för den som vill ha avgörande inflytande. Nyamko Sabuni (L) och Miljöpartiets två språkrör har haft svårast att nå ut på ett starkt sätt, men bör inte räknas ut. Vänsterledaren Nooshi Dadgostar har visat att hon både kan sätta hårt mot hårt – och sluta överenskommelser. Men partiledarnas dagsform inte minst vid de stora partiledardebatterna – samt deras förmåga att hantera svåra frågor – påverkar väljarnas bild av dem.

S-ministrarna … lär synas och höras mer än de andra partiernas talespersoner

2. Partiernas position. Att Socialdemokraterna nu är ensamt regeringsparti förenklar förvisso själva regeringsarbetet, och S-ministrarna får ta hand om alla områden igen. De lär synas och höras mer än de andra partiernas talespersoner. Samtidigt behöver man förhålla sig till sju andra partier som i varierande grad tar sin oppositionsroll på allvar.

För Miljöpartiet skapar den nya oppositionsrollen möjligheter att profilera sig starkare och tuffare på ett sätt som kan vara till gagn för dem.

Vänsterpartiet lär fortsätta sin roll som ett lite mer radikalt påtryckarparti – men behöver samtidigt övertyga fler både väljare och andra partier om att man också kan samarbeta.

Centerpartiet har tydligt markerat avstånd från högerpakten, och öppnar därmed för stöd från urbana medelklassväljare – och andra vettiga allmänborgerliga väljare – som har svårt för SD.

Högerpartierna är förvisso mer enade och samkörda än mitten-vänstersidan – men riskerar att utplåna sina särdrag och därmed existensberättigande som enskilda partier. För Moderaterna blir det svårt att både befästa positionen som största oppositionsparti – och därmed regeringsbildande parti – och att bidra med stödröster till Kristdemokraterna och Liberalerna. På motsvarande sätt vore det svårt för Åkesson om SD blir största högerparti. Om högersidan blir störst, så borde det innebära att Jimmie Åkesson blir statsminister. Men skulle Moderaterna acceptera det? Och om inte: vad säger Åkessons väljare om att han agerar dörrmatta åt Kristersson, trots att SD är större?

inte helt säkert att fortsatt uppmärksamhet kring gängkriminalitet och brottslighet enbart gynnar högerpartierna

3. Den politiska dagordningen. Vilka frågor som dominerar den politiska debatten påverkar hur det går i valet. Regeringens hantering av pandemin anses har gynnat S. Däremot är det inte helt säkert att fortsatt uppmärksamhet kring gängkriminalitet och brottslighet enbart gynnar högerpartierna. De flesta väljare inser att denna typ av brottslighet inte kan bekämpas med militär, att det förvisso behövs skärpta straff och fler verktyg för polisen – men att det avgörande är att komma till rätta med grogrunden och nyrekryteringen: segregationen. Det är en komplex fråga, som Magdalena Andersson har valt att sätta högst upp på sin politiska dagordning. Visst vore det önskvärt att frågor om skolan, sjukvården, äldreomsorgen, pensionerna och sjukförsäkringen hamnade högt upp på den politiska dagordningen. Men Socialdemokraterna kan vinna val även om andra angelägna frågor dominerar debatten. Poängen är att väljarna vill ha partier som har vettiga svar på de stora samhällsproblemen – inte nödvändigtvis de som ropar högst eller har mest radikala förslag.

4. Mobilisering & entusiasmering. Val vinns av den som mobiliserar sina aktiva att gå ut på gator och torg, på nätet och i media, för att lyfta partiets frågor och perspektiv. Det är lättast att mobilisera kring något som väcker engagemang och entusiasm. SDs väljare har länge varit mobiliserade – framför allt på nätet. Deras entusiasm handlar framför allt om att vara emot något: invandringen/invandrarna, ”etablissemanget”, ”PK-samhället”, och så vidare. För S handlar det om att mobilisera folkrörelsen. Den nya partisekreteraren, Tobias Baudin, har goda förutsättningar att lyckas entusiasmera såväl SSU:are som fackliga och de aktiva partimedlemmarna. Det lär knackas dörrar. Det lär delas ut flygblad. Det lär anordnas öppna möten och medlemsmöten. Det lär göras arbetsplatsbesök. Det lär debatteras på nätet. Häri ligger en av socialdemokratins absoluta styrkor: förmågan att mobilisera valarbetare. Andra partier har haft svårare för just detta – även om flera andra är aktiva i sina respektive bubblor på nätet.

5. Skandaler & avslöjanden. Moderaterna är fortfarande bittra över att Uppdrag granskning under valrörelsen 2002 gjorde det så kallade valstugereportaget. Där avslöjades framför allt moderata – men även en socialdemokratisk – valarbetare med svårt rasistiska åsikter. Avslöjandet slog ned som en bomb, och anses av vissa ha haft en avgörande betydelse för utgången av valet. Så enkelt är det givetvis inte. Men skandaler – och hur de hanteras – kan onekligen påverka vissa väljare. De kan framför allt demobilisera, så att ett partis väljare väljer soffan i stället för att lägga sin röst på partiet i fråga. Vilken eller vilka skandaler och avslöjanden vi kommer att få se i år återstår att se.

