Veronica Palm: Samverkan är bästa verktyget för jämlikhet
Ibland beskrivs facklig-politisk samverkan som att LO-distriktet bemannar en minibuss i valrörelsen mot att en facklig ombudsman får en plats i fullmäktige. Som en smaklös handel med makt och pengar. Om det vore så skulle jag ha få argument för att försvara det organiserade samarbete som kongress efter kongress slår fast mellan socialdemokraterna och LO.
Men facklig-politisk samverkan handlar om gemensamma intressen, en gemensam ideologisk övertygelse om att jämlikhet driver samhället framåt och att schysta villkor för dem som jobbar och generell allomfattande välfärd är bra för alla. Det politiska och det fackliga är samma kamp på två arenor.
Utan ett organiserat samarbete med LO blir Socialdemokraterna som vilket annat parti som helst. Ett idéparti som tvingas vända kappan efter tillfälliga vindpustar i stället för att dra upp långsiktiga strategier för hur samhället ska omdanas. Ett parti som är nöjt att vara bland de största på runt 20 procent och som till och från får möjlighet att styra landet i olika konstellationer. Ett parti som många andra socialdemokratiska partier runt om i världen. Inte det parti som på riktigt är förankrat hos vanligt folk och kan möta vanliga människors förväntningar på reformer.
Utan ett organiserat samarbete med Socialdemokraterna måste LO:s samhällsengagemang kanaliseras som vilken annan påverkansorganisation som helst. Med nödvändighet måste engagemanget begränsas i omfattning och tonläget höjas för att nå igenom med några få budskap som kanaliseras ut genom kampanjer, uppvaktningar och pr-happenings. Inte en organisation vars medlemmar också har tillgång till en parlamentarisk gren och en väg rakt in den verkställande makten.
Arbetarrörelsens samverkan är själva basen i bygget av det moderna Sverige, ett Sverige som står inför nya utmaningar och mer än väl behöver den kraften som kan rusta oss för framtiden. Men nog måste vi erkänna att det knakar lite. Som ett långt äktenskap där båda parter tar varandra för givna, som någon en inte behöver lägga någon speciell kraft på.
Det syns på flera sätt. Allt färre förbund väljer att ge röstrekommendation och mindre än hälften av LO-kollektivet röstade på S i förra valet. Januariavtalet gör att en socialdemokratiskt ledd regering har ett organiserat samarbete med partier som motarbetar förbunden och dess medlemmars intressen. Och nu planerar den socialdemokratiskt ledda regeringen att låta en överenskommelse som LO ratat vara grund för vidare las-utredning.
Jo. Nog knakar det. Men det här äktenskapet är för viktigt för att fortsätta att äventyra. Några svek från båda parter kan gå att komma över om viljan finns. Vill båda parter fortsätta kampen för jämlikhet så är samverkan det bästa verktyget. Ett aldrig så fjäskigt vänsterparti kommer aldrig att kunna ge LO-kollektivet den utdelning som ett organiserat samarbete med Socialdemokraterna kan.
Valresultatet skapade ett historiskt svårt politiskt läge i Sverige, vilket har tvingat S-regeringen till samarbeten som ibland leder till problem för arbetarrörelsens idéer. Men det finns i grund och botten en stor samsyn mellan LO och partiet. För att hålla ihop och stärka facklig-politisk samverkan är det viktigt att utgå från och tydliggöra den samsynen. För all erfarenhet pekar på att det är värt att hålla ihop, att bygga tillsammans. Genom stärkt facklig-politisk samverkan kan vi bygga en trygg framtid för alla, också för vanligt folk.
Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot
