”Man kräver inte seger, man vill seger”

Olof Palme och på sista tiden Per Albin Hansson lyfts ofta fram för att ge historiskt perspektiv på Socialdemokraternas ideologiska utveckling, graden av politisk ledartröja och vikande väljarstöd.

”Vad hade Erlander gjort?” är uppfordrande frågande

Suhonen har i stället valt Tage Erlander som utgångspunkt för att gjuta nytt liv i partiets reformism samt välfärds- och folkrörelsebygge, vilket han menar måste vara inspirationen om S vill besegra högern och vinna framtiden. ”Vad hade Erlander gjort?” (Verbal förlag) är uppfordrande frågande.

Boken har god politisk tajming – att läsa av samtidens frågor och ta strid för något som människor kan engagera sig för, är också en del av receptet för att möta S utmaningar, enligt Suhonen.

Han har funderat över vad det är som får politiska rörelser att växa – vad är det som bygger förtroende, i socialdemokratins fall kan återbygga förtroende?

beredd att ta strid för sina idéer

– Det är att man är beredd att ta strid för sina idéer. Oavsett om man är med i den minsta pingstförsamlingen eller den minsta S-föreningen, så kräver man inte seger. Man vill seger, det man kräver är att man kämpar.

– Det farliga är misstron mot reformismen, att man inte menar någonting, att man bara vill ha makten. Jag är inte emot att man sitter i regeringen och gör kompromisser, men man måste visa att man i grunden är en ideologisk rörelse som vill något.

I dag skulle vinster i välfärden kunna vara en sådan fråga, eller välfärden och pensionerna. Frågor där S i svag regeringsställning får kämpa för att flytta fram positionerna.

Suhonen kallar välfärdsstaten för ett solidariskt hjärta i form av en ickekapitalistisk offentlig sektor.

”De stigande förväntningarnas missnöje”

– Det jag upptäckte i Erlander var någon som vill något, som inte tvekar om marginalgrupperna utan om vi verkligen rör oss mot demokratisk socialism. Och det lysande ”De stigande förväntningarnas missnöje” som är en demokratisk socialistisk strategi för en välfärdsstat. Man måste fortsätta. Stannar man upp kommer rörelsen att försvagas.

– När välfärdsstaten gröps ur av marknaden måste den uppdateras eller så kommer den att tappa i attraktionskraft.

På Erlanders tid stod striden om just pensionerna, ATP, en fråga som berör breda folkgrupper, som möjliggör de klasskoalitioner som krävs.

Man definierar ett socialt behov för de breda befolkningsskikten

– Det Erlander gjorde var att man formar en politik som har stor majoritet bland medborgarna. Man definierar ett socialt behov för de breda befolkningsskikten, man formulerar ett socialistiskt förslag, de borgerliga går emot och säger därmed nej till majoriteten av medborgarna. Sedan driver man opinion, utmanar och går till val. Och så vinner man och flyttar fram positionerna.

– Ingen misstrodde att Socialdemokraterna på 50-talet, oavsett om de hade vunnit eller inte, ville höja pensionerna för arbetarklassen. De kunde inte veta att de skulle vinna valet. Men de slogs för det, gjorde allt de kunde.

innebär inte att förhandlandet i riksdagen inte är nödvändigt

Det innebär inte att förhandlandet i riksdagen inte är nödvändigt, medger Suhonen. Men det måste vara tydligt. I dag skildras politiken som ett bråk om riksdagsmandat snarare än en strid om politiska visioner.

– Jag kan också räkna riksdagsmandat. Men politikens grund är idén om vilket samhälle man vill ha. Och det måste komma till uttryck.Detta är djupt kopplat till förutsättningarna att växa och bli vi-talare som folkrörelse, vilket är en minst lika viktig tanke i boken och en förutsättning för politisk framgång.

– Partiet skulle kunna vara roligare, mer meningsfullt att vara med i, säger Suhonen som är aktiv inom Reformisterna.

Han förespråkar mer direkt medlemsdemokrati och öppna valprocesser, inte minst i partiledarvalet, men pratar lika varmt om nya mötesformer och att finansiera ett mer verksamhetsdrivet parti för att suga upp det politiska intresse som finns där ute manifesterat i bokklubbar, konserter, poddar, standup, kulturpubar med mera.

– Låt verksamheten kosta mer. Det skulle bygga ett starkare parti.

tecken på att Suhonen och partiledningen har börjat läsa samtiden mer lika

Visst finns det tecken på att Suhonen och partiledningen har börjat läsa samtiden mer lika: S deklaration att försvara välfärden i alla förhandlingar, tydligare opinionsbildning om höjda pensioner, förslag om att reparera trygghetssystemen trots högermajoritet, Magdalena Anderssons jämlikhetsgrupps rapport och rekordstora budgetsatsningar.

Fokus i politiken är inte längre blockbytarna i medelklassen, utan S-kärnväljarna. Detta efter Sverigedemokraternas inbrytningar i LO-gruppen och coronakrisens blottläggande av revorna i välfärden.

– Debatten har gått åt vänster. Egentligen är socialdemokratin mer samlad än någonsin. Högern från min SSU-tid finns inte längre. Alla är vänster, även de som är i maktbärande ställning och inte kan göra så mycket, tycker att man borde göra något åt marknadsskolan och pensionerna.

Det som glappar nu är inte viljan i olika program, utan det är action

– Om världen styrdes av seminarier vore jag jätteglad, då hade världen varit perfekt. Tyvärr gör den inte det. Det som glappar nu är inte viljan i olika program, utan det är action. Genomför Magdalena Andersson hälften av de här förslagen i jämlikhetsrapporten är jag jättenöjd, säger Daniel Suhonen.

Han har lite bråttom. Efter att ha flödat på i en dryg halvtimmes samtal, och skämtat om att hans svada är ett av journalistkårens största arbetsmiljöproblem, ska Suhonen vidare till frisören.

– Jag ser ut som en rufsig marxist, jag behöver se ut som en mindre rufsig marxist, säger han.

Partiet får dock gärna bli mycket rufsigare.