Nina Wadensjö: Dags att ta konsekvenserna, Göteborg
Göteborgs partidistrikts ordförande Anna Johansson och vice ordförande Ann-Sofie Hermansson. Foto: Socialdemokraterna i Göteborg
Tänk dig att du går på restaurang. Att du sitter och äter något du tycker är gott, samtalar med någon du tycker om, lyssnar uppmärksamt. Plötsligt störs du. Vid bordet en bit bort sitter ett par och grälar. Inte diskuterar, utan grälar på det där viset det kan låta när man levt ihop länge (för länge?) och alltid drar in gamla oförrätter och olösta konflikter när ett nytt bråk uppstår.
Chansen är stor att de själva inte ens förstår att det låter illa, att det stör. De är så insnärjda i sina gamla diskussioner, sin vardagliga kränkthet, sina fastlåsta positioner att de inte förstår hur de uppfattas. De vill ha rätt, båda två, och de kommer aldrig att ge varandra det.
Ditt restaurangbesök blir stört. Och får du i framtiden syn på någon av de båda som trätte så kommer du inte att ha några goda minnen från dem.
Jag tänker ofta på den liknelsen när det bråkas i politiken. Främst när det bråkas mellan dem som borde låta som vänner. Som nu när Ulf Kristersson låter som en försmådd partner när han talar om Annie Lööfs uppgörelse med Stefan Löfven. Eller – faktiskt – hur Annie Lööf lät i januari 2017 när hon kommenterade att Anna Kinberg Batra meddelat Moderaternas nya hållning till Sverigedemokraterna genom att skicka ett sms till allianskompisen. Ett dåligt sätt att avsluta en lång relation.
När vänner skiljer sig vill man inte höra deras gräl, man vill se dem samla ihop sin besvikelse och gå vidare. Man vill inte att de ska villkora varandras umgänge med gamla vänner eller bråka om vårdnaden om barnen. Och man vill inte att de ska gräla offentligt.
När chefer på jobbet är oense fungerar det på samma sätt. Det vill man att de ventilerar i ledningsgruppen, inte bland personalen. För alla fattar vi att såväl kärlekspar som chefer tycker olika ibland, men det finns ingen anledning att öppet tala illa om varandra eller strida om makten. Det gör bara allting mycket värre.
Det som hänt inom Socialdemokraterna i Göteborg är därför både remarkabelt och oacceptabelt. När två grupper i samma parti inte kan enas om hur de ska hantera en svår situation, utan måste dra fram konflikten inför allmänheten – då är det riktigt illa. Och det är inte ens vuxet, det är bara omoget.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”I dag har Socialdemokraterna inte en enda presidiepost i kommunen. Det är ett totalt fiasko.”[/blockquote]
För om man ser till fakta är det inte så svårt. Valresultatet var inte bra, det var riktigt dåligt. Men även dåliga resultat kan erbjuda nya möjligheter, det har inte minst Stefan Löfven visat de senaste månaderna. Men Socialdemokraterna i Göteborg lyckades inte ens behålla sina forna vänner, Fi, MP och V. Och genom att ta stöd av det lokala partiet Demokraterna lyckades de göra sin politiska profil ännu otydligare. I dag har Socialdemokraterna inte en enda presidiepost i kommunen. Det är ett totalt fiasko.
Det enda rimliga är att ta konsekvenserna av det som skett, inte minst av det offentliga bråket. Just bråket visar på oförmåga att förstå vad väljarna uppskattar hos politiker, nämligen trygghet och förhandlingsvilja.
Gör därför en omstart, både i kommun och parti. Och inse att en av de allra viktigaste egenskaperna i dagens politiska landskap är att kunna förhandla, kompromissa, utveckla och tänka nytt, inte att gräla inför öppen ridå.
