Erik Nises: Inte läge för S att sitta still i båten

Socialdemokraterna har vi fortfarande inte funderat färdigt över hur vi ska orka bära maktens tunga regalier i ett läge med kompakt högermajoritet. Precis som Biden nu gör så hoppades vi i januari 2019 att en tid av läkande skulle ta vid i nationen.

Strategin var tvådelad. Dels skulle vi berätta om hur mycket av det valprogram som för första gången gav ett valresultat under 30 procent vi trots allt fick igenom. Dels skulle vi när de problem vi inte kan fixa eller till och med tvingas förvärra kommer på tal, dra igång en värderingsdiskussion med udden mot de väljare som vi vill vinna tillbaks.

Halvvägs in i mandatperioden syns inga tecken på att det funkar. Ändå är jag en vän av januariavtalet.

Trots allt har det kända universums mest framgångsrika politiska organisation för arbetarklassen gjort någonting modigt. När den parlamentariska majoriteten far fram som en hagelsvärm mot svenska löntagare har Stefan Löfven ställt sig i vägen. Skulle han kliva åt sidan måste han förklara varför vi inte vågade skydda våra intressen med alla tillgängliga medel. Varför vi hellre satt på avbytarbänken och beklagade nederlaget än riskerade ett skott i arslet.

Lösningen är alltså varken att sitta still i båten eller kliva i livbåtarna. I stället måste vi försöka beskriva det politiska läget utifrån hur det verkligen ser ut.

Nyckeln till det förändrade röstmönster som är enda vägen ut ur låsningen är att fokusera på de samhällsproblem som förblir olösta denna mandatperiod. Samtidigt får väljarna svar på en annan spännande fråga: nämligen varför högern, som faktiskt vann valet, inte vågar axla regeringsansvaret.

I ett läge där en majoritet av befolkningen är missnöjda med samhällsutvecklingen skulle de tvingas erkänna att de faktiskt är helt överens om att bevara status quo. Att deras uppgift är att förhindra demokratins ingrepp i samhällsutvecklingen. Att de lojt tänker åse daglöneriets återkomst på svensk arbetsmarknad, blunda för konsolideringen av nätjättarnas systemhotande makt även om så den leder världen bort från demokratin.

De tänker bevara möjligheten för direktörer i storbolag och småskurkar i snabbkök att dra nytta av de globala orättvisorna samtidigt som de dumpar löner och villkor för lågutbildade i Sverige med en arbetskraftsinvandring som inte accepteras i något annat land.

De tänker åderlåta den offentliga sektorn genom att i ena änden sänka skatterna och i den andra låta dem rinna ner i fickorna på de allra rikaste medan de klagar på kvaliteten i samhällsservicen.

Det handlar inte främst om att detta skulle genera både Annie Lööf, som under humanistisk retorik stenhårt håller fast vid den politik som lyft SD och Åkesson som, trots att han vill få oss att frukta vanliga muslimer, röstar som storbolagen vill i frågan om att förhindra extremister att driva skola för skattepengar.

Den verkliga anledningen är att det inte gå att vinna val på det programmet. Den högermajoritet som nu sliter i arbetsrätten, vägrar fixa sjukförsäkringen, håller nere pensionerna och blockerar alla försök att stoppa miljardrullningen ur välfärden är nämligen chanslös i allmänna val.

Erik Nises är ordförande i Borlänge arbetarekommun och fd pressekreterare i regeringskansliet