S kan också vinna mycket på att påminna sverigedemokratiska väljare att Moderaterna driver en politik som försämrar deras arbetsmarknad, deras hembygd och deras välfärd

6. Samarbetspartierna. Vilka partier som ett parti kan tänka sig att samarbeta med påverkar också partiets förutsättningar att få ökat väljarstöd. Här gäller det att känna sina väljargrupper väl. För Socialdemokraterna handlar det om att hålla så många dörrar som möjligt öppna för samarbeten i olika frågor – men samtidigt markera tydligt att Moderaterna och Sverigedemokraterna är de politiska huvudmotståndarna. Men S kan också vinna mycket på att påminna sverigedemokratiska väljare att Moderaterna driver en politik som försämrar deras arbetsmarknad, deras hembygd och deras välfärd. Och på liknande sätt påminna mer liberalt sinnade moderata väljare om att Sverigedemokraterna är ett parti som vill slänga ut också vanliga, hederliga invandrare, som för en oseriös och populistisk politik, och vars företrädare ofta begår brott och uttalar sig rasistiskt.

7. Regeringsdugligheten. De flesta väljare vill att partier som kan bidra med ordning och reda i staten sitter vid regeringsmakten. Det är högst tveksamt om Sverigedemokraterna skulle göra det. SD är ett uttalat antietablissemangsparti, som slängigt och svepande ifrågasätter det vardagliga byråkratiska harvandet med lagstiftning och myndighetsutövande som är en central del av demokratin. Tidigare var Moderaterna statsbärande. Tyvärr har de senaste årens omorientering visat att partiet har släppt mycket av den respekt för ordning och reda som tidigare var en hederssak. I dag ligger Moderaternas fokus mer på att sabotera för regeringen än att ta ansvar också i svåra tider. Däremot har Socialdemokraterna stärkt och befäst sin förmåga att styra riket. Genom kriser som pandemin och migrationskrisen, men också i den politiska vardagens styrning har socialdemokratin visat att man värnar trygghet, stabilitet och utveckling i ordnade former. Men även bland centerpartister och miljöpartister finns det regeringserfarenhet som kan spela en viktig roll framöver.

8. Ideologiska övertygelsen. Alla partier baserar sitt existensberättigande på någon form av idégrund. Det är inte oviktigt, men drunknar ofta i den dagliga rapporteringen om det politiska spelet eller olika sakfrågor. Samtidigt finns det få saker som är så starka, som när en politisk ledare lyckas läsa av samtiden och beskriva en väg framåt med ord som bygger på just den samhällsanalys och idégrund som är en del av partiets själ. Om Magdalena Andersson på ett modernt sätt lyckas visa hur jobb med schysta villkor och en förbättrad välfärd bidrar till att minska klyftorna i det svenska samhället, samtidigt som vi rustar det starkare för framtiden, så kan det bidra till att mobilisera många S-väljare. På samma sätt kan andra partier mobilisera sina partiaktiva genom starka ideologiska tal: om klimatet, om rättvisan, eller om landsbygden.

Socialdemokraterna har nu kvar löftet om en familjevecka, som ju inte har kunnat genomföras denna mandatperiod

9. Frågor som berör och påverkar människors vardag. Ideologi är bra för att mobilisera de partiaktiva. Men många väljare är också intresserade av att höra om partierna har några förslag som direkt och konkret påverkar deras vardag. Moderaterna har alltid sina stora skattesänkningar som – om man bortser ifrån att de försämrar våra skolor, sjukvård, äldreomsorg – ger en slant över i plånboken varje månad. Socialdemokraterna har nu kvar löftet om en familjevecka, som ju inte har kunnat genomföras denna mandatperiod. Till det kommer ytterligare höjningar av pensionerna, sjukförsäkringen och a-kassan. Andra möjliga reformer skulle vara gratis (-ish) tandvård, höjt barnbidrag eller billigare kollektivtrafik. För många – inte minst kvinnor, ungdomar och utlandsfödda inom vissa sektorer – skulle tryggare anställningsvillkor vara den enskilt viktigaste reformen, som skulle göra så att fler kan leva på sin lön och planera sina liv bättre.

10. Verklighetens överraskningar. Vi kan alla identifiera ett antal faktorer som kan påverka valet, beroende på partiernas vägval. Men till syvende och sist brukar det som avgör valet för många väljare vara hur verkligheten utvecklas. Är vi fortfarande inne i en pandemi? Har Putin invaderat Ukraina och stärkt truppnärvaron vid de baltiska staternas gränser? Har sommaren inneburit stora skogsbränder? Har en ung flicka fallit offer för brutalt hedersrelaterat våld? Har mångmiljardärernas skattesmitningar uppmärksammats? Kommer det en hård granskning av villkoren inom äldreomsorgen? Får vi se ett upprop mot de allt för hårda reglerna inom sjukförsäkringen? Eller drabbas Sverige av ett massavhopp från sjukvården efter pandemiårens övermänskliga krav på vårdpersonalen? Och hur väljer de svenska politiska partierna att hantera dessa?

Detta är några av alla dessa komplexa frågeställningar som påverkar hur det går i valet nästa år. Därför är förståelsen för vår samtid och det politiska läget så viktigt. Och därför är de såväl taktiska som strategiska vägvalen så avgörande. Men det är inte ett spel. Det handlar om människors förutsättningar att leva så fria och utvecklande liv som möjligt.